Det gemsammas minsta nämnare


Mänskliga relationer är något som verkligen gör att jag går igång. Sociala mönster får mig att nästan darra av nyfikenhet. Vad är det som får en situation att bli betydelsefull när två människor träffas? Varför träffas ens två människor? Vad är det som lockar? Vad är det som avskräcker?

Min längtan efter ny kunskap i ämnet är konstant på gränsen till manisk. Precis när jag tror mig förstå något dyker det upp saker och händelser som helt kullkastar mina slutsatser.

Men gårdagens händelser vid en uppsluppen sammankomst, med den ideella förening där jag är aktiv kan var en vattendelare i mitt sökande efter kunskap i ämnet.

Det där med att bevara och skydda en gemensamt upplevd positiv känsla är kanske svaret på mitt sökande. Jag har i tanken provat min tes och tycker mig finna goda grunder för mitt betänkande. Ta te x äktenskapet. Många människor träffas och inleder längre och kortare förhållanden. Men bara några få håller livet ut, så som man en gång lovade varandra inför prästen på altaret.

Man har hört alla tänkbara förklaringar till varför förhållanden slutar med delade adresser. Men sanningen är kanske ungefär den samma i grund och botten. Människor som träffas och där tycke uppstår, byggs det upp en gemensam bild av att något unikt som skapades under mötet. Att mötet inte allt för sällan överskuggas av att det unika och i själva verket är en mänsklig skapelse i form av ett barn, kan så klart vara en lycka i sig.

I många fall räcker babylyckan som en unik gemensam nämnare för att ett äktenskap skall bli långt och lyckligt. Vän av ordning kan kanske påpeka att vi här i Sverige med spridd kontinuitet faktiskt firar bröllopsdagen i äktenskap. Vi har rubin, diamantbrölloop etc. Jag ser absolut inget problem med detta. Det jag ser som ett problem är kanske när man kommer till orsaken att fira dessa idag allt mer unika jubileum.

Det jag menar är den gemensamma känslan som bara två eller fler människor kan uppleva när de träffades under inledningen av deras förhållanden. Det behöver inte nödvändigvis vara relationer kopplade till äktenskapliga förbindelser. Det kan handla om affärsrelationer, ideella föreningar etc etc.

Mitt axiom är att mänskliga relationers varaktighet och kvalitet bygger på hur man hanterar, vårdar och bevarar den relationens inledande positiva känslor. Det handlar om en förmåga att förhålla sig till den energi som var drivkraft och initierade det först mötet. Det kan vara så att detta ögonblick var så pass laddat att man helt enkelt värjer sig för att ta upp känslorna. Det kan också vara så att man använder dessa känslor för ofta och då tömmer ut energin ur laddningen.

Som allting annat i tillvaron är en balans viktig. Men jag ser även ett annat problem i allt detta. Då tänker jag på det beslut som ligger till grund för att de positiva känslor som uppstod vid mötet, verkligen var så pass positiva att de var värda att vårda, hantera och bevara.

Det jag tänker är att i sitt sinne verkligen kunna fatta beslut om känslan i från mötet. Här finns en risk att i stunden kanske fatta beslut på övervärderade grunder. Här tänker jag kanske då inte bara på de relationer som är tänkta att utvecklas till äktenskap.

Med detta som utgångspunkt väljer jag att förlänga mitt axiom en aning.  Mänskliga relationers varaktighet och kvalitet bygger på hur man hanterar, vårdar och bevarar den relationens inledande positiva känslor. De inledande positiva känslorna i ett förhållande skall vara reviderade till sin minsta beståndsdel. Visar det sig att känslan fortfarande består därefter, kan man kanske ha något att bygga vidare på.

Många som är i inledningen av ett förhållande säger sig vara osäkra på sina känslor. Men jag kan garantera att här handlar det om ett missförstånd. För har väl känslorna kommit i rullning så är de kvar. Det som händer är att förnuftet är på väg att gripa in i handlingarna. Förnuftet ställer då frågan om denna relation, bygd på denna känsla, verkligen bär på något som är värt att bevara. Bara du kan svara på den frågan. Vanligtvis är frågan lättare än du tror att besvara.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: