Människovärlden

Enligt vad TT erfar så ska Håkan Juholt återvända till riksdagen nästa vecka. Inte utan att man saknat honom. Det har nästan upplevts som tråkigt att blogga när man inte har denna person att skriva om. Men nu lyser det av framtidshopp om tangentbordet. Man får väl säga välkommen tillbaka Håkan, du är efterlängtad. Hade jag bara haft möjligheten så skulla jag varit utanför riksdagen, vid din ankomst med en kvast rosor av det rödaste slag. För det är du verkligen värd.

Hoppas nu att Stefan Löfvén ger Håkan Juholt en framskjuten placering i partiet. Gärna inom fördelningpolitiken. Jag längtar redan efter att få höra Håkan Juholt prata om den sociala demokratin. Om orättvisor i samhället. Gärna något om barnfattigdomen, utanförskapet och arbetslösheten. Ingen som Håkan Juholt kan det där med att lägga fram orden så att de kan misstolkas och förvrängas. En varitabel dröm att skriva om. Håkan Juholt är som att hitta en skattkista fylld med ord att använda emot honom och den politik han tror sig bedriva. Tack än en gång Håkan för allt du gjort för oss borgare, du är värd din vikt i guld för oss. Det är bara att utropa Go Håkan, Go Håkan, Go Håkan we love you….

Att smaka på för den som vågar. Den 14 februari varje år står kärlek på menyn. Då står det alla fritt att ödsla med den kaka, som bara blir större ju med vi äter av den. Det är till och med så att vi med fördel kan äta den i båda ändar, och ändå ha dubbelt så mycket kvar av den när vi ätit oss mätta.

Skrevs det en bok vid varje kärleksmöte skulle all världens papper ta slut på en millisekund. Skulle vi kunnat gå och äta kärlek på restaurang, hade vi snart ätit oss vrålhungriga på att smaka ännu mera av kärlek.

All källor sinar till sist, men kärlekens källa kan man bara fylla på. Man kan bara göra ett misstag med kärleken och det är att sluta att ge den.

Den som känner kärlek, känner alla. Den finns inte, den syns inte, den hörs inte, den går inte att hitta men den har aldrig gömt sig, den saknar både kropp, skelett och själ, men man ser, känner och upplever kärlek på mindre än ett ögonblick.

Människan har lärt sig tämja allt i sin väg, men kärleken står vi alltjämt handfallna inför. Man kan prata om lag och rätt, man kan prata om moral och etik, men ärligt uppkommen kärlek, direkt ifrån hjärtat står över allt levande.

Den som inte hittar kärlek har glömt sitt hjärta. Allt sökande blir totalt meningslöst om vi inte först hittar kärleken. Kärlek är den rikedom vi har, som växer ju med vi spenderar.

Ingen sex utan kärlek, men med sex kan vi alltid bli sju.

Som besjälade varelser vandrar vi längs livets krokiga stig. Intet ont anandes går vi glatt vidare, utan att ibland stanna upp och undra vart vi är på väg.  Villa, vovve, barn, skillsmässa, volvo senare undrar vi ibland vad som hänt i våra liv.

Tidpunkter som gladde, tidpunkter som tyngde gör vi till milstolpar, som vi gärna tittar på som om de inte varit oss det handlade om. Betraktande ett liv gör oss nostalgiska, förvirrade och sanningen går oss förbi.

Själens andetag är kärlek, inspiration, tolerans, vidsynthet, frihet, tankar och närhet. Vår själ är orsaken, förutsättningen och det som skapar vår existens. Besjälade blir vi först när två själar möts.

Som besjälade människor i tvåsamhet sägs kärleken vara det största man kan uppleva. Men vem kan uppleva kärlek utan frihet. Vem kan uppleva kärlek utan tolerans, vem kan uppleva kärlek utan närhet, vem kan uppleva kärlek utan insperation, vem kan uppleva kärlek utan tankar??

Det sägs att man inte kan överträffa sina tankars storhet i handling. På samma sätt kan man inte övertäffa sin förmåga att flyga med själens vingar, om man inte lär sig hantera sitt förhållande till kärlek, inspiration, tolerans, vidsynthet, frihet, tankar och närhet.

Varför skall det där med kärlek vara så svårt? Ett motstridigare ämne får man leta efter. Den där högre kärleken som är lyft över det köttsliga, är en ständig källa till motsättningar. Varför är de som anser sig vara i besittning av att kunna nå denna högre kärlek, så blodtörstiga och grymma.

Vad är det som driver fram en vilja att döda, kriga och diskriminera när man säger sig ha en högre kärlek. Varför är det så att Kyrkan i alla tider varit så känslokall, men ändå säga sig vara i besittning av en högre kärlek.

Om jag tolkar Bibeln korrekt i denna fråga så predikar Jesus ett oändligt kärleksbudskap. Han säger; ”Kom som du är”. Men dagens kyrka säger, kom som du är bara du inte är homosexuell, transsexuell eller på något sätt sexuellt avvikande. Andra kyrkor tolkar kärleksbudskapet så som att man inte skall göra abort eller använda preventivmedel.

Den kanske lite högre frågan som gör att jag ville titta lite närmare på det där med kyrkans kärleksbudskap, var att jag av en tillfällighet i en diskussion, såg kärleksbudskapet ur den behövandes situation.

Visst är det så att vi alla behöver kärlek och omtanke. Men jag tror verkligen att kyrkan misstolkat det kärleksbudskap som Jesus pratade om, när han sa ”Kom som du är”. Han menade inte att alla skulle komma som de är. Han mende att alla skulle komma som de vill vara. Han menade att det inte är situationen som gör människan. Däremot kan människor hamna i situationer där man behöver bli sedd, som den man verkligen är. Om tex en människa kommer till en läkare och vill byta kön. Då är det inte en transsexuell som kommer med en önskan om att byta kön. Då är det en människa som har en önskan om att byta kön. Denna människas själ skiljer sig inte i något avseenade från dig och mig. Då är det denne människas själ som Jesus ser. Jesus ser inte en transexuell, han ser en människa som vill byta kön. Han ser vad denna människa vill och önskar vara.

Så tror jag att Jesus menade när han predikade kärleksbudskapet. Den äkta kärleken är förmågan att se in i en annan människas själ och förstå dennes innersta drömmar och önskningar.

Jag tänker mig tonårsdottern som vill göra en bröstförstoring. Jag kan se henne framför mig, gå fram till Jesus (Kunde kanske lika gärna varit pappa eller mamma) och framföra sitt önskemål om detta ingrepp. Jesus hade kanske sagt något i stil med; Har livet ännu så länge inte lyckats visa dig tillräckligt med kärlek och omtanke. Eller kanske; Sök inte kärlek, den finns ju precis där du nu står. Med största säkerhet hade Jesus sagt som följer: Jag ser att det inte är större bröst du vill ha, jag ser att det är älskad du vill bli.

Det jag vill ha sagt med detta är, att kyrkan nu verkligen har chansen att ta rollen som bäraren av det stora kärleksbudskapet. Verkligen slå upp portarna och bjuda den moderna människan att smaka på den stora högre kärleken, på det sätt som Jesus verkligen menade. Det är ju faktiskt det vi alla går och längtar efter…eller hur…

Vad är det som driver en pappa att lämna sin son efter ett idrottsevenemang? Vad är det som driver en människa att skjuta en annan människa, så illa att den avlider?

Visserligen är detta handlingar som mycket långt avviker från dagligheterna. Men dessa fall är av kategorin ”Ett fall är ett förmycket”.

Att peka på en detalj i dessa unika fall är såklart ofta missvisande. Men närmar man sig kärnan utifrån den kompletta indicierkedjan så tror jag att det finns detaljer som förenar. Jag tror att så gott som alla dessa fall, är fall där vi ser toppen av ett isberg. Alla dessa fall har redan ropat på hjälp. Här har funnits signaler långt innan, som missats av dv olika orsaker.

Tittar man närmare på pappan som lämnade sin son efter ett idrottsevenemang, så hittar vi en rad av övergrepp riktade mot sonen. Nu vet jag mycket väl att det är mycket allvarliga anklagelser som jag vilar emot mina egna antaganden. Men jag är beredd att stå för mina synpunkter, ända tills jag blir överbevisad om motsatsen. Jag tror personligen att detta är ett betydligt mera utbrett problem, än vad som kommit i dagens ljus.

Jag tror inte att en helt vanlig Svensson bara lämnar sin 10 årige son efter ett idrottsevenemang, för att i vardagen vara en förstående och ömsint mönster pappa.

Idrottsföräldrar och gatuvåld odlas bara i en viss typ av samhällerlig jordmån. Tar man hjälp av kriminologin så ser det genast annorlunda ut. Tar man sen fram den spårbarhet som ledda fram till tidpunkten för gärningen, så hamnar allt i ett nytt ljus. Vad som uppenbarar sig är ett pärlband av dåligt föräldraskap. I led efter led finns de orsaker som skapar den gärning vi idag förfasas över. Vi ser ett samhälle som i 99% av alla fall löser dessa problem långt innan de mynnar ut i gatuvåld och dåliga idrottsföräldrar. Men så kommer vi till undantagen. De fall som av dv olika orsaker ramlat mellan stolarna, flutit igen maskorna i nätet. Man kan kalla det vad som helst, men effekten blir den samma.

När vi ser gatuvåld och dåliga idrottsföräldrar är det egentligen vår egen historia vi står och stirrar på. Vi skall och bör inte ställ oss frågan varför det kunde gå så fel för dessa människor. Vi skall istället ställa oss frågan varför 99,9999% av alla föräldrar är goda, ömsinta och omhändertagande idrottsföräldrar. Vi skall istället sätt focus på alla de 99,9999% av alla undomar och vuxna människor, som inte ägnar sig åt gatuvåld. Samtidigt som kunskapen om våldets och hatets spårbarhet måste komma i dagen på ett helt annat sätt.

Vi alla Svenskar som idag lever och verker måste ta oss an den lille lämnade 10 åringen i Uppsala. Vår stora uppgift i livet borde vara att se till, så att den lille 10 åringen inte växer upp och blir en pappa, som lämnar sin 10 årige son frysandes 10 mil hemmifrån efter ett idrottsevenemang.

Julen är av tradition högtiden då kärleksbudskapet firas. Högtiden med sort H slår ett slag för kärleken. Vad är det då som gör Julen, extra väl lämpad för att sprida lycka och kärlek över denna planet?

Kanske är det så att Julen är summan av alla våra innersta önskningar och förhoppningar, om att få uppleva kärlekens underverk. Inför Julen får inget stå i vägen för den gränslösa kärleken. Typ så som den framställs i den littertur som företrädelsevis läses av våra tonåringar. Den där rosaskimmrande rusiga kärlekslyckan, där kärleken och känslorna bara flödar i oändliga strömmar.

Vad är det då som händer i verkligheten? Vem som helst som målar upp en vision i sin fantasi, vet att fantasi och verklighet är två ganska så omaka spelare. Två spelare som inte allt för sällan är varandras motpoler.

För att tränga djupare in i fallet behövs djupare kunskap om kärleken som fenomen, och det där med beteende kunskap, gällande hur man hanterar förväntningar.

Varför inte börja med kärleken? Varför blir vi människor drabbade av kärlek, och varför har evolutionen hittat på denna funktion. Sannolikt har evolutionen kommit på att vi behöver vara drogade för att komma närmare varandra. För kärlek är en kemikalie. En kemikalie som drogar ner vårt i vanliga falla goda omdömme. Ett omdömme som i vanliga fall hindrar oss från att göra galna handlingar. Kärlekskemikalierna tar bort vårt behov av att använda oss av logik, sunt förnuft och logiskt linjärt tänkande. Med dessa i normala fall helt essensiella funktioner, för att vi skall fungera i vardagliga situationer satta ur spel ger vi oss in i högtiden med stort H, nämligen Julen. 

Under Julmånaden december är vid med andra ord inte bara drogade av allsköns olika sorters starkvinsglögg, spetsad äggtoddy, julsnaps och den där lilla kaffegöken. Vi dras dessutom med våra kroppsliga droger som utsöndras av alla dessa oanständiga uppskruvade Julkonserter, Julsånger, Julmässor och diverse olika spektaket innehållande onödigt många Lucior och Jultomtar.

Sen har vi området som innehåller beteendevetenskap. De forskare som utvecklde denna vetenskap, kan inte under några som helst omständigheter utfört studier under månaden december och då specifikt under Julvecken.

Jag kan inte på något sätt hitta belägg för den ens enklaste axiom, inom beteendevetenskapan som är användbart under Julveckan. Under denna period styrs vi likt målsökande missiler som styr mot sina mål, av hela kärlekens kemikalieutbud. Med nedsatt omdömme, logik och sunt förnuft pyntar vi våra hus med löjliga ljusslingor som blinkar i olika färger och ljus, renar, tomtar och allsköns tingeltangel. Vi går loss på kortkrediten till den milda grad, utan minsta lilla tanke på morgondagen. Bara vi får kanalysera vår vilja att sprida kärlek, julkänslor och enormt alldeles för vår ekonomi dyra julklappar, till våra nära och kära.  

Ty, så ligger det till med oss människor. Får vi bara en enda liten ynka chans att visa kärlek, så gör vi det med största tänkbara omsorg.

Det finns dagar för nästan allt och alla. Vi har morsdag, farsdag och menlösa barns dag etc. Min idé är att göra Julafton till könsrollsbytardagen. Dagen då man helt enkelt byter könsroller med varandra.

Kvinnan i huset blir den som går ut och köper tidningen, efter att Kalle Anka slutat. Kvinnan kan vara den som super sig full och misshandlar sin man. Männen kan försöka sig på att trassla in sig i dv städbestyr, samtidigt som knäcken kokar över. Visst låter det som om de poliser som jobbar över Julen, kommer att få många nya spännande upplevelser.

Inte minst alla barn kommer att reagera på den ljusa röst, som entrar rummet med följande fras: Finns det några snälla barn? 

För att inte tala om socialtjänsten som får skyddsomhänderta alla män som är hotade till livet, av sina kraftigt överförfriskade äkta fruar.

Visst är det så att nästan alla barn, män och kvinnor är alldeles extra snälla nu så här i Juletider. Men det är många som inte får uppleva den där känslan av att vara älskad och omtyckt till Jul. Personligen skall jag inte klaga. Men jag tror verkligen på idén med att byta könsroller med varandra över Julen. Det borde kunna bli lika uppskattat som självaste Julklappen i sig.

Alla de män som givit Julklappen (Gäller såklart även en del kvinnor) en helt annan innebörd, kommer med största säkerhet att få sig en tankeställare.

Tider av globalicering, tider av ekonomiska prövningar, tider där stater och människor prövas på gränsen av vad mänskligheten klarar av. Då är det det lätt att tappa den tro som hämtar sin energi från den starkaste kraften männskigheten kan frambringa, nämligen kärleken.

När sinnen grumlas av information som säger att dåliga tider är här och att vi har mer att vänta. Då är det lätt att fatta fel beslut. Självklart skall man inte förhäva sig eller gör dumdristigheter. Men att tappa tro, hopp och sist sin kärlek är i så gott som i alla fall förödande.

Många är de visa människor som har försökt sätt fingret på vad som är kärlekens innersta väsen. Några anser sig ha löst gåtan, medans vissa forfarande famlar i mörker.

Vad är då skillnaden mellan att famla i mörker och att hitta den väg som leder till lycka och kärlek. Allt börjar med att hitta en övertygelse eller omskrivet tro. Det kan ske i form av att man hittar en människa som man blir extra mycket intresserad av. Det kan vara ett föremål, djur eller kanske till och med ett företag. Eller varför inte den populäraste av alla objekt att rikta sin tro emot, nämligen Gud fader i egen stor person. Nu kan visserligen Gud fader mycket väl vara en metafor för något annat etc etc osv osv.

Sen har vi det där som kommer direkt där efter nämligen ”hopp”, eller i bestämd form ”hoppet”. Jag tror mig med 100% säkerhet kunna säga att ingen enda människa i världen som har en övertygelse, saknar hopp. Ur ett rent fysikt perspektiv tror jag att hoppet är en slags energiackumulatortank. Där positiv energi som skapas ifrån övertygelsen laddas upp. När sen energiackumulatortanken är fulladdad med tillräckligt mycker laddning övergår hoppet till kärlek.

Väl fram vid momentet kärlek är vi så laddade att vi inte allt för sällan utför galna handlingar. Att känna kärlek kan få den mest balanserade och lugna person att helt tappa fotfästet. Hade kärleken och förälskade personer stannat i detta tillstånd hade inte många kloka tankar tänkts och mycket få skillsmässor hade genomförts.

Nu är det tyvärr så som med alla andra ackumulatortankar att de behöver fyllas på med energi(Hopp) för att kunna fortsätt sina leveranser av värme(Kärlek).

Med denna text väljer jag att vända mig till alla som idag fått en skilsmässoansökan i handen, en uppsägning, en buckla på bilen, blivit utskälld av chefen, sökt 10 jobb utan resultat eller idag träffat sina innersta drömmars partner.