Ett rikare Sverige


På många fronter kan man påstå att Sverige idag är rikare. Man kan såklart inte bara mäta rikedom i starka statsfinnser. Men på många områden är vi idag ett land som ligger i framkanten. Inte bara det utan vi fortsätter att satsa. Det finns i stort sett bara en orsak till att vi idag kan satsa på social upprustning, vård, skola och omsorg och det är beroende på att fler människor i Sverige väljer ett aktivt yrkesliv framför ett passivt dito.

Där handlar om skattelättnader, jobbskatteavdrag och satsningar på att bryta människors utanförskap i samhället. Här ligger i stort sett hela sanningen bakom den lysande stjärnan i norr.  Att vi idag till skillnad från många andra Europiska länder kan satsa på och bygga ut välfärden, är så gott som bara beroende på dessa 3 faktorer.

Samhällsklyftorna mellan utanförsatta och arbetande minskar konstant. Satsningar på skolan är också en bidragande faktor som skall jämna ut samhällsklyftor. En bättre skola som verkligen ser till så att eleverna verkligen blir godkända är i grunden en rättvise och jämlikhetsfråga.

Rikedom är inte bara pengar på kontot och en viss levnadstandard. Rikedom är också att kunna välja och att ha valfrihet. Alternativen är det som skapar utveckling. Att utifrån sin unika horisont kunna staka ut sitt liv är en form av rikedom som bygger på valfrihet och mångfald. Valet man gör har en stor samhällsnytta. Oavsett hur man väljer är det någon som står där med tacksamhet över ditt agerande. Det är så ett sunt samhälle skall byggas. Det är så ett samhälle blir rikare.

Arbetslöshet är en utmaning som det går att säga mycket om. Men när allt ställs på sin spets är det relationen arbetsgivare och arbetstagare, samt efterfrågan som styr denna utmaning. Kommer man bara tillräckligt nära rätt arbetsgivare och besitter rätt kompetens är man så gott som redan anställd. Enkelt kan tyckas. Sett till statistik är det mycket som talar för att det är ganska enkelt då över 90% av andelen arbetsföra, faktiskt lyckats med att genomföra denna samhällsutmaningen med att få och upprätthålla ett jobb. Så är såklart ett sätt att se det där med arbetslöshet. Vill man spegla utifrån en annan vinkel, så har faktiskt Sverige en relativt hög arbetslöshet i ett Europeisk perspektiv. Där kom alltså de rika landet lite på kant med sin gloria.

Hur kommer det sig då att det rika landet som ibland kallas den lysande stjärtarna i norr, med alla sina skattelättnader, inte kan erbjuda alla människor ett jobb?

Man skulle kanske kunna säg att det är rikedom att ett land har råd med att vissa invånare inte jobbar. Men som sagt, rikedom kan inte alltid mätas i jobb, värden och tillgångar. Att känna sig behövd, önskad och nyttig är kanske de högsta tänkbara värden vi människor kan åtnjuta. Därför satsas det på reformer som skall tjäna till att mäniskor i arbetslöshet inte faller allt för långt bort från den arbetsmarkand de förtillfället hamnat en bit ifrån. Kanske är det så att det insatser som ett samhälle genomför i syfte att underhålla närheten och tillgängligheten till arbetsmarkanden, är en av de viktigaste åtgärder som kan utföras.

Traditionen erbjuder att arbetslöshet alltid är en procentsats av befolkningen. En siffra som beskriver de invånare som jobbar från de som inte jobbar. Enkelt på alla sätt kan tyckas. Men hur skulle man på annat sätt kunna utföra denna för samhället så viktiga balansakt?

Alla som följer den politiska debatten vet att det där med att vara arbetslös har många olika nyanser. Man kan vara allt i från långtidsarbetslös till att bara vandra mellan två jobb på en och samma dag. Men på något sätt verkar det ändå som om tänket fastnar vid de där procenttalen. Vid ett tänk som är urskiljande istället för att vara inkluderande. Nu säger säker vän av ordning, att ett tänk inte kan skapa nya jobb. Kanske så, men allt nytt som sker (Bra eller dåligt) börjar alltid med en tanke. Allt som sker, sker alltid av en orsak. Inte allt för sällan är det just beroende på en sådan där tanke.

Kanske är det så att vi idag inte tänker de rätt tankarna när det kommer till samhällsutmaningen arbetslöshet. Jag tror verkligen att tiden för procentandelar i denna fråga har passerat sitt bäst före datum. Vi behöver ha en tydligare kategorisering av andelen arbetsföra. Debatten måste omfatta olika grupper och tydligare focusera på de olika gruppens utmaningar under sin vandring från att vara utan en sysselsättning, tills dess att man uppbär en fast anställning, eller på annat sätt hittar en lösning som innebär att man kan försörja sig själv.

Är te x gruppen långtidsarbetslösa en homogen grupp? Det tror åtminstone inte jag. Sen till frågan hur stor andel av dagens arbetslöshet som består av personer som inom en månad kommer att få ett nytt jobb? Denna grupp belastar arbetslösheten på samma sätt som den som varit arbetslös under flera år. Jag menar är verkligen dessa två grupper verkligen arbetslösa på samma villkor? Skulle te x kunna tänka med att resurser kan finfördelas på ett annat sätt om dessa två kategorier arbetslösa fick bli arbetslösa på helt olika villkor.

Att förmedla jobb är för mig när en motiverad människa med kompentens, energi och motivation söker sig ut på arbetsmarknaden, där det redan finns en efterfråga, som behöver hjälp med kontakter och telefonnummer till en arbetsgivare. Allt annat för mig är socialt arbete. Jag menar att det finns ett enormt behov av socialt arbete när det kommer till att sammankoppla människor med en i många fall kraftfullt avlägsen arbetsmarknad.  Att i detta fall prata om matchning är som att försöka bevattna en öken med en vattenkanna. Behovet är monumentalt.

Tar man gruppen långtidsarbetslösa finns det även här ett stort spektrum. Några ligger kanske på gränsen till att aldrig mer kunna uppbära arbetsförmåga. Några är kanske mycket motiverade men saknar kompetens. Några är kanske dåligt motiverade och kanske upplevt besvikelser i arbetslivet. Några har kanske personliga trauman som gör att man har en mycket låg motivation. Men ser man till dagens debatt om arbetslöshet, så är det 8,2% som är arbetslösa. Skall vi kunna ta oss an denna utmaning måste vi först lära känna vilka hinder som står i vägen.

Det där med ett rikare Sverige. Många tycker säkert inte att så är fallet. Är man en överarbetad sjuksköterska på ett överbelagt sjukhus, utan möjlighet att ringa in en vikarie, känns kanske inte denna rikedom som något att yvas över. Men det är kanske så att måttet av rikedom i ett land, är när en sjuksköterska som med sin omsorg och initiativ berättar om missförhållanden vid den avdelning eller sjukhus där hon verkar. Det är på intet sätt att jag försöker förringa denna sjuksköterska eller på annat sätt underminara allvaret i de rapporterade missförhållanden vid våra sjukhus. Jag bara försöker vidga begreppen..

5 svar

  1. Tror du själv på det du skriver? Ingen annan tycks göra det…

    För att kunna vidga begreppen måste man ha förmågan att förstå hur saker och ting hänger ihop.

    Btw, Detroit har nu lämnat in sin konkursansökan. Det förutspådde jag redan 2011. Du som brukar kalla mig domedagsprofet och allehanda tillmälen…

    • Hej Peter
      Saker och ting hänger ihop. Men sen hur de hänger ihop är en komplex historia. Ta exemplet med konkursen i Detroit. Där är bilden av utanförskapet än mer talande. Misslyckas man med att hålla människor sysselsatta är det ett steg i kraftig motvind för ett samhälle. Sysselsättningsgraden är en bild som inte allt för sällan beskriver ett samhälles verkliga förmåga. Tittar man sen på det där med företagande som gälle samma sak där. Allt företagande kräver aktiva människor, både som aktiva företagare, anställda och konsumenter. Varje människa i utanförskap är ett enormt slöseri med resurser. Jag tror att de nivåer som Sverige var uppe i under 1990 talet, är precis brytpunkten för vad ett samhälle klarar vad gäller utanförskap. Runt 20% kan ett samhälle bära under några få år. Sedan måste det till en förändring. En arbetslinje ed..

      Hälsningar
      Roger Södervall

  2. Återigen. Aldrig i historien har människor varit så utbildade som de är nu. Aldrig i historien har så många varit arbetslösa som nu. Du har och kan fortfarande inte göra kopplingen. Vilket visar att du inte förstår och därmed är oförmögen att vidga vyerna.

    Apropå Detroit och utanförskapet. Du brukar alltid så fort du får tillfälle skylla allt elände på socialismen. Menar du alltså att USA i allmänhet och Detroit i synnerhet styrts av socialister??

    • Hej Peter
      Att jag kopplar socialister och kommunister med ett stort utanförskap beror på att deras politik bygger på att vissa befinner sig utanför samhället. Lite som en justerbar balanspunkt. Typ, några måste svälta för att brödet skall räcka till alla. Sen är det även bra att vissa obekväma svälter, för då är de inte sådär obehagligt samhällskritiska etc od.
      I detta fall är det bara för att sätta fingret på en viktig ingrediens, som kan var en starkt bidragande orsak till att ett samhälle går i konkurs. Här ser man tydligt vad som händer när en stor inkomstkälla för ett samhälle försvinner. Detroit har under lång tid byggt sitt välstånd på en plattform. Jag tror personligen inte på den typen av samhällsbygge. Jag tror på mångfald, valfrihet, företagande och småskalighet. Lapptäcken av små öar av mänskligt initiativ, som var för sig tillsammans bygger en stark samhällsbotten. Där man utifrån rådande villkor bygger den sociala välfärden i takt med de omsättningstillgångar som succesivt är rådande. Här spelar valfriheten en stor roll. Det fria valet som vägleder människors agerande.
      Skillnaden på det som händer i Detroit och det som kallas kommunism är att konkursen i Detroit är en isolerad händelse som kommer att städas upp. Händer något sådant i en kommuniststat skulle hela samhället varit skakat i grunden.
      Staden Detroit för ta sig en funderare på hur man ser till att väcka nytt mod i sina invånare. Få dem att börja hitta på nya idéer som kan väcka upp samhället på nytt. Nya idéer, som skapar nya företag, som bättre kan svara på den efterfrågan som idag är rådande bland Amerikaner och i Världen. Kanske med ett inslag av hur man håller människor kvar i närheten av arbetsmarknaden även om de förlorar sina jobb…!?

      Hälsningar
      Roger Södervall

      • ”…Detroit är en isolerad händelse”

        Jefferson County i Alabama har gått i konkurs. Liksom Stockton i Kalifornien. Los Angeles och Las Vegas är städer som brottas med liknande problem som Detroit, dvs en växande arbetslöshet och minskade skatteintäkter. Det som började med Jefferson County, Stockton och nu den största konkursen i USA:s historia, Detroit, är bara början. När du med ditt tunnelseende babblar om att Detroit är en ”isolerad händelse” vet du faktiskt inte vad du talar om.

        Själv insåg jag redan 2011 Detroits öde. Det gjorde inte du.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: