Ideologisk evolution


För hundra år sedan stod idealen som spön i backen. Kan tänkas att det var enklare att vara politiker under denna tid.  Dagens ideal är inte kopplade till hur vi tror oss bäst kunna bygga framgångsrika samhällen. Dagens ideal är på ett helt annat plan. Dagens ideal är kopplande till utseende, kläder och våra kroppar.

Sannolikt har vi vackrare utsmyckade kroppar idag, kontra för 100 år sedan. Men sen är det nog lite si och så när man börjar komma in lite djupare under skinnet på samtidsmänniskan. Med focus på sin kroppsbyggnad och utsmyckning står sig dagens individer sig slätt i en jämförelse, med de människor som levde under det förra århundradets första del.

Understödda av en visserligen haltande kyrka, och en auktoritär skola så fick den tidens människor på ett annat sätt möjlighet att reflektera över livets stora frågor, under ett betydligt lugnare levnadstempo kontra det tempo som dagens ungdomar utsätts för.

Livet är till för de som lever säger filosoferna. Vad är då skillnaden mellan att leva och att bara finnas?

Frågan har kanske lika många svar som det finns människor här på jorden. Men min alldeles personliga tolkning är att skillnaden heter idealism. Vi människor är utrustade med sådan tankeförmåga att vi kan skapa oss bilder av livet. Bilder som visar vägen hur vi kan och borde leva. När vi väl har skapat bilder av våra liv så gör vi haltande försök att uppnå dessa ideal. Alla som någon gång försökt leva upp till ett ideal vet hur svårt det är. Man jag tror verkligen inte att idealen är framtagna för att vi skall nå upp till dem. Ideal skall var näst intill ouppnåbara. Upplyfta över våra medvetanden skall det finnas sådant som bara vissa av, under vissa omständigheter upplevs vara möjligt att nå.

Utrymmet mellan vår högsta tänkbara tankeförmåga och den lägsta marknivå är ett levnadsutrymme. Den samlade förmågan att skapa goda förutsättningar för samexistens och social samvaro är idealismens grunduppgift. Tar man bort den upphöjdhet ett ideal för med sig, sänker man människans förmåga att existera. Enkel matematik kan tyckas. Tidigare har ideal lyft människan till den plats man idag har här på Jorden. Men nu är läget annorlunda. Idag vet vi inte ens vilka Gudar vi tillber. Dagens Gudar stå att hämta i Musik och nöjesindustrin. Vi tillber dem genom att konsumera deras alster. Vi känner tillhörighet genom att visa vår lojalitet till de galenskaper som produceras, genom att köpa saker som identifierar oss med dem. Guden och så den där vanliga lilla människan har återigen visat sig vara en bra lösning för överlevnad.

När det kommer till de ideal som skall vara grundbulten i vår existens blir det genast svårare. Man hittar inte sig själv genom att lyssna på en Carola konsert. När det kommer till det som kräver tid och eftertanke, visar det sig att nöjesindustrin inte riktigt lever upp till sin självpåtagna roll som Gudomlig. Då blir helt plötsligt sökandet efter livets stora frågor en kamp för den unga själen. När man tidigare kunde känna upplyfthet av att lyssna på musik, tatuera sig eller köpa en ny byxa eller ställa upp i IDOL visar det sig helt plötsligt att själen kräver något mer.

Det jag försöka sätta fingret på är det unika och självklara, nämligen det personliga livsutrymmet. Att den unga människan skär och skadar sig, är inte ett rop på uppmärksamhet. Det är ett sätt att skapa sin bild av livet. Genom att tillfoga sig själv smärta, vill man såklart inte känna smärta, utan se hur omgivningen regerar när man utsätter sig för smärta. Man vill se den plats som finns, och inte minst om den finns. Är man då som förälder inte tillräckligt duktig på att öppna upp världen för sitt barn och skapa levnadsutrymme, så kan det bli en smärtsam vandring för både barn och förälder.

Religionen är den plats där man kan skapa levnadsutrymme. Genom att lyfta upp sitt hjärta till Gud, känna den upplyfthet som erbjuds, så kan man skapa distans till den pressade tillvaron som livet ibland erbjuder.

Man behöver kanske inte söka sig till Religionen för att känna sig upplyft. Med fantasins hjälp kan man lyfta upp sitt sinne. Se sig själv i det vardagliga livspusslet. Skapa nya bilder som beskriver en annan och förändrad tillvaro om man nu så önskar.

För att göra ett försök att sy ihop detta ganska så långa inlägg som handlar om idealism. Idag är idealen förbehållna dem som anser sig vara skickade att sända i väg bilder av ideal. Men den typ av ideal som vi påtvingas är ofta utformade i ett materiellt syfte. Många av oss tar dessa materiella ideal och försöker göra dem till själsliga ideal. Men det är då vi tappar fotfestet. Det är oundvikligt att påverkas. Det kanske är det så att påverkan är en förutsättning för att man skall kunna leva. Men vi behöver alla känna att vi har egna ideal. Att vi har egna svar på åtminstone några av livets stora frågor.  Livet är en kamp. Det är en kamp väl värd att ge sig i kast med att utkämpa.

Men kampen vad det gäller ideal och idealism är också en politisk kamp. Dagens politiker säger att jobben är den stora kampen. Men jag är inte lika övertygad. Det beror såklart på vem man frågar. För mig är politik idealism. Vilka ideal skall få vara aktiv i idealismens evolution? Vad har vi att förvänta oss av en politisk kamp? Att så gott som alla vill ha jobb, känns kanske lite mer som att alla vill ha mat i magen. Det känns inte som en fråga där våra sinnen lyfter till en högre nivå.

Nej, jag ser något helt annat framför mig. Jag ser ett ideal där man känner en högre gemenskap i samhället. Där man kan enas om högre ideal. Där frihet och demokrati ensas i en härlig symbios. En form av själens självständighets förklaring. Där individen tar makten över allt annat. Där det högsta tankbara är individens initiativ. Där individen är det högsta levade. Upphöjd över livet som så det idag uppenbarar sig. Självkart skall lag och rätt råda. Men det behövs nya rätter på idealismens idag svältfödda bord.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: