Människovärlden

Tiderna kräver alltid sina hjältar och förebilder. Kanske är det så att vi redan har en hjälte i vår söta lilla prinsessa Estelle. Hon föddes i en tid då tvivlen inför den stundande framtiden näppeligen kunde vara mera omfattande.

Svarta rubriker som berör våra Europeiska vänner sätter våra själar i prövningens utmaningar. Moral och styrka utkrävs av oss alla i en allt stidare ström.

Då får vi en liten Estelle att vila ögonen på. Frågan som allt oftare väcks gällande monarkins vara eller inte vara får här enligt mig i denna stund ett positivt ”vara” till svar.

När prövninges stund nalkas behöver vi alla något att se upp till. Något som gör skillnad. Något som berättar att det finns en nedförsbacke där på andra sidan krönet.  Höjt över allt rationellt vänder vi snart blickarna mot en liten, nästan nyfödd flicka som skall bli döpt. Antalet miljoner tittare vänder då tillfälligtvis bort blicken från fallande börser och förnöjsamt, ser hur det går till när Världen tar emot Estelle Silvia Ewa Mary Bernatte som en kommande regent i det lilla konungadömmet Sverige.

Säg att allt detta sker utan att det påverkar oss alla, den som så önskar. Säg att miljonerna i apanage är bortkastade medel. Men sätt då själv en prislapp på en höjd folklig moral den som vågar, vill och kan. Försök hitta något som övertrumfar vår längtan att få skänka lite kärlek till Estelle Silvia Ewa Mary. Hitta något som öppet och ärligt kan mäta sig med den moraldusch vi alla utsatts för av den monarkiska auran.

Estelle Silvia Ewa Mary är inte bara en liten flicka som en dag skall bli drottning över Sverige. Hon är framtiden personifierad genom sin blotta uppenbarelse. Vi behöver Estelle Silvia Ewa Mary lika mycket som hon behöver oss alla undersåtar.

Räkna in mig i skaran tårögda undersåtar, som med näsduken i högsta hugg kommer att följa Estelle Silvia Ewa Mary fram till dopfunten och där inhämta högre makters välsignelse.

Två krondrottningar på rad har vad jag vet inte inträffat i detta lands historia. Men nu står vi inför fullbordat faktum. Om det nu blir en Ingrid, Alice, Astrid eller Alisia återstår att se. Men vad som däremot är helt klart, är att vi förlänger tronföljden med ytterligare en Drottning. Under överskådlig tid kommer Sverige att ha en kvinnlig statschef. Antagligen är det bra på alla sätt.

Dottern till gymägare Daniel och Bernadotten Victoria, kan antagligen inte i sin vildaste fantasi ens fantisera om vad som väntar henne i framtiden. Efter det att vi hört de 42 skotten vet vi alla vad vi har att vänta. Vi har att se en kronprinsessa, som fött en kronprinsessa vilket är helt unikt i vår historia och kanske även i världshistorien.

En Monark skall alltid vara höjd över allmogen. En Monark skall vara oantastlig och helt unik. En Monark skall vara något att se upp till och få framtidstro. En Monark skall vara vara på krogen och titta på ”kaffeflickor”, det liksom hör till sakens natur. Med överhetens lite galna öga hamnar allt på; ironins, jag bjuder på mig själv konto.

Att Sverige har Monarki (Åtminstone på pappret) är något som vi bör slå vakt om. Försök starta den reklambyrå som ens kommer i närheten av den mediaexponering vår Monarki får globalt.

Att vi nu får en ny liten Monark att visa upp för Världen gör ine saken sämre. För den delen, det inte Victoria som ensamt väntar ett barn. Det är hela Sverige som väntar en tronarvinge.

Det förpliktigar. Hela nationen går i väntans tider. Metaforen går att överföra på nästan allt och alla. Beskriv den känslan när man går att väntar på något man verkligen vill ha. Den känslan kan verkligen förflytta berg. Kanske är metoforen även användbar på det 5,e jobbskatteavdraget eller varför inte ett nytt jobb för en som länge varit arbetslös.

Att vara kung, att vara suverän är inte bara ett privilegium. Alla som såg Ingemar Stenmark i mästarnas mästare vet vad jag pratar om. Den mycket rutinerade Ingemar Stenmark påtalade i omgångar att det hade varit både spänt och nervöst för honom under tävlingens gång.

Som åskådare ser vi en Ingemar Stenmark bolla med sina motståndare i suverän stil. Men hur Ingemar känner sig inombords vet bara han. Han möter inte bara sina medtävlande utan även sina tvivel och rädslor.

Alla idrottsmän känner rädslor och tvivel inför sina uppgifter. Det som skiljer den stora idrottsmannen från den mera normala idrottsutövaren är hur man hanterar sin rädslor och tvivel. Det finns miljoner sätt att lösa ett problem, men bara en människa kan lösa sina egna problem.

Första steget till problemlösning är självinsikt. Att inför sig själv inse sanningen. Hur hemsk sanningen nu än är, så måste den fram för att förståelse och förlåtelse skall kunna utskänkas.

I dagsläget har vi i landet Sverige en statschef som inte bär sin roll med värdighet. Vi ser inget av kunglig suveränitet. Vi ser en medelmåtta haltandes på lögnens stig.

Jag vill se en rakryggad suverän monark tala till sitt folk med värdighet. Jag vill se en Carl den 16 Gustav visa folket vilken värdig kung han är.

Jag vill se Carl den 16 Gustav möta sina tvivel och rädslor i ett tal till folket där han i suverän kunglig stil säger sanningen. Bara den rena skära sanningen.

Monarkin i Sverige är ett demokratiskt val utfört av landets befolkning via Sveriges Riksdag.

Kungahuset Bernadotte är landet Sveriges PR-byrå.

Årligen betalar alla Svenskar en avgift för att familjen Bernadotte skall upprätthålla den Svenska fanan på fullstång, inför den samlade globala församlingen.

Ingen företagare med sitt sunda förnuft i behåll som köper in reklam till sitt företag, skulle skiva en bok som smutskastar PR-byrån som sköter den sammes pr-konto.

Som Royalist och ägare av ett sunt förnuft lobbar jag för hårdare straff till den eller dem som smutskastar vårt SVENSKA KUNGAHUS.

Jag baserar min åsikt på följande grunder: 1, Att skända och smutskasta kungahuset är som att smutskasta sig själv. 2, Jag kräver valuta för mina satsade pengar i PR-byrån Bernadotte. 3, En PR-byrå,s funktion är i paritet med dess rykte, alltså istället för att smutskasta familjen Bernadotte borde alla vi Svenskar höja våra fantastiska monarker till skyarna.

Personligen förordar jag ett stängt straff till författarna av boken Carl XVI Gustav, den motvillige monarken.

Att använda en straffrubricering i paritet med landsförräderi är inte att överdriva. Livstidsfängelse och 200 miljoner i böter låter som en rimlig straffsats, då arkebusering inte längre används som straffmetod i Sverige.