TK Industrin och Kvinnor med låga löner i Pakistan


En gång i tiden var Sverige ett land med egen textilindustri. Till 80-85% var vi självförörjande med textil. 70-80 000 människor fann sin försörjning i denna bransch. Områden i Västra-Östragötaland med Borås/Norrköping som utgångspunkt blommade näringen. En näring som nådde sin kulmen under mitten av 1900 talet.

Vad som sen hände var att arbetarna i textilindustin, som var huvudsakligen kvinnor krävde både bättre arbetsvilkor och bättre lön. Sannolikt hade kvinnorna i texilinustrin i Sverige under 1800 talets slut, ungefär samma lön som dagens Pakistanska textilarbetare.

När vi nu är framme vid 1990 talet, så finns det trots statliga bidrag ingen lönsamhet, för de företag som vill bedriva sin verksamhet i denna tidigare så lönsamma bransch. Löner och arbetsvilkor var inte det största problemet. Problemet var att branschen, som nu är vilande på bidrag från staten, inte längre hänger med i konkurrensen från en anstormande omvärld. Skattetrycket är en orsak. Vänsterpolitiken är en annan. Vilket får till följd att verksamheterna inte längre bär vinst, så måste man börja titta på vad som står tillbuds för att lösa situationen. Kostander måste kapas för att undvika konkurs.

Vad var det nu som hände?

1, Av dv olika orsaker tappar den Svenska TK-industri sin konkurrenskraft. Skattetryck, kommunisternas inflytande etc. gjorde att det var ett högriskprojekt att satsa på Sverige som ett land att bedriva företagande i på 1990 talet.

2, Staten försöker rädda jobb genom att pumpa in stödpengar i TK-industrin.

3, För att lösa den akuta lönsamhetsbristen så väljer företagen att kapa kostnader via utflyttning till låglöneländer.

4, Svenska jobb försvinner.

5, En ny bransch växer fram där man säljer billiga importerade kläder. Kläder med låg kvalitet.

Alltså. Återigen ser vi exempel på en nedåtgående vänsterspiral, efter det att man försökt ignorera marknadens villkor. Effekten av detta blev att alt högre skatter gjorde det omöjligt att bedriva en sund textilindustri. När det inte gick började staten låna för att kunna betala arbetarnas löner i en TK-industri, som för länge sedan hade tappat sitt varumärke. Under tiden passar smarta företagare som HM Stefan Perssons fader på att flytta verksamheten utomlands. Folk behöver ju alltid kläder. Markanden fanns där. Men inte någon leverantör. Det är nu den gyllene tiden för den som vill göra sig rik på att sälja kläder uppenbarade sig. Kapp Ahl och co gjorde sig enorma förmögenheter under tiden direkt efter TK-industrins kollaps. Tack vare tanklösa kommunister, miljöpartister och sossar fick vi nu billiga, dåliga, miljöfarliga kläder produserade av fattiga kvinnor i låglöneländer. Var det ens någon kvinna på de tiden som kunde uppvisa 2 dollar i lön om dagen, så var hon att betrakta som priviligerad.

Ett svar

  1. Du väljer att se det så. Jag väljer att se det som att vi skulle mycket väl kunna ha en TK-industri i Sverige men det skulle innebära att Stefan Persson inte skulle tjäna sina 300 miljoner kronor i månaden utan mycket mindre. Men han skulle fortfarande vara mångmiljonär. Kanske till och med miljardär. Mycket vill ha mer…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: