Inte bara Bocken i Gävle

Marknadsföring är en förunderlig tingest. Medlen äro ofantliga, medans målet endast är ett. Uppmärksamhet. I barnpsykologin finns något som kallas lillebrorsbeteende. Bilden etsar sig fast. Barn med gryta på huvudet endast iklädd blöja, med en nalle i handen. Lillebror han spexar och trixar, allt i syfte att väcka sina omgivnings uppmärksamhet. Överlevnadsvärdent är uppenbart. När någon ser mig vet jag att jag är trygg. Då vet jag att en livlina finns, om det skulle dyka upp en fara eller ett hot.

Det jag försöker sätta ord på är den receptiva sidan av markandsföring. Vi konsumenter som är mottagare av markandsföring bär på ett tungt ansvar. Väljer man att utmåla sig som ett offer för markadsföringen, ser jag det som ett stort problem.

Jag ser Bocken i Gävle som ett bra exempel. Bocken byggs varje år som en symbol och som en marknadsföring av staden Gävle. Man får anta att, hur många som än kommer och tittar på Bocken i Gävle, så kommer inte marknadsvärdet ens i närheten av det värde, som bocken får när den står i lågor.

Jag menar att här har vi lillebrorsbeteendet i ett nötskal. Bocken och lillebror, så söta som de i sitt grundutförande än är. Men med en kastrull på huvudet, alt med lågor i halmen stiger charmfaktorn till oanade höjder. Vi den på recepternade sidan tappar för en stund, vårt omdöme och drunknar i charmen. För en stund är vi i marknadsförarnas rov. Utan skyddsnät kastas vi i famnen på det ohejdade utbudets frestelser. Men för lillebror är det ett sätt att känna trygghet och samtidigt få en liten stund i rampljuset.