Drömvärvningen

Så var då allt frid och fröjd. Socialdemokraterna fick då till sist sin Stefan Löfvén och alla levde lyckliga till tids ände..Eller.. Hur var det nu? Var det inte så att Stefan Löfvén även var aktuell att bli partiledare vid förra årets socialdemokratiska partiledarval? Jovisst var det så.

Då inträder något nytt spännade. Då kan man kanske tolka det som om att Håkan Juholt konkurerade ut Stefan Löfvén i kamp om partiledarposten, vid 2011 års socialdemokratiska partiledaruttagning. Knappast något som Stefan kan ta med i sitt CV. Vadå, utkonkurerad av Håkan Juholt. Dagens sittande partiledare för socialdemokraterna var alltså utkonkurerad av Håkan Juholt, som på ungefär 300 dagar på posten lyckades skrämma bort ca 30% av partiets väljare.

Vad som kanske är ännu mera ororande är att faktiskt Håkan Juholt förordade Stefan Löfvén till partiledarposten redan 2011. Med tanke på det vi lärt känna om Håkan Juholt så lär det nog uppstå problem inom kort. Det kan inte under några som helst omständigheter fungera friktionsfritt om Håkan Juholt är inblandad.

Kanske är det så att Håkan Juholt i all välmening varit och trixat och fixat lite med några tal som Stefan skall hålla. Eller möjligvis att det saknas några siffror i någon budget. Varför inte att det fattas några kvitton ed.

Även godsägare Göran Persson verkar vara med i skaran som tror på Stefan Löfvén. I sin nya roll som lobyist verkar han vara på det klara över hur det står till i landet. Beklagandes över ungdomsarbetslöshet, och regeringings parlamentariska läge, oroar sig godsägare Persson över svårigheten att regera i minoritet. Till skillnad från den tid godsägare Göran Persson var statsminister så har vi idag faktiskt något att regera över. Det enda godsägare Persson på sin tid hade att regera över, så var det ett galopperande skuldberget. För övrigt gällde det för godsägare Persson att stå med mössan i hand och låna inför hånfulla Amerikanska och Europeiska kapitalister. Som vi idag alla vet så slutade det med skenande skuldberg, nedskärningar i välfärden. Det enda som ökade på den tiden, så var det barnfattigdomen och inkomstklyftorna.

Vem minns inte Håkan Juholts bejublade installationstal. Då sade man att talet verkligen lyfte partiet och partiets självkänsla. Med nytt mod och nytt socialdemokratiskt hopp skulle man gå ut och erövra väljarnas förtroende. Nu är vi där igen med årets kandidat. Eller borde man kanske kalla honom för självmordskandidat. Nu behöver tydligen inte ens kandidaten komma med ett installationstal för att bli höjd till skyarna.