Människovärlden

Att smaka på för den som vågar. Den 14 februari varje år står kärlek på menyn. Då står det alla fritt att ödsla med den kaka, som bara blir större ju med vi äter av den. Det är till och med så att vi med fördel kan äta den i båda ändar, och ändå ha dubbelt så mycket kvar av den när vi ätit oss mätta.

Skrevs det en bok vid varje kärleksmöte skulle all världens papper ta slut på en millisekund. Skulle vi kunnat gå och äta kärlek på restaurang, hade vi snart ätit oss vrålhungriga på att smaka ännu mera av kärlek.

All källor sinar till sist, men kärlekens källa kan man bara fylla på. Man kan bara göra ett misstag med kärleken och det är att sluta att ge den.

Den som känner kärlek, känner alla. Den finns inte, den syns inte, den hörs inte, den går inte att hitta men den har aldrig gömt sig, den saknar både kropp, skelett och själ, men man ser, känner och upplever kärlek på mindre än ett ögonblick.

Människan har lärt sig tämja allt i sin väg, men kärleken står vi alltjämt handfallna inför. Man kan prata om lag och rätt, man kan prata om moral och etik, men ärligt uppkommen kärlek, direkt ifrån hjärtat står över allt levande.

Den som inte hittar kärlek har glömt sitt hjärta. Allt sökande blir totalt meningslöst om vi inte först hittar kärleken. Kärlek är den rikedom vi har, som växer ju med vi spenderar.

Ingen sex utan kärlek, men med sex kan vi alltid bli sju.