Hotet från kommunismen allt jämnt

Europeiska vänsterpartiet (EV) är en sammanslagning kommunister som är aktiva i vår närhet. Landets kommunister (Vänsterpartiet) är anslutna till denna Europeiska vänstergemenskap.

Det som många av oss tror vara dött och begravet, är får några få en levande kamp. Kommunisterna är ett reellt hot mot mänskligheten. Det finns verkligen orsak att ta detta hot på allvar. Ideologin är smäktande söt och falsk på samma gång.

Det som ideologin utlovar är så långt ifrån mänskliga behov som man överhuvudtaget kan komma. Ideologin föder bara hat och förtyck. Jag är för alla former av frihet. Alla skall såklart få utöva den politikiska ideologi som så önskas. Alldeles oavsett om det handlar om kommunism/socialism eller något annat.

Men när människor luras att tro på något som alldeles uppenbart är falsarier och djupgående lögner ligger det i man natur att reagera.

Min kamp mot kommunismen och socialismen är rotad i själen. Under 1900 talet vänstervåg var det sannerligen inte lätt för mig och mina likar. Vi fick gå hårda strider och inte allt för sällan stod vi där på gränsen till att bli utskrattade. Vi blev utskrattade för att vi öppet vågade ifrågasätta något så stort och mäktigt som te x kommunismen i Sovjetunionen.

När vi sa att människor låg och svalt på gatorna i Moskva var det ingen som trodde oss Moderater anno 1975.  I dag vet vi. Idag vet alla hur kommunismen förgiftar en samhällskropp. Vi vet även vad socialismen gör med samhällen som te x Grekland och Spanien. När man försäker sig på att lura grundlagarna i ekonomi. Införa sociala välfärdsprogam där till sist ingen är med och betalar leder som alla vet till sist en nation i bankrutt, så som det i verkligheten idag sker. På nära håll har vi även sett vad som hände i slutet på 1900 i Sverige. Då befann sig 1 500 000 utanför samhället i socialiststaten Sverige. Hade vi inte fått en borgerlig regering 2006, kunde det lika gärna varit vi som var i sällskap med Grekland och Spanien och de övriga välfärdsnarkomanerna i Europa.

Att samtycka är en grundläggande princip

Vad är ett övergrepp och vad är en överrenskommen gemensam handling utförd i samtycke? Gränsen klarar dagens lagstiftning endast med yttersta svårighet av att hantera. Alla avtal skrivna, muntliga eller känslomässiga är en akt av mänskligt samtycke. Ordet samtycke är ett uttryck för två/eller flera människor som tycker samma sak om en tänkt gemensam handling. Men vad ordet samtycke inte beskriver är när handlingen ska/skulle utföras.

Det enda vi får ut av samtycket är två eller flera människor tyckte samma sak vi ett och samma tillfälle. Tidpunkten detta inträffade på är upp till dagens domstolar att utreda.

Inte bara tidpunkten är svårutredd. Det gäller även de villkor som grundlade överrenskommelsen. Att spegla mänskliga beteenden i lagstiftning är såklart inte lätt. Men samtyckets grundläggande mekanismer är kanske inte så värst svåra att hitta.

Ingångna avtal är i grunden det som sades eller menatalt upplevdes när en viss situation uppstod, där sen känslor förleder/leder oss att hitta fördelar av att göra något tillsammans.

Man behöver inte söka sig in i amorösa förbindelser för att hitta kärnproblematiken. Jag kan mycket väl tänka en situation där en telefonförsäljare ringer hem till inte ont anande privatperson med ett erbjudande om billigt bredband, som i praktiken verken är billigare eller bättre, trots att detta tydligt framkommer under samtalet. Här ser man en ett tydligt exempel på det där med samtycke och hur illa det i själva verka kan slå med en person som blir utsatt. Jag menar att här är tidpunkten och vad som verkligen blir sagt under samtalet/mötet, som blir avgörande för att det skall uppstå ett samtycke eller ej.

Här uppstår fråga vilket avtal som skall vara det juridiskt bindande avtalet. Är det de fagra locktonerna från en sockersöt telefonförsäljare eller är det de skrivna exkluderingsklausulerna i den text som säljaren hoppas kunna få köparens namnunderskrift på, som skall gälla som avtal?

Jag menar att en ändring av lagen där man uppgraderar den delen av ett avtal där kunden/den uppraggade parten fann det lönsamt att samtycka, skulle många segslitna domstolsförhandlingar snabbare kunna hitta sin lösning.

Hade te x TELE 2, TELENOR etc.  ringt upp en kund och läst innantill i de avtal som de vill sluta med sina uppringda potentiella kunder, skulle det sannerligen inte säljas speciellt många internetanslutningar via telefon. Hade den sexlystna parten berättat exakt om sina fantasier för den inte ont anades tonårsflickan/pojken, hade kanske inte ett samtycke varit en potentiell möjlighet.

Samtycke bygger på vad som sägs i ingången av ett avtal. Samtycke bygger på när en part tycker sig ha mer att vinna på ett avtal än att förlora. Ingen ingår ett avtal när man tycker sig förlora mer än vad man vinner och då menar jag på alla tänkbara mänskliga plan.

Sen har vi såklart situationen där man inte är vid sina sinnes fulla bruk. Här måste man skilja på två saker. Valde jag frivilligt i en viss situation att inte vara i mina sinnes fulla bruk eller försattes jag i en dito situation.

Är man frivilligt försatt i en situation där man inte kan fatta kloka beslut, borde man kanske undvika att ingå någon form av samtycke som kan leda till ett avtal. Ingen normal människa skulle komma på idén att gå berusad till en bilförsäljare och köpa en ny bil. Men när det kommer till våra amorösa ambitioner är läget av en mera komplex natur. Här bygger kanske många lyckliga avtal på tveksamma samtycken, hämtade från situationer där man inte var vid sina sinnes fulla bruk.

Är man på andra sidan ofrivilligt försatt i en situation av nedsatt omdöme hamnar man i ett annat läge. Då menar jag att ingen skall behöva svara för sina handlingar. Men här faller bevisbördan tungt på den som anser sig vara försatt i en dito situation.  Men med ett förtydligade av samtyckesprincipen, kan man även här finna förenklande lösningar. Är men helt och hållet medvetslös är det såklart ingen att tillföra av bevisbörda från den drabbade parten. Men har man medvetande så skall man efter sin förmåga tydligt och klart signalera sin ovilja till samtycke.

I syfte att s.a.s bli mer oss själva, ta bort onödiga hämningar etc. väljer många av att försätta oss i friviliga situationer, där vi inte fullt ut är i våra sinnes fulla bruk. Jag tänker på styrketåren, man tar innan vi går och bjuder upp den där snygga berusade blondinen, vi i smyg sneglat på en tid.

De orden som får blondinen att till sist och efter mycket och väl befogad tvekan, får henne att följa med hem och titta på de icke existerande etsningarna från Mongoliet, är orden som borde vara vägledande vid bedömning av detta samtycke. Hade den uppraggande parten sagt sina egentliga och verkliga avsikter skulle detta samtycke inte vara möjligt. När nu detta samtycke ledder till en situation där ett övergrepp utförs, heter det att Blondinen samtyckte till att följa med hem och ha sex. Må vara att hon vid ett tillfälle och under vissa villkor valde denna handling. Men utfallet från detta samtycke följde inte alls det grundläggande avtalet.

Den uppraggade parten oavsett om det handlar om en situation med en telefonförsäljare, eller om det handlar om en uppraggningssituation på en krog, så finns det goda orsaker att vara noga med när man samtycker till något och vilka villkor som samtycket bygger på.

Jag vill slå ett slag för att förtydliga lagtexten på denna punkt. En uppgradering av tidpunkten för det ingångna avtalet och vilka villkor som fick en person att känna sig manad att ingå ett avtal. Jag tror att oseriösa telefonförsäljare likt dito på den amorösa markanden, skulle uppleva påtagliga problem med att utföra sina idag tveksamma affärs och tillfälliga kärleksförbindelser.

Det där med att ha något att försvara

När jag en gång i tiden genomförde min militärtjänst i Kristianstad vid P6/FO14. Då fick jag av min Löjtnant Grönberg reda på att man skulle se ett lands försvar ungefär som en försäkring. Det handlar om att försvara rätten till hus och hem, sin livsstil och kommande generationers väl och ve.

Då reflekterade jag inte speciellt över påståendet. Tyckte väl som alla andra, att det lät vettigt. Men nu när man levt en tid och tankar i ämnet lagrats på hög, ser jag kanske lite annorlunda på saken.

Hela idén med att försvara något bygger på att det finns något som hotar. Vad är det då som utgår ett hot? Vari ligger då rimligheten med att s.a.s. bygga upp ett försvar för att  hota tillbaka.

Här behövs kanske mer underlag för att bygga något som kan vara tänkvärt.  Vi tar helt enkelt en vanlig situation där en rånare bestämmer sig för att råna en Bank. Alla Bankdirektörer i Världen vet att det ständigt smids planer på att råna banker. Men inte för den delen försöker Världens alla banker sig på att rusta en Armé, att förvara sina banker från att bli rånade. Vad gör då en smart Bankdirektör för att förebygga att bli rånad? Jo, han ser till att det finns så lite som möjligt att råna, han köper kamerautrustning för att kunna identifiera en eventuell rånare. Bankdirektören inser att den fysiska fördelen som en rånare skaffat sig, genom att rusa in beväpnad i en bank, är för stor för att ens försöka att utmana.  Men viktigaste av allt är att minimera effekten av rånet. Dvs att i största möjliga mån minimera en eventuell vinst för en potentiell rånare ur värdesynvinkel.

Nu finns det flera orsaker att ha ett försvar. Man kan se det rent strategiskt. Det kan finnas en nation som av dv olika anledningar tycker sig ha en fördel av att utnyttja ett annat lands geografiska placering. Eller så finns det värden i form av naturtillgångar som är värda att kriga sig till. Eller så startar man krig för att vilja ha ett Världsherravälde. Det kan även vara så att man tvingats kriga för att det land man befinner sig i har hamnat i hungersnöd beroende på missväxt etc.

Alla dessa orsaker är i sig vara själ nog att kunna ha en förmåga att försvara sig. Jag tror ändå att vilja till att ha ett försvar har långt mera djupgående orsaker än så. Försvaret är länken som bygger grunden till samhörighet på en högre nivå. Man tycker sig ha något gemensamt som är värt att försvara. Det är ett sätt att uppgrader något som man skapat gemensamt.

Viljan att förvara sig ligger i paritet med den sociala upplevelse man har skapat tillsammans med andra människor. Det behöver inte alls vara frågan om fysiska föremål eller landmassor som skall försvaras.

Ta te x det när med Sverigedemokraterna. Av någon orsak har man bestämt sig för att det finns något som är Svenskt, som hotas av något som inte är Svenskt. Utan att ens nämna en potentiell fiende fattar man beslut att man vill försvara något som påstås vara Svenskt. Det är inte ens tal eller misstanke om att detta hot kommer att göra anspråk på Svenskt territorium, hotet kommer inte att konfiskera värdeförmål eller pengar. Det är bara ett odefinierat hot som vi måste skydda oss ifrån enligt SD.

Jag tycker mig ha fog för min tes. Viljan till försvar är en social upplevelse som påverkar vår mentalitet och psyke. Motsatsen till att försvara sig kan tyckas vara ett land utan ett fysiskt försvar. Som försvarlös skall man då följaktligen vara beredd att utan strid lämna ifrån sig värden, landmassor och egendom. Denna handling kan tyckas vara oansvarig. Men enligt denna definition skall då en Bankdirektör vara oansvarig som inte rustar sin bank med en fullvärdig armé att försvara Bankens värden och egendomar.

Jag vill påstå att försvarsviljan är uppdelad i två täter. Sannolikt är forna tiders tankar om hur ett försvar skall vara organiserat en sammanblandning av dessa två försvarsviljor. Viljan att försvara sig ur det sociala/psykologiska perspektivet är antagligen den starkaste försvarskraften vi människor besitter. Det handlar om den suveräna känslan av att vara en fri egenmäktig medborgare av ett samhälle. Här finns värden som människor lätt kan offra livet för att försvara. När vi sen kommer in på den rent fysiska delen av värden att försvara hamnar vi på en helt annan nivå. Visst är det så att landmassor och egendomar hänger samman med att man måste försvara sin medborgerliga frihet och samhällstillhörighet. Här verkar det som om vi människor har problem med definitionerna.

Dagens samhälle klara inte riktigt av att ställa allt detta i ett nutidsljus. Samhället så som det defilerades för hundra år sedan fungerar inte idag. Det som för hundra år sedan var samhället Sverige. Är idag något helt annat. Likt Bankdirektören som inte känner något behov av att fysiskt skydda sin lokal från rånare, står nu dagens samhälle och stampar när det kommer till frågan om försvar. Kanske är det kanske så att vi inte har något alls att försvaras oss emot. Kanske är det så att vi tvärtemot ett försvar skall lägga resurser på att locka till oss så många nya Svenskar som det bara är möjligt. Hotet från en invasion är förbytt till ett önskemål. Sverige är ett underbefolkat land. Vi behöver alla nya invånare som bara är möjligt.

Mitt konkreta förslag är som lyder; Vi skolar om alla soldater till att bli turistambassadörer för Sverige.  Skickar ut dem i världen för att bjuda in människor att vara med och bygga framtidens Sverige. Vem vet kanske blir det till och med så att vi i framtiden har något att försvara.

Sommarfyllans tomhet

Snart är den sköna sommarn här. Ledighet, grillkvällar, samvaro och så det där med sprit. Tankar om ljumma nätter, och svalkande bad gör att man redan är där i sin föreställningsvärld.

Vad jag vet finns det två hyfsat vanliga företeelser kopplade till sommaren som lämnar en tomhet i sinnet. Jag tänker då på sommarkatten och sommarfyllan. Båda företeelserna har den egenheten att de i varierande grad manar till eftertanke. Likheterna är däremot slående. Här har vi något som skänker värme, trygghet och social stimmulans när vi så önskar, men är ofta i behov av någon form av eftervård.

Men kanske är det så att båda företeelserna skulle fungera som allra bäst om de överhuvudtaget inte praktiserades. Nu vet vi att även sommarn 2013 kommer att innebära både sommarfylla och sommarkatt. Omfattningen kan mycket väl vara konstant, lika så eftervården.

Hur bör man då tänka när det kommer till sommarfyllan. Gör som med sommarkatten. Börja med en eftertanke. Vem, var, när och hur skall vårda sommarfyllan i September. Kan man inte svara inför sig själv på ett betryggande sätt, bör man undvika att ta sig en sommarfylla 2013.

Inflation i Kina – Ett hot mot mänskligheten

Den siffernörd jag är, gör att jag ser i siffror sånt som kanske andra tycker verkar vara ovidkommande. Det lilla hot (Om man nu kan kalla kommunistisk oförmåga för ett hot) som kom ifrån Nordkorea, är absolut inget mot en tilltagande inflation i Kina.

Som alla vet vänder kommunismen allt logiskt och självklart ryggen. Man tror sig kunna regerar över de krafter som marknaden råder under. Men alla vänner av ordning vet att så inte är fallet. Kina försöker sig på att blanda marknadsliberalism med kommunism. Det kommer såklart inte att fungera i det långa loppet.

Det vi nu ser efter en lång tid av obruten någorlunda balanserad uppgång i Kina, är att inflationen är på väg att stiga. Jag håller det inte för troligt att en gammal kommuniststat som Kina, klarar av att lösa det som är på väg att hända. Sannolikt står vi nu inför en situation i Kina där den fria marknaden fungerar som allra bäst. Nämligen när efterfrågan ökar. Jag vill stäcka mig så lång som att detta är absolut inget som helst problem i en utvecklad marknadsekonomi. Finns det någon som vill ha något, så kryper det alltid fram någon som har önskade produkter att sälja. Helt enkelt marknadsekonomins stora paradgren. Men i en toppstyrd ofri kommuniststat är det en ordentlig uppförsbacke, för att inte säga en omöjlighet att hantera. Jag vet att man löste problemet i Ryssland genom att sända människor till Gulag, i syfte att få bort potentiella konsumenter. Men vanligast i kommuniststater är att man helt enkelt löser problemet genom att låta människor svälta.

Men jag tror personligen inte att det går att göra så i det så kraftfullt växande Kina. Där finns en hastigt framryckande medelklass, som lärt sig sina rättigheter och fördelarna med frihet och markandsekonomi.  Normalt i mindre kommunistländer sker det att man låter människor svälta så som t.e. x i Nordkorea. Allt kan vara glömt på mindre än ett halvår, när Världens ögon riktats mot något annat elände skapat av kommunismen.

Men det är inte troligt att så blir fallet med Kina. Vi pratar alltså om en potentiell folkresning innehållande 100 tals miljoner människor. Jag kan se framför mig i en nära framtid där tillgången blir uppäten av efterfrågan i Kina. Så som det var i Ryssland på 1900 talet. Då är det inte frågan om, då är frågan när det sker en folkresning. Den kan få krisen i Europa att framstå som en storm i ett vattenglas. Hotet från Nordkorea kan framstå som en tarvlig skolpjäs framförd av lågstadieelever.

Tydlig (s)plittring

Ett regeringsalternativ behöver inte vara enig i alla frågor. Att regera handlar i många fall om att kunna mäkla mellan olika falanger och intresse inriktningar. Skapandet av enighet är kanske en av de starkaste egenskaper en regering kan besitta.

Dagens vänsterblock visar på en häpnadväckande oenighet. Men det som kanske slår alla rekord, är de ideologiska banden som helt saknas i den Svenska vänstern. Man vänder sina ideologiska grundvärderingar ryggen. Man väljer med stor omsorg ut vänsterfrågor som fortfarande går att framföra i möblerade rum, utan risk att förlora trovärdighet och anseende. Frågan om vinster i välfärden är ett exempel på sådan. Men det är en balansgång på slak lina. Skulle frågan bara utsättas för minsta lilla nyansering finns risken att kraften försvinner. För egentligen är frågan mycket mera omfattande än vad som framkommer i vänsterns populistiska framförande. Här har vi en grundläggande fråga som handlar om frihet och fri företagsamhet. En fråga om vem som skall hantera ett företags vinster och äganderätten, är bara axplock av de lagar som behöver förändras, om vinster i välfärden skulle komma under behandling, med avsikt att kunna förbjudas.

Ideologsikt skulle frågan vara ett bra bränsle för att vinna vänsteropinion. Som vänsterparti skulle en dito käpphäst vara något att rida på. D.v.s. om frågan hade sett dagens ljus för 50-60 år sedan. Dagens människor är inte lika lätta att skrämma med den hemska kapitalismen. Det krävs mer än så för att en fråga skall bli en vänstermurbräcka i opinionen.

Jag tror verkligen att det finns på tok för stora meningsskillnader i dagens vänsterblock, för att synligt kunna uppvisa en regeringsduglighet som kan övertyga bredare befolkningsskikt. Den borgerlighet som uppvisas av Stefan Löfvén börjar redan nu bli ett betungande problem för honom och socialdemokraterna. Att under samma tak kunna härbärgera verklighetfrånvända kommunister och spretiga idealister så som miljöpartisterna, är en utmaning som heter duga.  Den enda gång det går att använda ordet duga i detta sammanhang är om man petar in det i ordet oduglig.

Splittringen är uppenbar. Att det skulle gå att uppbringa så mycket politiskt spackel för att kunna dölja dessa sprickor håller jag för osannolikt. Vi får nog vänja oss vid att se landets rödgröna partier, så som den gode Carl Bildt en gång i tiden uttryckte saken. En enda Rödgrön röra…

Vilka skall matas med smulor nästa gång?

En nidbild av en pensionär skulle kunna vara en person som matar fåglar med brödsmulor, sittandes på en parkbänk. Beskådandes dessa fåglar som blir matade av pensionärer från parkbänkar, tänker jag mig detta i ett vidare historiskt perspektiv. Jag tänker mig vad som hände med de enormt stora  dinosaurierna, som några 100 miljoner år senare förvandlades till små söta gråsparvar som pensionärer kan mata med brödsmulor. Hade det varit för 100 miljoner år sedan, hade pensionären varit en brödsmula för en Tyrannosaurus Rex.

Evolution är en stenhård domare, samtidigt som den erbjuder enorma möjligheter. Tänk bara vilka enorma möjligheter evolutionen skänkte våra förgångare här på Jorden, Dinosaurierna. 100 tals miljoner år, vilket i detta perspektiv kanske inte är speciellt stor tidsvolym. Men för oss människor som lever idag är 100 miljoner år en ofantlig tidsrymd. Låt säga att Dinosaurierna fick ett 100 miljoner års gatt i historien av evolutionen att visa vad de var förmögna att utveckla sig till. Sett ur detta perspektiv är vi människor kanske bara precis i början av vad som är vår tidsperiod, skänkt till oss av evolutionen att visa vad vi går för.

Det verkar även vara så att evolutionen ser till att livsformer får en andra chans. Men då som en underdånig livsform. Man blir en form av evolutionens slavar. Dinosaurier blir höns och fåglar i en storlek som gör dem ofarliga för oss människor, som förtillfället är planetens härskare.

Kanske är det så att vi människor är planeten Jordens andra livsform som dominerar. Vi som ser oss som dagens människor, är det bästa som funnits här på Jordens sedan den skapades. Åtminstone om vi får säga det själva.

Perspektivet känns som en utmaning. Frågan man bör ställa sig är om evolutionen skänker chanser eller om livsformerna skapar sina egna chanser beroende på hur de utvecklas. Sannolikt är det fler och mera avancerade underliggande faktorer som är aktiva i detta samanhang. Jag tror verkligen att evolutionen är en kraftfull kraft som styr och ställer över livsformerna. Med ett enda övergripande tema och det är att överleva på bästa tänkbara sätt utifrån rådande omständigheter. Kraften som skänks från evolutionen är frihet och mångfald. Bara man försöker sig att med minsta tänkbara påverkan, att sätt evolutionen ur spel så är domen från den samma död och undergång.

Men på något sätt vill ändå evolutionen behålla vissa inslag för framtiden. Dinosaurierna förlorade kampen mot evolutionen, med vi fick fåglar och reptiler.

Jag tänker mig detta i ett mera jordnära perspektiv, som till exempel det Svenska samhället. Vad kan vi lära av allt detta? Vi har utanförskap och samhällsklyftor. Samhällsutmaningar som vi nästa idag står handfallna inför. Inte för att vi kanske saknar förmåga, utan för att vi inte ställer de rätta frågorna. Vi bär med oss gamla mossiga fördomar som styr våra tankar och handlingar. Även om all forskning pekar på motsatsen så tror vi att barn som har det svårt i skolan är obegåvade. Vi tror att människor som har svårt att vara på rätt sida om lagen, blir bättre av att sättas bakom lås och bom, trots att alla forskning och vedertagen kunskap säger den direkta motsatsen. Vi samlar ihop stora mängder pengar via beskattning och riktar insatser mot människor, som kanske egentligen vill se andra lösningar. Genom att inte ställa de rätt frågorna blir evolutionens dom hård mot oss.

Med hjälp av spårbarhet måste vi börja lära oss varför människor hamnar där de gör i livet. Varför livet utvecklar sig som det gör för oss små vanliga människor. Jag vet att skillnaden mellan att få ett drägligt liv och att hamna snett kan i många fall vara hårfin. Här lägger vi ett monumentalt ansvar hos landets skolor. Men det vi helt glömmer är de som verkligen har inflytande hos landets barn och det är landets alla föräldrar. För visst är det så att alla är vi barn i början? Evolutionen ger alla barn i Sverige 15 fria år.

Hur väl dessa 15 år förvaltas avgör vilka som kommer att matas med smulor av nästkommande generation. Jag skulle kanske lite förenklat kunna säga, att använder man bara gamla hederliga borgerliga värderingar så kan allt vara löst på ganska så kort tid. Se till att gör det du ska, kom i tid, ha den rätta kunskapen, engagera dig i dina barn, var omsorgfull, var noggrann, bry dig när något inte stämmer, ta reda på hur det verkligen ligger till. Sist men inte minst se till att barnen gör sina läxor och verkligen förstår det de skall lära sig. Tro aldrig på missledande vänsterflum om att det kanske bli bättre med tiden. Tiden kan vara ens bästa vän och ens värsta fiende, allt är en fråga om vad man gör under tiden. Otidsenlig visdom som alltid är sanning.