Trendbrottet i maj 2010


Det blir nu allt mer klart att trendbrottet i maj, där de rödgröna gick bakåt och alliansen framåt övergår allt mer till att blir en statisk sanning.

Alla som följer politiken dagligen vet vad som hände då, de rödgröna lämnade sitt (Någorlunda) gemensamma förslag till ekonomisk politik. 

Väljarna har sedan dess deklarerat sitt missnöje.

Att sedan ”Sahlin o co” då och då trampar ut i politikens träskmärker bara understyrker och befäster de rödgrönas underläge inför valdagen den 19 september.

Att leda i halvtid och till viss del beroende på motståndarna klantighet, behöver ju inte naturligtvis leda till valseger för alliansen.

”Trendbrottet i maj 2010” som antagligen för eftervärden, kommer att nämnas som en historisk vändpunkt för Sverige. Ska ge alliansen och valarbetarna kraft och energi, som en gång för alla ska sätta punkt för irrlärorna och inhumanismen i Svensk politik som förmedlas av kommunismen och socialdemokratin.

Nu stundar ett bättre Sverige där liberalismen och humanismen skall föra landet till framtida framgångar.

Ett Sverige med människan i focus

Ungdomsarbetslöshetens ansikte


Att Sveriges ungdomsarbetslöshet är hög kan knappast betraktas som en nyhet. Enligt mitt förmenade är den kulturellt betingad mer än politisk.

Att betrakta detta fenomen och peka på en faktor är så klart naivt och o-insiktsfullt. 

Jag skall därför lägga en historisk bakgrund. Det har faktiskt funnits tider i Sveriges historia där man ansåg det fint att låta yngre människor vara delaktiga i enklare förvarsarbeten. Den stolta fabriksarbetaren anno 1938 såg det som en självklarhet att sonen skulle vara med och tjäna en slant och samtidigt lära sig ett yrke sas från grunden. Vid denna tidpunkt fanns inte begreppet ungdomsarbetslöshet ty fortfarande tilläts människor använda sitt sunda förnuft.

Vi bläddrar nu framåt via årslinjerna och hamnar i år anno 1970. Vad har nu hänt med Sverige sen 1938. Jo, Sverige har utvecklat åt vänster (Politiskt sett). Röda faran har satt sina klor i befolkningen. Som alltid när dessa ideologier är verksamma uppstår problem. Man glömmer det sunda förnuftet och inför för första gången vad vi nu benämner som trösklar till arbetsmarknaden. Vad är då en arbetsmaknadströskel?

Jo, den uppstår när en tjänst eller anställning kostar mer än vad tjänsten/anställningen inbringar åt det aktuella företaget.

Hur kan då detta vara möjligt. Jo, så här går det till! Tack vare de metoder som kommunismen/socialismen använder i sitt maktutövande blir detta möjligt. Genom att generalisera och avhumanisera via sitt maktspråk enligt parollen: Företagens har så stora vinster så de ska minsann betala hög skatt och höga löner till all arbetskraft oavsett kompetens eller ungdomar har rätt till ett arbete.

Det är förvisso helt sant att det finns företag i Sverige med mycket höga vinster. Men det gäller ju inte alla företag. Det finns företag som nätt och jämt går runt, och lever med kniven på stupen varje månad när räkningarna skall betalas.

Två frågor? 1, Hur stor är sannolikheten att ett dito företag skulle anställa en ungdom utan erfarenhet? 2, Vad händer med den företagsamme ungdomen som blir nekad jobb vid dito företag? / han har ju hör hört kommunister och socialister sagt att ungdomar har rätt till ett jobb./ 

Ettan behöver jag väl knappast besvara: 0 % chans.

Tvåan däremot är mycket intressant.

Efter 1990 talets stora nedskärningar inom offentlig sektor och den anda som skapas däromkring, är en delorsak till ungdomars svårigheter att komma in på arbetsmarknaden idag. Att växa upp i en skola där man ständigt får hör att det har vi inte råd med har satt sina tydliga spår. Man tror helt enkelt inte sig själv om att kunna något. Återigen får samma ungdom stå där framför dörren till sin framtid och få höra att du inte behövs här, vi har inte råd. Självklart påverkas individens sinnelag negativt. Negativt i bemärkelsen av att inte känna sig behövd och uppskattad. Men vad värre är att en deformerad kultur växer fram där man redan från början bestämmer sig för att inte behövas. Det sker som ett slags försvar där man enkelt kan bort förklara att man inte fick något jobb.

Vi som tillhör den vuxna delen av befolkningen och som redan är etablerade på arbetsmarknaden måste nu ta vårt ansvar. Vi får inte längre komma med politiska halvmesyrer i god gammal kommunistisk anda. Vår uppgift blir att skapa en kultur där det är av stolthet och äkta arbetsglädje som vi hjälper våra ungdomar ut i arbetslivet. Det talas i vida och breda ordalag om att valet 2010 är ett ödesval.

Låt oss då en gång för alla hyvla ned trösklarna till arbetslivet och höja kompetensen och självkänslan hos våra ungdomar, så att vi får in vitalitet och ungdomligt engagemang i landets företag.

Vi vill ju ha företag som växer och frodas och genererar vinster och aktieutdelningar till företagens ägare. Ty, det är så det sunda samhället fungerar, och det är så det fria samhället utvecklas och växer. Det är så äkta solidaritet skapas. Det är så avundsjuka och missunnsamhet stoppas. Det är så den sant fria individen skapas och utvecklas. Det är så den äkta sociala välfärden i enlighet med människors verkliga behov skapas, och inte av galna Marxistiska ideologier…