De fattigas Jul


Är Sverige ett fattigt land? Hur ser det egentligen ut? En annan berättigad fråga i detta sammanhang, är vad man kan konkretisera som fattigdom. Världsbanken har gjort ett försök att definiera vad som är fattigdom. Vän av ordning kan peka på att vi här i Sverige har ett begrepp kallat existensminimum. Ett belopp som beräknas vara den lägsta tänkbara omständighet för att kunna överleva.

Bevisligen lever ett stort antal människor i utanförskap. Jag vill verkligen lära mig förstå detta fenomen. Jag förstår arbetslöshet, jag förstår att man kan vara sjuk och handikappad av dv olika orsaker. Men alla andra? Vilka är ni? Vilken är er historia?

I tider som närmar sig Jul, väcks återigen detta dåliga samvete till liv. Det är med skam man går ut och köper Julklappar. Tankar om att det finns människor i detta samhälle som bara i fantasin kan tänka sig att köpa Julklpappar, med röda vackra rosetter och förgyllda namnlappar, väcker ilska hos mig. Jag vill verkligen kunna göra något..

Vem är det då som är så där fattig? Jag tänker mig ensamstående föräldrar, äldre, ensamma, arbetslösa och de som drabbats av sjukdomar kan kanske vara några grupper som har det extra tufft så här i den kommande Juletiden.

Jag tänker mig att de som inte kan köpa dyra Julklappar nog tränger alldeles extra, för att man just inte kan köpa Julklappar. Men jag tror nog inte att det handlar om uteblivna Julklappar i sig. Jag tror att det handlar om en vanmaktskänsla. En känsla av att inte kunna rå om sitt eget liv. Att inte kunna välja utan att bli tvingad till ett visst typ av liv, beroende på det liv man för tillfället befinner sig i.

De fattigas Jul firas inte. Den genomlids. Det finns helt enkelt inget att fira. Omständigheter har likt höstens mörker falllit över den fattigas liv. När tiden är här då alla ljus skall tändas, då slocknar de hopp som brunnit på sparlåga. Vad är då skillnaden mellan att en låga slocknar för gott och att ett sparlåge ljus tilltar i sken? Mer pengar? Troligt kan det vara en lösning. Fler julklappar? Kanske där också. Men det som verkligen skulle kunna sätta liv i en fattigmans Jul är något som bryter vanmaktskänslan. Något som väcker hopp om en framtid där man kan klara sig själv och bygga en framtid.

Tro kan inte bara betvinga berg. Det kan även väcka oanade möjligheter lite här och var. Varför inte ge det en chans. Må du aldrig bli den samma om du inte så önskar. Låt just denna Jul, bli den jul då fattigmannen/kvinnan reser sig, likt en fågel Fenix återvänder tron. Som en vandring genom något som tidigare inte var möjligt, mot ett mål som tidigare ansågs ouppnåligt.

Visst låter det patetiskt. Vem skulle känna annat än tveksamhet inför en julkapp, bara inhållandes framtidstro och en återvunnen förmåga att själv styra över sitt liv. För en som saknar allt detta. Men jag kan verkligen inte tänka mig någon finare tanke, än om en av alla dessa Sveriges utanförsatta skulle resa sig, gå ner till en arbetsplats. Säga sin Hjärtas mening. Beskriva sin starka vilja att vara en av dem som varje månad får en lön att faktiskt leva av. Med betoning på att just leva och leva fullt ut. Att samtalet resulterade i att en anställning kunde upprättas. Då lär åtminstone inte jag kunna hålla tillbaka mina tårar. Här kan man verkligen prata om en lycklig fattigmans Jul.

Ett svar

  1. Du babblar på som vanligt men har ingen aning om hur verkligheten ser ut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: