Skattesänkningar som blir reformutrymme


 

Allt är inte lättbegripligt eller lätt att hantera när det kommer till ekonomi på nationsnivå. Men faktum är att det övergripande resultatet av senaste årens skattesänkningar är att 200 000 människor lämnat ett utanförskap och att Sverige klarat ekonomin bättre än de flest andra jämförbara länderna i Europa.  En politik som aktiv leder till att människor blir aktiva i sina dagliga insatser, på ett sätt som gynnar en nations fortsatta välfärdsbygge är alltid positivt. Det för med sig effekter som ibland tom. överraskar de största cynikerna. Men egentligen är ekvationen inte speciellt svår att förstå sig på. Varje människa som befinner sig i utanförskap är ur alla perspektiv en tung sten att bära för ett samhälle. Den största bördan står att finna i den risk som uppstår, är att hamna i ett levnadsmönster som förhöjer risken för att bli sjuk och att drabbas av långvariga sviter som omöjliggör ett aktivt liv som samhällsbyggare. Det är bara att konstatera att de är på det personliga planet där de största riskerna står att finna med ett liv i utanförskap. Det är i första hand en personlig tragedi att befinna sig i utanförskap. Det lidande och de risker man utsätter sig för är på alla sätt enormt stora och svåra att hantera, för såväl den drabbade som för de anhöriga.

Man kan säga mycket om skattesänkningar och jobbskatteavdrag. Socialdemokraterna vill gärna styra över debatten till att vi Borgare lånar pengar för att kunna sänka skatter. Med samma /Haltande/ retorik skulle man kunna säga att den Politik med höga skattetryck som Socialdemokraterna/Vänstern vill föra, lånar de /alt själ pengar från de människor som lämnas utanför samhället. Eller, omskrivet lånar de pengar från utlandet för att finansiera att människor blir utslagna ur samhällsbilden som aktiva samhällsbyggare.

Förenklat och ganska så grovhugget skulle man kunna säga att Sveriges framgångar de senaste åren, på det ekonomiska planet är beroende på att vi har en politik som klarar av att bryta människors utanförskap. Vi har alltså 200 000 fler människor som är med och bygger vår allas välfärd. Oavsett vilken position man utgår ifrån så är man en samhällsbyggare, när man är med och bidrar till samhällets utbyggnad. Gatsopare, fas 3are eller direktör har i princip ingen som helst betydelse. Bara man aktivt deltar i samhällsbygget, så är positionen av näst intill ingen som helst betydelse.

Säg det land i Europa som ens kan föra en debatt om vad man skall göra med sitt reformutrymme. Vi i Sverige är verkligen priviligierade på många olika fronter. Vi har verkligen ett läge som vi kan vara stolta över. Men också enormt många olika områden där vi måste jobba hårdare. Men vi har inte problemet med att helt sakna möjlighet till att genomföra nya reformer. Vi har en kista full med guld att köra igång och börja jobba med. En kista som konstant blir påfylld av effekterna från skattesänkningar.

Ett svar

  1. Det är synd att du låter dig luras in i den politiska retorikens floskler.

    Sant är att 200 000 satts i sysselsättning. Sant är också att landets befolkning ökat sedan 2006 så utanförskapet har ändå ökat under alliansregimen.

    Sen håller jag inte med dig alls om att Sverige ”klarat” av några ekonomiska framgångar. Sanningen är den att de privata skulderna ökat explosionsartat under denna tid med skattesänkningar, jobbskatteavdrag, låga räntor och ”mer i plånboken” som ju bara resulterat i mer skulder. Vi har shoppat på kredit ur krisen och skulder ska som bekant alltid betalas. Vi har mycket svåra tider framför oss. Tyvärr.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: