Den grundläggande ideologin


I mängder av inlägg har jag försökt sätt fingret på grundläggande politisk ideologi. Vad jag förstår är det inget som idag intresserar i någon större utsträckning.

Min tro är att glömmer eller ignorerar man grunden är det kanske svårare att sätta sig in i den politiska debatten som helhet. Är man kritisk till höga skatter eller vice versa. Tycker man att vården är dålig på den privata sidan. Vill man att tågen skall bli mera punktliga. Då har allt sin grund i den ideologi som för tillfället råder. Vill man vara med och påverka kan kanske en grundläggande kurs i politisk ideologi vara på sin plats.

Faktum är att ett land som Sverige, är det extremt svårt att på ett någorlunda lättbegripligt sätt, förhålla sig till grundläggande politisk ideologi. Det är beroende på att landet de senaste 50 åren, varit ett lapptäcka av ideologier. Med en ganska så överväldigande vänstervridning som på något sätt präglat landet, har vi alla en grundläggande småborgerlig syn på samhället. Jag brukar säga att en Svensk i sin syn på sig själv är borgerlig och konservativt traditionalistiskt när det kommer till jobb och ansvar. När det sen kommer till synen på samhället är vi socialister och kommunister. Vi bygger ett samhälle solidariskt samhälle med kluvna grundläggande ideologier. Det är en av de avigsidor man kan hamna i när man bygger ett fritt öppet demokratiskt samhälle. Att dra åt många olika håll är på andra sidan faktiskt också enormt viktigt för att upprätthålla samhällets mångfald.

Men renodlar man det som idag är politisk ideologi. Då ser jag tre tydliga linjer. För mig handlar det om synen på frihet. Jag utgår i från individen. Låt säga att vi har individen Sven-Gun Svensk framför oss. Hen står framför oss på en stor ängsvall. Sven-Gun Svensk har nu tre vägar att ansluta till sitt liv som vuxen.

Väg nummer ett är att leta upp en kotte och köra igång och göra kotletter att sälja till sina medmänniskor.

Väg nummer två är att leta upp ett kotteri och söka sig till en anställning som kotterist.

Väg nummer tre söka sig till ett samhälle där hen hoppas kunna ansluta sig till en välfärdsreform som skänker henom en grundläggande social trygghet.  

Här har vi att göra med frihet i tre olika nivåer. Man kan förenklat säga att när friheten är som störst väger också ansvaret som tyngst. Vi här i Sverige kan välja vår nivå av frihet. Men väljer man den största graden av frihet är man kraftfullt missgynnad. Senaste åren borgerliga politik har på något sätt förbättrat dessa odds en aning. Men den där fullständiga friheten är milslångt borta. Vi lider fortfarande av åren där socialism och kommunism som väst härjade i detta land.

Väg nummer ett i mitt exempel är fortfarande död mans land. Landet Sverige kan fortfarande inte erbjuda exempel nummer ett. Exempel två och tre är fortfarande i kraftfull majoritet. Hade vi kunnat skapa underlag för att utifrån smak och tycke som samhällsmedborgare i Sverige kunna välja väg nummer ett, hade Sverige tagit ett stort steg mot att vara ett fritt land. I mina ögon är inte Sverige i dag ett fritt land. Vi är en vänsterstat med högerambitioner. Skall man kunna kalla det som idag finns i Sverige för frihet och valfrihet, måste vi lära oss att vidga frihetsbegreppet. Självklart skall allt detta ske på frivillig basis. Säg att vi har tre vägar att välja. Där väg nummer ett måste bli ett seriöst alternativ.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: