Boken om dåtiden


Vad Mona Sahlin säger, men egentligen menar:

”Det är viktigt att få tala till punkt (Jag är så förbannad på alla TV-team som hela tiden säger att tiden är slut). Att få förklara inte bara vad man tycker utan också varför man tycker som man gör. Att få berätta vilka händelser, vilka fakta eller möten med människor som gjort att man utvecklat sin ståndpunkt (Använde jag ordet ståndpunkt rätt nu?). 

I min politiska roll hinner jag sällan med det (Det bör skapas en alternativ debatt för politiker som tänker och pratar långsamt). Det finns alltid en tidsram (Att hålla sig inom ramar är inte lätt), att förhålla sig till ett ämne, en given publik, ett tv-team. Ofta förväntas vi politiker (Att hålla sig inom ramar är inte lätt), säga vad vi tycker på en minut i en debatt eller ett klipp i en nyhetssändning. Jag gillar den utmaningen (Har alltid drömt om att kunna prata och tänka fortare) – men de längre resonemangen (Verkligen skönt att slippa alla dessa TV-team som vill att jag skall prata fortare) behövs också i politiken.

Jag vill berätta varför jag landat i de uppfattningar jag har. Vad jag brinner för och vilka erfarenheter som format mig som ledare (1, Toblerone affären. 2, Vad som händer när man tänker och pratar långsamt. 3, Obetalda p-böter. 4, Obetalda skatter. Vad jag och mitt parti Socialdemokraterna (Kommunisterna och miljöpartiet) vill ändra på – och hur det kan förändra Sverige (Varför ska jag ändra på  Sverige, vi har ju skapat hela  samhällssystemet). Därför har jag under våren tagit mig tid att skriva (Och det har verkligen inte varit lätt, alla dessa krångliga ord). Den här boken ska ses som ett inlägg i svensk politisk debatt år 2010.

Här ger jag en fylligare bakgrund (Thomas, stavas bakgrund med ett eller två g) med till mina argument. Och här beskriver jag min dröm för Sverige (Ibland känns det som jag aldrig riktigt vaknar) som ett möjligheternas land för alla. När vi ett tiotal år framåt i tiden ser på vårt land, hur det då har blivit, hur livschanser och möjligheter är spridda i befolkningen (Har antagligen Socialdemokraterna förlorat de flesta av sina väljare) – då kommer vi att se åren 2010–2014 som utslagsgivande (Thomas, vilket år är det nu). Om detta är jag övertygad. Därför säger jag att vi står inför ett ödesval (Va sa du Thomas, är det val i år igen) hösten 2010.”

– ur förordet till Mona Sahlins bok Möjligheternas land

Val-frihet


Det stundande riksdagsvalet den 19 september handlar inte om jobben, välfärd etc. Vi i Sverige har ju redan välfärd, jobb/försörjning, trygghet i överflöd och rättvisa.

Det stundande riksdagsvalet 2010 handlar om någonting helt annorlunda, nämligen valfrihet.

Varför är Socialdemokraterna snart ett parti som i bästa fall lockar ca 10 % av valmanskåren i Sverige?

Jo, de står för en politik som begränsar människors rätt till ett fritt val. Ett val som består av gott och ont, men likväl är det den enskilda människans fria val.

Ty, vi människor fungerar så. Kanske en liten ögonöppnare till alla er som drunknat i marksismens/kommunismens irrläror.

Som en unik människa vill jag själv styra mitt eget öde. Öm jag väljer att lämna detta öde till, gud, facket, kommunismen (Gud förbjuder), Clas Ohlson, centerpartiet så må det vara mitt val.

En politik som via övermakt metoder, begränsar människors handlingsutrymme har aldrig och kommer aldrig att fungera. Det går under kortare tidsperioder att kuva, skrämma, straffbeskatta och kommendera men förr eller senare faller det samma. Nu håll jag på att dra historien om östblocket igen. Jag hoppar över det..

Svenskarna – Ett av världens friaste folk


I takt med att proletariatets diktatur släpper sitt förlamande grepp om Sveriges befolkning ökar friheten i landet lagom. Enligt ”Index of Economic freedom” avancerar Sverige till plats nummer 21 över länder med den största ekonomiska friheten.

Vi ser och upplever en historisk seger för humanismen. Vi ser en maktförskjutning från maktutövning och förtryck, till att det är den vanliga människans fria val som besitter makten.

In roligt symbolisk handling i sammanhanget är att även den lilla spillra av makt som monarkin besitter, är överlämnad till folket via giftermålet mellan Kronprinsessan Viktoria och Daniel Westling. En sann seger för humanismen och befolkningen i landet lagom ur alla perspektiv.

Alla strider som korar segrare, har även förlorare. Förlorarna i detta fall är förtryckets förespråkare, som tycker att proletariatet diktatur är något bra. I denna skara har vi en salig blandning av socialdemokrater, kommunister och annan grön dekandans.

I sina krampartade försök att behålla sina höga inkomster baserade på straffbeskattningar och kuvade befolkningar, vill de säkert göra gällande att den nyvunna friheten har sitt pris.

Fantasier om att det skapar klyftor, orättvisor och en nedmontering inom den offentliga sektorn blir säkert deras huvudargument och stridsyxa.

Frihet och ansvar har inget paradoxalt förhållande. En människa fostrad under demokratiska förhållanden, som upplever att det är dennes fria val som styr ett land, tar ansvar. Även om nu när makteliten inom proletariatets diktatur, som känner sitt maktgrepp över Svenskarna börjar släppa kommer att hävda på motsatsen.   

Problemet är att Sverige har byggt en samhällsapparat byggd på ideologi och inte på faktiska behov. Vi har varit kuvade av proletariatets diktatur som har berättat för oss vad som de tror är bäst i snart 100 år, så vi har glömt hur det är att själva bestämma vad vi själva vill ha.

Men nu fick vi chansen, vi tog den och se resultatet. Tiden är mogen. Låt humaniseringen fortsätta i all evighet.

Humanismens grundbult, är det individuella valets makt. Väljer Svenskarna efter sin fria vilja att vi skall ha en växande samhällsapparat låt så vara. Det skall inte en maktelit bestämma. Vill du som Svensk inte själv förhandla om din lön, låt facket sköta det åt dig. Det skall inte en maktelit bestämma. Det viktigaste är att du som Svensk har det fria valet.  Det skall inte en maktelit bestämma åt dig.

I-ländernas mätta befolkning utan visioner


Mättnad är demotivationens moder. Mättnad är steget tillbaka som leder till inaktivitet och stagnation.

En klok man sa en gång; DET MÄNSKLIGA SINNET FUNGERAR SOM EN FALLSKÄRM, DVS BÄST NÄR DEN ÄR UTFÄLLD.

Vi i den sas industrialiserade utvecklade delen av välden lever i en s.k. McDonald’s kultur. Det jag menar med det är att utmaningen vi känner för dagen är att inhämta nästa mål mat/löning/semester etc. Det som händer med våra sinnen under dessa omständigheter är en successiv nedmontering. Våra sinnen är inte konstruerade för att vara baksätespassagerare, möjligtvis kan vi intala oss själva att vi trivs men, sanningen är något helt annat.

Vad vi behöver är utmaningar i forma av visionära skapelser framställda av väldens ledare. Vi behöver känna global solidaritet utifrån verkliga behov. Allt för länge har mänskligheten envisats med att skapa trångsynta ideologier skapade av enskilda galningar som t.ex. Karl Marx etc.

Vi kan inte bygga flera luftslott i ande och mening där mänsklig galenskap lyser ledstjärna.

Vi behöver visioner som öppnar våra sinnen för vardagens utmaningar, och att vanliga människor som du och jag känner stimulans och glädje.

Vad är det som krävs för att just ditt sinne skall öppna sig som en fallskärm, vilka gärningar drömmer du om att kunna utföra.

Vi måste döda McDonald’s kulturen innan den dödar oss. Jag menar inte att det är fel med multinationella företag. Det jag menar är att den livsstilen som skapas via hamburgerkedjorna gör oss inaktiva, slöa, feta och utan visioner. Vi behöver söka våra utmaningar på ett sätt som verkligen gör skillnad, det räcker inte att lägga en tia i Ronald McDonald’s barnfond.

Exploatera mera


December 2009 beräknas världens befolkning ha varit 6 790 000 000 människor. Delar man antalet innevånare med jordens totala landyta som uppgår till 148 940 000 km² får vi avrundat 45,5888 kvadrat kilometer land per person.

Vi slås i detta tidevarv av rubriker om den globala uppvärmningen, svält, katastrofer och orättvisor. Om mindre lyckade försök till u-hjälp etc. Med detta blog inlägg vill jag definitivt inte förringa dessa initiativ utan snarare berömma och ge uppmuntrande heja rop.

Min personliga tror vilar i att alla varningsrop om global uppvärmning baseras på felaktiga rön, och ifrån särintressens giriga mungipors tomma plånböcker. Vårt tidevarvs stora problem ligger inte på överutnyttjandets konto, utan i underutnyttjandets orättvisor när det gäller fördelning av jordens resurser.

Vår oförmåga till att skapa visioner om en global balanserad ekologisk resurstillgång, ligger till grund för detta fenomen. Vi i den utvecklade delen av världen besitter kunskapen att utveckla, men bara om det är enkelt och om det finns ekonomiska grundförutsättningar.

Klart att en nations som t.ex. Botswana inte förmår att locka till sig globala investerare. Men landet har från 1967 och framåt en genomsnittlig tillväxtstakt på 9 %. Landets export består till 70 % av gruvindustri där deras stora diamantgruvor är russinen i kakan. Landet har bevisligen stora outnyttjade resurser. Jag vill med säkerhet påstå att vi i Sverige har kunskap för att på mindre än 10 år göra Botswana till ett blomstrande i-land. Det handlar bara om att vi i den sas industrialiserade världen börjar bygga en industriell infrastruktur riktat mot den outvecklade delen av välden. Här behövs sjukvård för att bemästra hiv och könssjukdomar, här behövs mödravård, här behövs sjukhus, äldrevård, barnomsorg etc etc. Vi har kunskap hur man bygger vatten reservoarer för att ta hand om vattnet från de årliga översvämningarna, här behövs en modern agrar logistik med traktorer och maskiner samt utbildning att hantera och underhålla dessa. Här kan det skapas förutsättningar för en modern industriell utveckling etc etc. Vi sitter ju inne med kunskapen, eller hur..

Samtidigt som detta stora behov finns lägger vi miljard efter miljard på att hindra jordens utveckling med att felaktigt hantera frågan om global uppvärmning. Jag är fullt och fast övertygad att det går mycket bra att höja standarden i dessa länder med 300 % utan att jorden blir en grad varmare. Det som händer är att vi får en mer rättvis fördelning av jordens resurser, och våra kunskaper ger mervärde i form av samhällelig utveckling i utbyte mot naturtillgångar.

Valfrihetens ideologi


Att hitta en filosofi där människan fritt får välja sin livsväg är ”Filosofins Gordiska knut”

Att hitta filosofier som blir till ideologier, där valfrihet och begränsat mänskligt manövrerings utrymme är däremot enklare. Vi har idag mer eller mindre dränerat vårt samhälle på ideologi i tidevarv av opinionsundersökningar och media brus.

Dagens politiska debatt borde inte styras av vindens flykt och massans rop på förmåner. Politik är mänsklig vilja och skall handla om människor rätt till sitt liv.

Ett liv är så mycket mer än siffror och retorik. Vi behöver ideal för att se in i framtiden, vi behöver en tro på att drömmar går att förverkliga skapad av samhällets förtroende valda.  

Jag sänder nu en uppmaning till alla som uppbär någon typ av förtroende ställning inom den offentliga statsapparaten, våga följa dina grundläggande ideal, våga vara en person son du förväntas vara. Visa mod, glöm opinionsundersökningar, glöm det politiskt korrekta och skräm liv i oss väljare. Kavla upp skjortärmen och slå ett slag för ett samhälle där mänsklighet, valfrihet och ansvar är utgångspunkten.

Vad behöver vi?

Jo, ett dynamiskt skattesystem där rättvisa skapas via konkurrenskraft. Ett skattesystem som bygger solidaritet utifrån att alla som vill skall kunna deltaga i samhällsbygget. Alla skall känna sig behövda och konkurrenskraftiga. 

Vi behöver ett företagsklimat där innovation och marknad går hand i hand. Understödd av ett skattesystem (Inte ett straffbeskattningssystem enligt gammal god socialdemokratisk/kommunistisk standard) som skapar framtidens världsledande företag. Rättvis arbetsfördelning som minskar samhällsklyftor och hindrar utanförskap uppstår när innovatörer väljer att utveckla, producera och marknadsföra sina produkter i Sverige  

En samhälls apparat där människan och dennes behov är i Focus. Vi behöver inte en gammal grå samhällsapparat enligt den kommunistiska gråa massans dekadans. Vi behöver den kreativa initiativfyllda humanismens anda. En samhällsapparat, där ordet apparat blir utbytt mot affinitet. Alltså en samhällsaffinitet. Vi behöver skapa en innovationsanda i samhället, innovationer i medmänsklighet, materiellt och funktion som skänker stöd och hjälp till dem som behöver, när de behöver och om de behöver. Allt detta bör ske enligt normala etiska och moraliska principer och om så behövs bör delar av samhällsaffiniteten marknads anpassas.

Ur samhällsaffiniteten plockar jag nu ut en godbit i form av den Svenska skolan. Vi har idag ett av världen bästa skolsystem. Men på en punkt ligger ett underlag till samhällsklyftor, nämligen den där samhället skall koordinera hemmet och skolan. Åtskilliga försök på denna punkt har gjort utan önskat resultat. 90 talets lokala skolstyrelser, 70 talets hem och skola etc har visat sig vara tandlösa experiment. Vad vi behöver är en myndighetsliknande funktion någonstans mittemellan skolan och socialförvaltningen, som agerar aktivt med informationsspridning, länkverksamhet och kunskap. Denna semimyndighet skall ha myndighetsstatus och kunna utkräva ansvar från föräldrar som av diverse orsaker inte uppfyller vad som menas med gott föräldraskap i såväl i mening av god sed, som i mening av lagtext.

En befolkning som behandlas lika oavsett vart i världen härkomsten står. Vi kan inte behandla internationella medmänniskor med att placera dem i getto liknande områden i utkanten av våra tätorter. Debatten som berör huruvida vi skall ta emot flyktingar eller inte bör enligt grundlagen förbjudas. Vi skall ha ett öppet demokratisk samhälle där alla är välkomna att verka och känna sig välkomna.

En nyanserad genusdebatt som genomsyrar hela det svenska samhället. I akt och mening genomgripande. Vi kan inte längre låta vänstern misshandla denna för samhällsutveckligen essensiella fråga.

Återinföra i verklighets anpassad miljöpolitik där samhällsutveckling och politik går hand i hand. Miljöpartiets miljöterror med staffbeskattning av den Svenska industrin måsta upphöra. För tillväxt och miljöutvekling i dynamik måste en realistisk och verkningsfull miljölagstiftning utformas i samklang med Svensk industri och deras arbetsorgansationer.   

Som moderat ser jag idag ovanstående textrader som självklara. Vi har idag ett läge med ett stundande val. Två ganska tydliga alternativ, som ju närmare den 19 september vi kommer blir allt mer rädda att säga sanningen då det kan bli förmodade negativa reaktioner på valdagen. Jag vill fastslå att så är inte fallet. Jag vill påstå att den politiker / utom en möjligen två / som ärligen deklarera sina ideal har allt att vinna. Den som förlorar på fullständig transparangs är kommunister och socialdemokrater. Deras filosofi är baserad på inhumanitet och som ideologi tillhör de förgångna. Dagens människor tror inte på denna falskhet, idag tror vi på fakta och verklighetens nutidsupplevelser. Gamla mossiga filosofer som Marx od var antagligen sjunkna skepp redan vid jungfruresan.

Vad kommunismen menar med välfärd


 

– Bild från den Kubanska välfärden – Exempel 1; Färdtjänst.

Det nämns ofta som ett slagord när kommunister har politiska sammankomster: Välfärd, rättvisa, solidaritet, jämlikhet, jämställdhet etc. 

Jag har nu letat i dåtid, samtid, globalt för att hitta positiva exempel på vad som händer med ett samhälle som får styras av dessa ideal. Först måste jag hitta länder som har detta kommunismen som ledande filosofi.

Tittar man i dåtid går det att hitta flera som t.ex. Sovjetunionen, Vietnamn, Korea, Jugoslavien, Italien, Kuba, Kina av dessa länder är det endast Kuba, Kina, Korea som fortfarande har Marxismen sin ledfilosofi.

I nutid är det; Folkrepubliken Kina, Kuba, Laos, Vietnamn, Korea som väljer kommunismen som övergripande filosofi.

I mina tidigare inlägg nämner jag att kommunismen ofta har svårt när det kommer till humanitet och människovärden. Behöver jag understryka detta faktum en gång till. Jag litar fullt och fast på att du som eventuellt läser detta inlägg förstår vad jag menar. Blir jag tvungen att sammanfatta dess länder med 5 ord får det bli; Orättvisor, Klyftor, Ofrihet, Inhumanitet, Korruption.

För mig känns ord som Solidaritet, Välfärd, Rättvisor, Jämlikhet, Jämställdhet i dessa sammanhang mycket främmande.

I dessa länder finns det astronomiska samhällsklyftor, Välfärden är obefintlig, Kvinnorna är kuvade etc.

 Jag kan endast ur ett helt annat perspektiv få orden; Solidaritet och rättvisa att passa in i dessa sammanhang.

 Alla medborgare i dessa länder får solidarisk och rättvist, dela på det elände och den misär och alla orättvisor som kommunismen skapar.