Psyko-social evolution


Det är våra tanker och handlingar därutav som grundlägger de vi är och framstå som. Bilden av oss själva är bilden som beskriver vad vi är kapabla att utföra som aktiva skapande människor.  Vad är det då som lär oss denna kunskap?

Det är den psyko-sociala omgivning vi växer upp i och den som vi genomför våra liv i som skapar våra existenser. Men bilden är full av infallvinklar. Mycket snabbt i livet lär vi oss att hitta en kroppslig identitet. En bild av det vi tillhör. Mammas trygghet och pappas överblickande (I tider av genus kan det så klart även vara tvärt om. Fungerar såklart även vid ett homoförhållande) ansvar lär oss att känna tillhörighet. Detta handlar om överlenad för avkomman. Utan denna grundläggande tillhörighet hade vi inte kunnat växa upp. Det är liksom ett grundläggande behov som blir uppfyllt i och med att vi tidigt lär oss känna vilka som är vår mamma och pappa. Men allt detta sker på n mera kroppslig nivå. Här är det viktigt att bli beskyddad och känna värme från mammas och pappas kropp, få mat i magen osv.

Det som sen sker är att vi lär oss att vi är unika individer i ett sammanhang. I bilden träder det fram släkt, vänner, omgivning och våra egna unika genetiska förutsättningar. Vi och omgivningen kör i gång med att skapa det lapptäcke som i förlängningen skall bli vuxna individer.

Många säger att familjen är avgörande. En del påstå kanske att miljön är avgörande. Vissa menar att bara man får kärleksfull uppväxt så löser sig allt. Medans andra lägger stor vikt vid den genetiska påverkan vi alla bär på. Allt bär på olika grader av sanning och lögn. Man kan också tolka in lite efter smak och tycke.

Mina erfarenheter av livet säger mig något helt annat. Jag vill påstå att mycket handlar om slumpens skördar hur ett liv skall utvecklas.  Det finns inga ideal på denna punkt. Här finns bara en mycket konkret och ärlig verklighet.

Att väcka ett själsliv är en process som kräver sina beståndsdelar. Men framför allt så krävs det kunskap. Tänkte jag skulle börja med att utveckla det där med slumpens inverkan. Vi väljer inte våra föräldrar och vi väljer inte vilka människor våra föräldrar, väljer att leva sina liv med. Vi väljer inte heller vilka människor våra föräldrar väljer att umgås med.  Vi väljer heller inte våra släktningar etc. Med andra ord så är det skrivet i stjärnorna om de människor som sköter brödfödan, verkligen är bra för de som är växande individer.  Det vet man bara med facit i hand. Jag har sett barn till alkoholiserade och utslagna föräldrar, växa upp till ansvartagande högt studerade vuxna individer. Precis som att jag sett den direkta motsatsen.

Sanningen ligger i att hitta den som vrider om nyckeln in i själen till en ung människa. Det kan vara precis vem som helst. Men det räcker inte på långa vägar för att själen sen skall få all de näring, som verkligen krävs för att en individ skall blomma och utvecklas. När väl själen är öppen och mottaglig för information och redo för utveckling, så finns det absolut ingen som säger att detta kommer att ske dag två per automatik.

Vägen till ett rikt själsliv sker först när man helt låter ser känna livets alla nyanser. Yttersta förtvivlan och oro genom dagar av euforisk lycka är beståndsdel som en balanserad själ enkelt klarar av att bära. Det är till och med så att det handlar om grundläggande behov hos själen för att kunna utvecklas. Känslor och känsloyttringar är inte bara själens katalysator. Känslorna är även själens drivmedel.

Se en ung människas ibland på gränsen galna känslor som en utvecklingsprocess. Ett flod av känslor där man som förälder måste se till att agera Färjekarl. Man kan i stort sett bara göra ett enda misstag, och det är att försöka hindra eller bygga fördämningar i flödet. Desto öppnare och ärligare flödet får strömma, desto bättre lär sig själen att trivas i en snart vuxen människas kropp.

Nu är jag egentligen framme vi titeln för detta inlägg. Psyko-social evolution låter kanske högtravande modell värre. Men faktum är att det är så här evolutionen har skapat oss människor. Vi människor har genom årmiljonernara låtit hållas. Vi har fått utöva den ena ganskapen efter den andra. Vissa eller många har fått plikta med sina liv. Men evolutionen har aldrig darrat på målet.

Det är här jag har min politiska och ideologiska hemvist. Jag praktiserar det på mina barn. Jag vill se ordenliga känsloflöden som under frihet får prova sin förmågor. Jag vill se unga människor ösa med sin energi och sina känslor, för att slut stå där som fria, starka och fritänkande unika individer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: