Rödgrön kompromiss med taffliga incitament utan trovärdighet


Antydan av ansträngdhet gör tydliga tecken som tyder på panik. Att läsa ansiktsutryck när de rödgröna presenterade sitt valmanifest var inte svårt.

Oenigheten lyste igenom och flera gånger blev det tvunget att understryka att de faktiskt är ense om de olika förslagen.

För mig blev det tydligt idag att vi ser en rödgrön soppa utan vare sig kock eller friska råvaror beredd på en slocknande eld.

Vi ser slutet på vad vi under 1900 talets Sverige kallade vänsterpolitik. Här behövs modernisering…

Vi ser en ljus framtid med människor som tror på framtiden i frihet gemensamt, och en modern välfärsapparat under borgerlighetens beskydd.

Rödgrönt svek om jobben, höjda skatter och bakåt politik


Nu har vi fått ta del av det rödgröna regeringsalternativet. Vi ser återigen hur man i en valrörelse likt den 2006, att man lämnar de arbetslösa och utsatta dömda till utanförskap.

Återigen hör vi ogrundade förhoppningar som aldrig kommer besannas. Utlovande att om 4 år kommer allt att vara bättre.

Vem blir övertygad av denna retorik. Hela Sverige fick 2002 känna på den socialdemokratiska kalla handen politiken. En politik som drev 1 500 000 Svenskar till utanförskap. Ungdomar som tappade greppet i skolan, på arbetsmarknaden och slutligen i livet.

Den rödgröna regeringsplattformen faller platt


Idag skall Mona Sahlin, Lars Ohly, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson hålla pressträff för att presentera den rödgröna regeringsplattformen.

Idag skall vi få uppleva rödgrönt kaos i sin fulla betydelse. I stort vet vi betydelsen och innebörden. Vi har hört och sett denna församlig agera tidigare.

Här skall pratas om välfärd enligt den gamla fiasko modellen som blev Göran Perssons fall, med ökad arbetslöshet och ett enormt utanförskap som skapade milsvida samhällsklyftor.

Här skall pratas om skattehöjningar som lämnar svaga, utsatta och ungdomar i utanförskap via arbetsmarknadströsklar.

Här skall pratas om upprustning av en välfärd som Göran Persson nedmonterade, som vi borgare börjat upprusta trots ekonomisk kris.

Här skall pratas om sjukförsäkringen, där Göran Persson gömde 500 000 personer för att slippa ta ansvar för sitt misslyckande inom jobb politiken.   

Avslutningsvis när miljöparitet får komma tilltals, sätts den sista niten i kistan via bensin skatt höjningen som lägger snaran om halsen på landets befolkning som inte bor i storstadsregionerna. I fallet, dras även landets åkerinäring med ner i avgrunden.

Skattehöjningar driver upp räntor och inflation


Historisk är det alltid så att vänster regeringar driver upp inflation och räntor. En övertro på jobb som aldrig kommer får människor att konsumera i överkant.

Detta i kombination med vänsterpolitiker som tror skattehöjningar löser alla problem, gör att kreditmarknaden överhettas med räntehöjningar som en naturlig följd.  

Ett Svenskt exempel på detta fenomen var den 21 november 1985 då kreditmarknaden avreglerades. Alla logiska kopplingar om hur samhällsekonomi bör hanteras negligerades, alla varningsrop inom de egna leden (Inkl Kjell-Olof Feldt själv) viftades bort.

Sverige upplevde hur obarmhärtig vänsterpolitik hanterar ekonomiska och mänskliga värden.

Vänsterpartiets partiprogram ger kalla kårar


Att vi i ett modernt samhälle skall, enligt de demokratiska principerna självklart alla politiska inriktningar få ta plats och göra sig hörda. Men ett parti som självmant tar avstånd från de demokratiska principerna via ospecificerade uttalande typ, citat ”Kapitalets makt måste brytas”. Hur hanterar man ett sådant uttalande ur ett strikt demokratiskt perspektiv.     

– Här följer ett citat ur vänsterpartiets partiprogram. Döm själva.

””Kapitalets makt måste brytas för att demokratin ska kunna fördjupas och breddas. Ur ett medborgarperspektiv är det samhälleliga ägandet avgörande. Genom kommunalt och statligt ägande ges de demokratiskt valda församlingarna ett övergripande ansvar för produktion av varor och tjänster. Därmed blir det möjligt att låta samhällsnyttan styra verksamheten. Ett ökat gemensamt ägande ger större möjlighet att styra produktions och konsumtionsmönster mot ett mer ekologiskt och socialt hållbart samhälle. För dem som arbetar i företagen är den lokala makten viktigast, t.ex. i arbetar ägda, kooperativa företag där företagsledningen väljs demokratiskt och riktlinjer för verksamheten beslutas gemensamt. Ett tredje demokratiskt perspektiv är konsumenternas. Såväl den klassiska konsumentkooperationen som senare tiders brukarförvaltning i olika kommunala verksamheter är exempel på denna form av gemensamt ägande.””