Minskande Brott och ökande gemenskap..


Brott och straff är liksom inget som normalt väcker min nyfikenhet. Men det som nu väcker min nyfiken är det som går under betäckningen organiserad brottslighet.

Säkerligen har mängder med akademiska utredningar tagit på sig stora tunga analystäcken, i försök att ringa in denna aktivitet. Man löper som alltid en viss risk att slå in redan öppna dörrar, när man ger sig i kast med att titta på den som alltid välanalyserade polisära verksamheten.

Som den gode moderat jag är följer jag såklart utvecklingen på kongressen i Norrköping med stor entusiasm och nyfikenhet. Som alltid tenderar vi moderater att lite väl ofta kalla på straffet som brottets enda lösning.

Bevisligen är det så att brottsligheten i Sverige sett ur ett bredare perspektiv är i minskande. Men likt alla färger finns det alltid nyanser att beakta. De som mot förmoda följt min blogg, vet att jag lägger ner mycket tid på det där med utanförskapet. Det Svenska samhället är idag bärare av ganska så omfattande utanförskap. ca 14% av alla arbetsföra Svenskar befinner sig i utanförskap. Det vi borgare lyckats med, är att på 7 år minska detta utanförskap med en bit över 200 000 människor. Människor som tidigare befann sig så långt i från en delaktighet i samhället som man bara kan tänka sig, finns idag någon stans i gemenskapstrappan, på väg in i samhället som aktiva samhällsbyggare.

Man kan kallt konstatera att i takt med att den borgerliga jobblinjen implementeras i samhället sjunker också brottsligheten. På något sätt känns det naturligt att den som befinner sig i utanförskap löper större risk att hamna i brottslighet.  Man kan kalla på strängare straff för brottsligen, men vill man verkligen ta sig an brottsligheten skall man satsa än mer på att utrota utanförskapet.  Jag ser det som självklart att stora delar av utanförskapet försörjer sig på den kriminella banan. Som utanförskapskriminell vilar helt enkelt på två inkomster. Delvis lever man på bidrag från samhället och delvis får man sin försörjning från sin kriminella verksamhet.

Vägen bort och ur denna livsstil påverkas högst marginellt om så dubblar antalet poliser i Sverige, eller kraftfullt höjer straffvärdet för brott kopplad till denna verksamhet. Jag ser bara en väg och det är den sociala vägen. Man måste titta på denna livsstil som det antagligen kan kallas att vara utanförsatt och lära sig vad som gäller. Jag tror verkligen inte ett en enda människa i grund och botten vill vara utanförsatt. Väl inne i detta levnadsmönster är man en het aspirant att te x bli medlem i de kriminella motorcykelgängen. En ung människa som växer upp med en förälder som är utanförsatt, ser man kanske bara en möjlighet som framtidsperspektiv, och det är att ansluta sig till den kriminella Världen. Då ligger te x Hells Angels när till hands.

Det borde inte vara svårt att börja nysta i detta ur ett samhällsperspektiv, om man bara bestämmer sig att börja ta sig an de social utmaningar som följer i spåren på dessa tankegångar.  Jag tror säkert att te x polisen ganska så fort kan hitta social vinklar i sin verksamhet, som gör det möjligt att snabbt börja hitta ingångar i denna undre Värld som rekryterar medlemma ur skaran samhällets utanförsatta.

Jobbar man sen parallellt med utökade satsningar på arbetsmarkandsåtgärder typ jobb och-utvecklingsgarantins olika faser, borde det samtidigt gå att minska den organiserade kriminella världen och reducera utanförskapet. Jag tror personligen att det finns en kraftfull gemensam nämnare här som borde belysas än tydligare.

Visst är det så att alla behövs..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: