Alla dessa satans mördare


Man får aldrig glömma vad som är målsättningen med en kamp. För nog är det så att alla strider, kamper och krig sent om sist bör vara utförda i förhoppning om att något gott skall födas. Skapa en framtid där alla på något sätt blir vinnare.

Det verkar vara på något sätt som att mänskligheten genom historien har en övertro på strider och konflikter. Enorma mängder strider har kantat historien utan att på något avgörande sätt kunnat påvisa sig vara främjande för en enda god sak. Trots detta genomförs den ena väpnade konflikten efter den andra på detta Jordklot.

Senast i raden (Tror jag) är utvecklingen i Syrien.  Utan att kunna peka ut en sida som bär skulden har man satt in stridsgas som dödat hundratusentals människor. Återigen ser vi prov på denna övertro. Vad kan tänkbart bli resultatet av ett dito agerande?

Vad kan man föra vidare till eftervärlden av en sådan attack. Vilka är de Rosor som skall kunna gräva ner sina rötter, växa och bli vackra i myllan som skapat efter en sådan attack.  Hur går tankegångarna hos de ansvariga, vad är deras vision om en bättre Värld?

Skulle verkligen den ytterst ansvarig under ett möte i framtiden med sina barnbarn, med stolthet plocka upp denna bedrift som något av det bästa han eller hon gjort för människligheten under sitt arbetsföra liv?

Hur kan man ens i sina vildaste drömmar hitta motiv för ett dito agerande. Nu är det kanske många som tycker att texten blivit väl naiv. Klart att stridande parter tycker sig göra rätt när man bekämpar vandra. Visst är det så. Men vi lever i tider där många anser att Världen gått framåt i utvecklingen. Tiden då man gasade ihjäl varandra borde normalt vara förbi. Men så är det inte.

Syrien är bara ytterligare ett land i den långa raden där man tyvärr väljer att avsluta varandras liv med hjälp av stridsgas. Återigen visar sig Olof Palmes tal om de där satans mördarna vara helt otidsenlig. Talet går att använda såväl idag som om 20-30-40..100 kanske 1000 år.

Vi bär alla på ett litet uns av ansvar. Olof Palme var i stort sett ensam om att i så hårda ordalag ge sig på den ene efter den andre diktatorn och kallade den för satans mördare under 1900 talets mitt. Idag hörs inte dessa hårda fördömmanden. Idag handlar det ofta bara om ett konstaterande och så inväntar alla nästa katastrof och nya förbrytelser mot mänskligheten. Det är inte så att vi inte kan. Det är inte så att vi saknar resurser och inflytande. Det handlar om ren och skär nonchalans. För inte allt för länge sedan var det vi här i Norden som behövde hjälp. Men det var i en tid då kommunikationer inte tillät några snabba insatser och fördömmanden. Sverige borde gå i fronten mot alla former av förtryck. Inte bara på diplomatisk nivå. Vi borde verkligen vara engagerade i att stötta de länder som har förtryckta befolkningar. Vän av ordning säger kanske är det göra vi. Vi tar emot flyktingar och skänker mycket penar till stöd och humanitär hjälp. Visst är det sant. Men hur står det egentligen till med det moraliska stödet? Fördömanden mot all dessa satans mördare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: