Att släcka eld.


Ungdomligt oförstånd kan ses ur många perspektiv. Ungdomar och Barn förvantar sig att vuxenvärden skall reagera. Det ligger liksom i sakens natur. Det vi ser utspela sig nattetid i Stockholms förorter är såklart oacceptabelt.

Men något har ändå börjat gry. Vi har fått reaktioner från vuxna som säger sig ha nått gränsen. Då kan man i sitt stilla sinne fråga sig varför denna gräns är sätt och varför den är satt på en så passa hög nivå, innan vuxenvärlden börjar ingripa.

Min personliga tolkning är att många vuxna tycker att även de får utlopp för sin frustration genom kravallerna och upploppen. Men uppvaknandet är ett tecken på att här är något som saknar proportioner. Effekten är inte alls den man tänkt. Effekten är inte anpassad till utmaningen utan slår rakt över fingrarna på de föräldrar vars barn är ute och eldar skolor och bilar på nätterna. För det är med dessa bilar och skolor man måste ha för att kunna genomför sin vardag.

Ingen människa har blivit bättre eller fått det bättre genomen att skada sig själv. För det är precis vad som sker.  Skall något förändras måste det finns något man vill förändra, och den delen måste man på något sätt som missnöjd hitta ett sätt att förhålla sig till. Så långt allt väl. Vi har en reaktion, men reaktionen får ingen verkan.

Valet 2014 blir ett spännande val. Än finns tid för att väcka hjärtefrågor. Jag menar lyft nu frågorna så att vi får en förändring. Vi säger te x ungdomsarbetslöshet. Men vad är det egentligen vi menar? Tien är kanske mogen att bena upp siffror och göra dem hanterbara. Nästan hälften av det vi idag kallar ungdomsarbetslöshet handlar om heltidsstuderande ungdomar som söker ett jobb. Jag lovar ett denna kategori är kraftfullt underrepreseterad, när det kommer till kravallerna i Stockholm. Sannolikt finns inte en enda från denna kategori med och eldar bilar om nätterna.

Jag menar, av den totala ungdomsarbetslösheten finns där ca 6-8% som befinner sig långt, långt ifrån arbetsmarknaden. Här hittar vi de som från början har en uppförsbacke vart man än vänder sig i samhället. Jag menar att här har vi det klientel som är ute och eldar skolor och bilar om nätterna i Stockholm.

Man har dåliga kunskaper i Svenska, inte bara beroende på att man har ett annat ursprungsspråk. Man får helt enkelt inte det stöd som behövs av samhälle, föräldrar, skola, arbetsförmedling etc. Även om det hade funnit gott om jobb, håller jag inte det för troligt att huvudelen i denna grupp hade fått något jobb ändå.

Jag menar att här finns en god grund för insatser, som bör nå fram till en stor andel mer eller mindre bortkopplade föräldrar. Föräldrar som inte kan och/eller orkar ta tag i sina barn.  Men såklart vill man. Jag tror också att huvudparten i denna grupp befinner sig i storstadsregionerna. Vilket i sig underlättar för att genomföra insatser.

Rubriken på detta inlägg är; ”Att släcka eld”.  Men långt ifrån alla eldar skall släckas. Många, kanske de flesta eldar skall vårdas för att ge varme och trivsel. Man börjar helt enkelt med att skapa en balanserad syretillförsel. Man ser till att elden inte sprider sig, så har man något att träffas kring, som kan vara bra för alla och en var.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: