År 500-1000 var Kalmar och Öland vida kända mötesplatser.


I texter hämtade ur faktaböcker framgår det att ordet Kalmar betyder stengrund. För mig stämmer inte detta. Vad jag kan utläsa av ordet Kalmar, så är det ett sammansatt ord. ”Kal” och ”mar”. Tittar man i gamla texter så används mycket tidigt ordet ”kal” på samma sätt som idag. Dvs obeväxt alt öppen mark. När det sen kommer till ordet ”mar”, så har vi inte mycket hjälp av dagens encyklopedi. Under Vikingatiden används ordet ”mar” alt ”mara” ofta för att beskriva våt och/eller sumpmarker. Med andra ord, så enligt denna tolkning skulle Kalmar betyda ungefär obeväxt öppen sumpmark. Vilket i sanning mycket väl överensstämmer med de faktiskta omständigheterna runt Kalmar med omnejd. Faktiskt är det så att även idag dyker ordet ”mar” upp lite här och var i ortsnamn. För att ta ett exempel, så har vi i nordöstra Blekinge en ort vid namn Fågelmara.

För den som är bevandrad i vår Vikingatids historia och tidigare där omkring, vet vilken laddning våtmarkerna hade för den tidens människor. Man samlades säkert i 1000 tals stora människoskaror och offrade till sina gudar. Arbetsnamnet för dessa sammankomster är vad vi idag kallar ”blot”. Antagligen är det lite samma sak som det vi idag gör när vi träffas vid festivaler od. Man träffades, söp, slog ihjäl varandra, hade sex och tillbad sina gudar. Som sagt inget nytt under solen. Att dessa sk bloter utfördes på våtmakrer var därför att man ansåg sig komma närmare gudarna på detta sätt. Säkerligen trodde man att den dimma som ofta uppstår vid våtmaker, som om det var gudarna som uppenbarade sig själsligen (Jag tänker ofta på detta faktum när fotbollshulliganer under fotbollsmatcher tände sk pyroteknik med rökutveckling som följd). Det är härifrån man på senare tid, lånade ordet ”Maran” som fram till 1800 talet ansågs vara en form av trollskt skogsväsen. I gamla skrifter kan man även läsa om människor som betedde sig som om de reds av maran. Kanske skall det tolkas som en äldre psykologsik diagnos, som vi idag skulle kalla psykotiskt beteende ed.

Att präster sen under tidens gång, när Sverige skulle bli kristnat, använde man sig av ord kopplade till hednadomen och gjorde om dem och lade till en negativ laddning är inget nytt. Under 1700-1800 talet lade man enormt mycket tid på att få bort ordet ”As” ur det Svenska språket. Som alla säkert vet är as enligt hednatron en benämning på gudarnas boning. Därför ville folket såklart på den tiden även döpa sina boningsplatser, på ett sätt så att man kunde lägga till ordet as. Smarta präster kom på att man mycket enkelt kunde lösa detta problem genom att sätt en ring över a;et i as. På så sätt fick man fram en helt annan innebörd av ortsnamnet.  Mönsterås, Torsås är exempel på ortsnamn där man mycket enkelt med en ring raderade ut hedningatron ur det Svenska språket. Att man sen använde sig av ordet as för att beskriva fåglar som äter ruttet kött (Asgam), som vår analöppning (Ashål) har visat sig vara ett effektivt sätt att radera ut den positiva laddningen ur hedningatron. Ordet mara har träffats av samma öde. Den positiva laddning som fanns i ordet mara på den tiden, har prästerskapet valt att använda för att benämna så kallade skogsspöken och troll. Även som ett sätt att beskriva en människa som i dagligt tal är galen.

Mycket av föregående påstående är kanske inte nyheter för den som är insatt. Med denna text vill jag knyta an till ett av mina tidigare inlägg, där jag ganska så pompöst påstod att det var i Kalmars Birka som Anskar startade sitt första misslyckade försök att kristna hedningarna i norr.

För att nu ytterligare befästa min tes tar jag min nya tolkning av ortsnamnet Kalmar till hjälp. Lägg där till den stora historiska laddning som Kalmar med omnejd uppbär. Att detta områda varit en mycket viktig samlingsplats borde rimligen vara ställt utom alla tvivel. Lägg där till alla skatter man hittats nedgrävda på Öland. Mycket pekar på att skatterna härhör från att folk från denna trakt tagit varvning i tex den Romerska armén under dennes glansperiod. Så kan det såklart ha varit, men jag vill envist fortsätta att göda mina teorier, om att det var så att människor från hela norra, kanske även södra Europa åkte till Kalmar på 500-1000 talet för att fira blot. Det kom välbeställda människor, som såklart tog med sig rikedomar som skulle offras till gudarna. Man kastade helt enklet sitt guld rakt ut i våtmarkerna, på så sätt skulle gudarna se hur generös man är. Förhoppningen var sen att man skulle bli gynnad av deras välvilja. Nu var det inte bara guld som kastades ut till gudarna. Det slank nog med en och en annan halshuggen häst och människa av bara farten när det begav sig.  Vad gör man inte för att hålla gudarna glada och positivt inställda. Tack och lov att vi lugnat ner oss lite på den punkten idag. Men visst händer det att en och annan inte bara skadas, utan även dödas när dagens människor skall till och blota, eller som vi idag säger ”går på festival”.

Kalmar var helt enkelt på denna tid en metropol. Stället där man skulle vara, om man var något på den tiden. Men att Anskar hamnade här tror jag beror på en tillfällighet. Tanken var nog att åka längre norrut från början. Men så är det ibland i livet. Det blir inte alltid som man tänkt. Så även om man är munk och heter Anskarius på 820 talet.

Kanske var det så att när Anskarius seglade förbi Kalmar år 828 och såg vilken enorm metropol det då var. Han behövde inte nödvändigtvis varit utsatt för sjöröveri. Ändrade sina planer och gjorde ett strandhugg. Sannolikt har han sedan tidigare hört talas om Kalmar. Men gjort bedömningen att det inte var en bra plats att bedriva en mission i syfte att få befolkningen att ändra vilka gudar de skall tillbe. Men när han seglat förbi den kala maren och hittade den björk beklädda norr om kalmar, ön som idag heter Björkenäs, kanske han fattade ett beslut att trots allt gör ett försök, med hedningarna på den kala maren. Att den första missionen inte blev någon större succé är kanske inte så konstigt. Han fick antagligen känna på hur det är att stångas med ”Det går aldrig” kulturen på den kala maren. Den i kombination med Kalmaritens minst sagt ekonomiska natur och sinnelag, fick antagligen den gode Anskarius att ge upp sin ansträngningar att kristna befolkningen på den kala maren.

Fågelvägen mellan Kalmars Birka och Klosterruinen Kronobäck i Månsterås är ca 4 mil. Redan på 1100 talet nämns i gamla skrifter det att här finns ett kloster. Inte illa pinkat av de blotande hedningarna på den tiden att anlägga ett kloster. Sannolikt fanns det inte många nordbor på den tiden, som ens i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig vad man skulle ha ett kloster till. Sannolikt behövdes det en Anskarius för att lyckas med en sådan bedrift. Att den på 820 talet aktive Anskarius i Kalmars Birka, har ett finger med i spelet kring uppförandet av Kronobäck, ser jag som inte bara logiskt, utan som en grundförutsättning.

Jag återkommer så snart jag snokat upp flera indicier som underbygger min tes, om att det var i Kalmars Birka, som Anskarius gjorde sitt första försök att kristan de hedniska nordborna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: