Människovärlden

Partiet där könen behandlas lika. Partiet där grundläggande förutsättningar skapar jämlikhet mellan könen. Partiet där det inte bara pratas om jämlikhet i stora vida ordalag, utan i handling och i kraft av praktiskt handlande. Att moderaterna är partiet i riksdagen som tar Genus och jämställdhet på allvar är en för mig en självklarhet.

Att årtionden av vänsterns kontraproduktivitet på området, har gjort att jämställdheten helt stannade upp under 1990 talet, ser vi nu allt klarare. Gudrun, Margareta och co drog frågan i smutsen med sina huvudlösa uttalanden. Att det till vardags handlade om fittstim och att alla män är galna våldtäktsmän, gjorde att frågan antog formen av nitroglyserin. Minsta lilla felmanöver och man var död som politiker. Ville man på den tiden vara politiskt korrekt, valde man att undvika frågan, genom att offentligt utropa sig själv som feminist.

I dag vet vi bättre. Ingen idag verkanden politiker, borde kunna klara sig undan utan att förklara sin kunskap i ämnet Genus. Här skall det inte räcka med vackra ord från talarstolen, och där ifrån utopa sig som feminist. Här bör man som politiker även kunna uppvisa vardagliga färdigheter. Kanske bör man även syna hur rösterna faller i riksdagen. Här bör allmänhetens alla röstberättigade få insikt i hur de förtroendevalda verkligen lägger sina röster, när det kommer till Genus och jämställdhet.

Det skall inte gå att friskriva sig sitt Genusansvar med vackra policyskrivningar. Varje politiskt parti bör verkligen visa sig vara föredömmen även i handling och gärning. För att jag skall ta ett politiskt parti på fullt allvar, vill jag se resultat på området Genus och jämställdhet, inte vackra formuleringar och målsättningar.

Så har ytterligare en människa varit inne på fel väg i könsdebatten. Såg skavlan 2012-02-10 och fick höra en person som utropat sig som en aktoritet på området könens likaberättigande i samhället. John Gray som år 2000 seglade upp på himmlen med boken ”män är från mars och kvinnor är från venus” och fick en Världspublik framför sina fötter.

Sällan har men hört grumligare smuts fastnat på etervågorna. Ett svärdslag som träffade mitt i en redan haltande feminist debatt. Varför blir en man som John Gray en aktoritet inom området jämställdhet, utan minsta lilla förståelse om utmaningarna vi står inför på området genus? Jag har eftersökt och i det närmast velat tving fram en debatt som handlar om ämnet genus. I stället för att en ärlig debatt i ämnet, springer nästan var och var annan manlig politiker ut och proklamerar sig som feminister.  Jag ser det som en undanmanöver att manliga politiker utropar sig som feminster. Det handlar endast om att slippa ge sig in i svåra politiskt inkorrekta diskussioner och debatter.

Genus handlar inte om karla-karlar, feminster eller för delen inte heller om jämställdhet. Genus är vetenskapan som behandlar de manliga och kvinnliga krafterna i samhället. Att koppla manliga och kvinnliga egenskaper till ett specifik kroppsligt kön, är absolut en gammal mossig tradition vi har att redera ut.

När jag hör denne John Gray säga sig ha kunskap om mannens beteende när denne vill stressa ner, vill jag bara höja min skamkudde, hålla för oronen och försvinna. Samhället skall inte utvecklas åt detta håll. Stresshantering är något helt annat och bör inte under några som helst omständigheter får oss att tänka på vetenskapen Genus, som  har i uppgift hantera de manliga och kvinnliga krafterna i samhället.

Vi människor är konstruerade i ett grundutförande som bygger på att vi har två grundläggande krafter som är vår existens, nämligen manligt och kvinnligt. Sen har vi valt att på alla tänkbara sätt krångla till det för oss. Vi har i stort sett gjort allt utom att hitta en bra väg för dessa två grundläggande krafter att fungera i symbios och i samförstånd. Dessa två krafter har i stället hamnat i situationer som missförstånd, förvirring och känslomässiga dilemman.

Det manliga och det kvinnliga har som ovana att dyka upp lite här och var. Ibland är det så att en kvinna faktiskt också känner sig som en kvinna. Men inte allt för sällan kan en kvinna vara i besittning av många manliga egenskaper. Utan att för den delen vilja byta kön eller vara vad man idag kallar en transvestit. Alltså en kvinna som är en riktig karla-karl. Här kan såklart en heterosexuell man även vara en feminist.  Vara en mycket omsorgs full man som älskar att pyssla om och vårda med de ömmaste kvinnliga egenskaper. Sannolikt är det nog så att mannen som vårdar och pusslar om har 15% högre lön än om en kvinna skulle utfört samma jobb.

För att samhället skall bli könsneotralt måste vi i en övergångsfas frikoppla könsegenskaperna från den manliga och kvinnliga kroppen. Här kan man inte jobba med fördömmanden och motsättningar. Här måste man istället jobba med att hitta balans i dessa två mycket starka krafter som manligt och kvinnligt kön utgör. Det är via bejakandet och förståelsen som dessa båda kraftera kan hitta slutlig ro, och grundlägga ett samhälle där mannen och kvinnan kan leva i ett symbiosliknande tillstånd.

Återigen har vänsterkrafterna visa sin syn på Genus. Jag tror personligen det handlar om ett missförstånd, som gör att vänsterpolitiken ständigt går åt fel håll. Jag grundar mitt antagande på deras språkbruk. Man säger sig vara Feminist. Jag hör däremot mycket sällan, eller aldrig att man pratar om Genus.

För mig kan mycket väl i många fall Feminism var Genus direkta motpol. För mig är Feminism att spegla samhällets feminina behov och dilemman. Genus är för mig att skapa ett samhälle där båda könen fungerar i en perfekt symbios.

För mig är det en paradox när en man utropar sig som feminist. Det kan mycket väl vara 100% kontrapoduktivt om alla män bara skulle börja leva efter feminismen. Bara för att det finns män i samhället som missbrukar sin könstillhörighet, skall inte alla män ta avstånd i från sin könstillhörighet. Eller överdrivet bejaka det kvinnliga.

Ett äkta Genusarbete är att tidigt i livet lära sig leva som man och kvinna. Man behöver helt enkelt bli kompis med sin könstillhörighet, genom en djupare förståelse av de båda könen. Man löser inte en mans problem med att förstå kvinnor, för att man låter honom utropa sig som feminist. Eller vice versa.

Skall man se mera seriöst på dessa frågor, så måste män sluta med att utropa sig som feminister. Jag har t.e.x aldrig hört motsatsen. Skulle det då vara att en kvinna skulle utropa sig som Karla-karl? För att allt skall bli rätt och riktigt skall ordet feminist, stykas från dessa sammanhang och bytas ut mot könsutjämnad. För mig är det endast en kvinna som kan vara feminist. Precis som att det bara är en man som kan kallas Karla-karl. Men sen kan det mycket väl vara så att en kvinna kan vara som en Karla-karl, med mycket uttalade manliga egenskaper. Precis som att en man kan ha mycket uttalade kvinnliga egenskapar och ett feminint sinnelag. Det är här vi har den springande punkten i äkta Genus. Det handlar om att lära känna könens olika egenskaper. Men ibland uppenbarar sig det kvinnliga i manlig kropp och vice versa.

Jag anser att det där med att utropa sig som feminist är ett stort bedrägeri. Det är ett enkelt sätt att skapa sig alibi för att vara politiskt korrekt i frågan. Jag ser så pass allvarligt på frågan, att det borde finnas en standard där män/kvinnor som vill kalla sig könsutjämnad, under ett år skall bli bedömdas av sina handlingar. Visar det sig sen att mannen/kvinnan under detta år inte använder sin könstillhörighet till att förtrycka, förminska eller på något sätt får män/kvinnor att må dåligt. Då skall han/hon få ett certifikat som måste förnyas vart annat år, och först därefter får han/hon kalla sig könsutjämnad.

Det finns dagar för nästan allt och alla. Vi har morsdag, farsdag och menlösa barns dag etc. Min idé är att göra Julafton till könsrollsbytardagen. Dagen då man helt enkelt byter könsroller med varandra.

Kvinnan i huset blir den som går ut och köper tidningen, efter att Kalle Anka slutat. Kvinnan kan vara den som super sig full och misshandlar sin man. Männen kan försöka sig på att trassla in sig i dv städbestyr, samtidigt som knäcken kokar över. Visst låter det som om de poliser som jobbar över Julen, kommer att få många nya spännande upplevelser.

Inte minst alla barn kommer att reagera på den ljusa röst, som entrar rummet med följande fras: Finns det några snälla barn? 

För att inte tala om socialtjänsten som får skyddsomhänderta alla män som är hotade till livet, av sina kraftigt överförfriskade äkta fruar.

Visst är det så att nästan alla barn, män och kvinnor är alldeles extra snälla nu så här i Juletider. Men det är många som inte får uppleva den där känslan av att vara älskad och omtyckt till Jul. Personligen skall jag inte klaga. Men jag tror verkligen på idén med att byta könsroller med varandra över Julen. Det borde kunna bli lika uppskattat som självaste Julklappen i sig.

Alla de män som givit Julklappen (Gäller såklart även en del kvinnor) en helt annan innebörd, kommer med största säkerhet att få sig en tankeställare.

Likt att träna höjdhopp om man vill åka till månen, är som att prata jämställdhet utan att först ta in genusvetenskap. Jämställdhet är av inget egentligt värde om man inte förstår de grundläggande faktorer som gör oss till man och kvinna.

Det finns många vackra tanker och ideer som jämställdhet. Det finns många haltande försök som visserligen i kanten har naggat det patriarkala samhället. Att makt och överhet förknippas med det manliga könet är inget annat än gammal ohävdad vana. Det beror på att vi tillåter det ske. Det beror på att de kunskaper som mycket väl kunde stoppat utvecklingen för 50 år sedan sänktes av samhällets vänsterkrafter.

Närmast var vi inder 1990 talet att lyckas. Då kom frågorna verkligen upp på agendan. Men då äntrade vänsterkrafternas galenpanna nummer ett scenen i form av Gudrun Schyman. När sen Margot Wallström började prata om att alla män är kvinnomisshandlare fick genus en buklandning i dyngan och sjönk som en sten. För säkerhetsskull gick karlakarlen Göran Persson ut och deklarerade sig som feminist, och då var det inte en gång intressant att försöka gräva upp genus ur gyttjan.

Vi står nu inför nya tider. För mig är Annie Lööf den kvinna som verkligen, med högsta tänkbara trovärdighet som kan lyfta upp genus ur vänster gyttjan. Vi kan nu få en förnyad kraft och förtroend för en nystart i jämställdetsarbetet genom genus i Sverige.

Könens likaberättigande bör genomsyra hela samhällsstrukturen. Vi bör kunna hitta man-man-man i typiska kvinna-kvinna-kvinna yrken. Skolan bör i mycket större utsträckning behanda könstillhörighet som ett ämne. Det borde stå på schemat, att idag lär vi oss alla om kvinnlighet och de kvinnliga egenskaperna samt deras tankegångar och vice versa.

Varför tar inte en äkta Genusdebatt fart i detta land. Man väljer i stället att envisas med att kalla sig feminist och tycker det är något bra. Jag vill hävda att mycket av feminismen är Genus fientligt.

När man i den politiska debatten pratar Genus handlar det ofta om någon form av kamp alt strid. Jag vill påstå att Genus är den direkta motsatsen. Genus är dessutom en helt könlös konstruktion. Genus bygger på att som kvinna mycket väl kunna agera på traditionellt manliga(Man, man, man) områden och fullt ut vara kvinna(Kvinna, kvinna, kvinna) och vise versa. Det som skall vara avgörande för agerandet är endast att man besitter den kompetens som efterfrågas och att man har den bäst lämpade erfarenhetens för uppgiften.

T.e.x att förutsättningslöst kvotera in ett visst kön på en viss typ av arbetsuppgifter är en diskriminerning av det kön som inte för samma förutsättningar. Med andra ord är de som idag kallar sig feminister i själva verket en typ av könsmobbare där det manliga könet blir misskrediterat.

När man bygger ett samhälle baserat på äkta Genus skapar man harmoni mellan de olika könsegenskaperna. Oavsett om egenskaperna dyker upp i en manlig eller kvinnlig kropp måste könsegenskaperna neutraliseras och avdramatiseras.

Mycket tidigt i skolan måste man lära sig att hantera sina manliga och kvinnliga sidor. Alla vi människor formas in i vår könstillhörighet, mycket beroende på vuxnevärldens värderingar och förväntingar på hur vi skall hantera vår könstillhörighet. Fördomar om att det kan leda till förvirring och osäkerhet med en allt för liberal syn på vår könstillhörighet, är just bara dumma gamla fördomar. Vägen till att bli trygg och vän med sin könstillhörighet går via att skapa en bred känslomässig bas, där man kan innefatta båda könens positiva och negativa egenskaper oavsett vilket kön man själv tillhör.

Lär man sig mycket tidigt att kompetens är den övergripande faktor som gör att man kan få den typ av jobba man drömmer om, så kommer succesivt gamla floskler om manliga och kvinnliga arbetsplatser att dö och falna bort i historiens glömska.

Det fanns en tid då jag verkligen trodde på att genusperspektivet skulle slå oss alla med häpnad. Jag pratar om 1990 talet. Jag pratar om mina djupt rotade förhoppningar om en samhällsutveckling där man och kvinna helt utan skilda förutsättningar könsneutralt tog sig an samhällsutmaningarna.

Hur gick det?

Som vanligt när kommunister och gråsossar är i farten. Fiasko, fittstim, fulla feminister och militanta feminister med Margareta Winberg och Gudrun Schyman i spetsen, sätter alla spikar i kistan som slutgiltigt möjliggör att genus jordfästs.

Jag har hört både Margareta Winberg och Gudrun Schyman argumentera för sin sak i ämnet genus. Min övertygelse vilar på goda grunder, att de antingen inte valt att underkasta sig ämnets innebörd, alternativt helt missuppfattat ämnets grundläggande innebörd.

Genus handlar inte i något avseende om könskamp. Inte ens nämns ordet kamp i något av mig lästa alster. Genus handlar om att lära sig könens egenskaper och utifrån dessa kunskaper utforma ett samhälle som möjliggör könsneutrala värderingar. Dvs barn som växer upp skall lära sig köns olikheter, för att bättre kunna lösa samhällsproblem med könsneutrala perspektiv.

Vad som hände under 1990 talet var precis det motsatta. Vi skapade ännu större klyftor mellan man och kvinna. Vi skapade ännu sämre förutsättningar för en kreativ kraftfull debatt som kunde ha förändrat samhället i grunden.

Bollen ligger på straffpunkten, men det finns ingen som vill lägga straffen. Trots att motståndarens målvakt vägrar att ställa sig i målet finns det ingen som vill gå fram och lägga straffen som med 100% säkerhet innebär ledning och vinst för det lag som lägger straffen. Det handlar bara om att våga och ta det första inititivet.

Så här vill jag beskriva frågorna rörande Genus och feminism. Vi har här ett idag enormt nästa orört område inom politiken som väntar på sin hjälte. Med största säkerhet blir den som idag vågar träda fram med Genus och feminism en legendarisk hjälte. En sån som man kommer ihåg.

Jag ororas att det inte blir en borgerlig politiker, jag oroas att det blir en vänsterpartist. Min fråga är som följer till den samlade borgerligheten. Finns det verkligen inte en enda av oss som är berdd att slå Genusbollen i mål?

Varför skall vi löpa risken att nästa vänsterpartiledare får tillträda sitt ämbete med att slå bollen i öppet mål utan målvakt? Har vi råd med en sådan övermåttan stor generösitet?

Viktiga steg i arbetet med att skapa det genusneutrala samhället är tagna i teotin, nu återstår verkligheten. Kvinnor som via den nya lagstiftningen från 2006 gällande vårdnaden av barn där det blivit enklare att utkräva enskild vårdnad, verkar nu återigen försätta kvinnor i skuldfällan till sitt samvete.

Långa och utdragna vårdnadstvister löper risk att sätta djupa men i inblanade barns sinnen. Lagen som skulle hjälpa kvinnor att ta sig ur kraschade och destruktiva förhållanden ser nu ut att drabba barnen istället.

Det krävs snabba insatser från samhället. Snabbt måste vi gå in och hitta lösningar som sätter barnens välbefinnade som en huvudfråga i alla ärenden gällande vårdnadstvister.

Enligt min synpunkt skall föräldrarna i en vårdndstvist stå till svars för sitt agerande inför barnen under pågående rättegång. Det skall med all önskvärd tydlighet framgå att barnens välbefinnande kommer i första rummet, därefter föräldrarnas.

För att genus skall fungerar fullt ut enligt denna lagstiftning måste man och kvinna inte bara dela på vårdnaden utan även det dåliga samvetet skall vara rättvist fördelat. Som lagen är uppbyggd idag vinns allt oftare vårdndstvister av kvinnan.

Lika väl är hon ändå i många fall förloraren. Hon har oftast lägre inkomst, och hon känner oftast ett mycket större ansvar gentemot sitt barn.

Alltså en seger i vårdnadstvisten, förvandlas ofta till ett livslångt dåligt samvete.

Precis som man gör bedömningar hur ett företags Soliditet och Kapitalomsättningshastighet ser ut och utvecklas, bör man kunna göra för Genus och Integration.

Gröna nyckeltal är idag en väl inarbetad variabel, som många företag och myndigheter använder sig av när man tittar på hur bra företaget/myndigheten är i sitt miljöarbete.

Enligt samma princip bör företagets förmåga att hantera jämställdhet hanteras.

Variabler som bör beaktas är kanske:

1, Lönenivå i förhållande till kön.

2, Könsfördelning bland högre chefer

3, Könsfördelning bland lägre chefer

4, Könsfördelning i styrelser.

5, Könsutjämnande aktivitet enligt genusperspektivet.

Sammantaget bör företaget/myndigheten/organisationen bedömas enligt sin förmåga att bli och vara ”Genusneutrala”. Med att vara Genusneutral menas att företaget inte i något avseende gör skillnad i sin hantering av personal/produkter/marknadsföring eller ekonomisk styrning utifrån kön. Att vara könsneutral innebär sedan att företaget/myndigheten/organisationen får fördelar vid upphandlingar od.

Enligt samma princip bör frågor gällande integration behandlas. Företaget/myndigheter/organisationer som satsar på multikulturell personal ska få fördelar vid upphandlingar etc.