Vardagsbestyr och mognad i skenet av Internet


Alla tider har sina speciella utmaningar. Kanske är det så att vardagsbestyret är denna tids stora utmaning. Vi har nu en hel generation som vuxit upp utan samhällets fostrande omsorg. Under min uppväxt fanns både hustruskola och militärtjänst. Idag finns inget av detta. Kanske var det så att den skola jag fick i det militära är den röda tråd gällande mitt privatliv, som gör att jag snabbt klarar av att anpassa mig till förändringar i livet. De tretton månader av mitt liv som bestod av militärtjänst, där jag lärde mig hur man bör strukturera sitt liv för att kunna leva på bästa tänkbara sätt, är den grund som jag ofta använder mig av som vuxen individ.

Med viss oro tänker jag ofta på den grund som mina barn idag håller på att bygga upp för sina liv. Man ägnar sig bara begränsat åt sport och idrott, inte allt för sällan sitter man under helgerna uppe hela natten och spelar dataspel. Min äldste son är nu 17 år gammal. Samma år som jag ryckte in för att göra en tretton månader lång militärtjänst. Våra liv ser ut att börja helt annorlunda. Mycket är såklart mitt eget fel. Men varje tid har sina levnadsmönster och som förälder har man kanske lätt att övertolka sin betydelse i dessa sammanhang.

Saker som jag mycket snabbt lärde mig, att mer eller mindre göra automatiskt, tycks för många av dagens 17 åringar vara en kraftfull uppförsbacke. Som att komma i säng på kvällen, borsta sina tänder, hålla ordning på sitt rum (Eget boende är inte att tänka på, dagens 17 åringar skulle svälta ihjäl på två dagar), tvätta sina egna kläder, borsta sina skor etc. är utmaningar som står mer eller mindre alla dagens 17 åringar fjärran att kunna utföra.

Med en Sergeants grad lämnade jag lumpen (Så kallades militärtjänsten i mina unga dagar), med en god lunch på Gårdsstånga gästgiveri en solig vårdag 1984. Jämför man mina livserfarenheter 1984 sittandes på Gårdsstånga gästgiveri med en tallrik egenbetald Wienersnitsel framför mig med dagens datorspelande, pizzaätande hela natten uppesittande ungdomar, svindlar perspektivet.

Att inneha Sergeants grad är lite som att har ett kvitto på att vara bra på livets grundförutsättningar. Man kan gå upp tidigt på morgonen och faktiskt fungera som människa, man kan bädda en säng, man kan borsta tänderna, man kan tvätta sin egna kläder (Även under fältmässiga omständigheter), man vet nästan allt om personlig hygien, man är en hejare på att putsa skor, vapen, golv, motorer, stridsvagnar etc. ja, man kan putsa i stort sett allt som går att putsa. Av någon orsak är man även bra på gräva gropar i marken, efter att nästan dagligen blivit beordrad att gräva ner mig i marken av mina befäl (En färdighet som jag kanske inte känner mig ha någon nytta utav som vuxen), man kan allt detta så pass bra att man även kan vägleda andra människor i alla dessa utmaningar. Men framför allt har man fått känna på livet tillsammans med andra människor under lite mera s.a.s. krävande omständigheter, helt utan minsta lilla bekvämlighet.

Vad kan då min 17 årige son idag av allt detta?  När jag ser min 17 årige son sitta framför datorn och spela ett av dessa för mig obegripliga spel som heter en förkortning typ; WOW eller LOL o.d. (Varför alla datorspel heter en förkortning, måste bero på att man egentligen tycker att alla ansträngningar, oavsett dess utmaning är en ansträngning som både är för stor och egentligen är en onödig ansträngning.) tänker jag på de enorma skillnader vi både utsätts för under vår uppväxt. Jag brukar även tänka hur länge han måste leva för att få samma livserfarenheter som jag hade som 18 åring.

Det är nog så att det tar längre tid generellt att bli vuxen idag kontra för 30 år sedan. Det heter att allt som sker, sker av en orsak. Men att hitta den evolutionistiska orsaken till att människor skjuter upp sin mognad kräver sin detektiv. I sann Sherlock Holms anda söker jag efter svar. Det första som kommer upp i mitt sinne är två avstånd som antagligen är av högsta betydelse. Det ena är avståndet till föda och den andra är avståndet till fortplantning.

Kanske är det så att det verken är lättare eller svårare att hitta sin föda och sin blivande partner via internet idag, än de mera manuella metoder som stod till buds för 30 år sedan. Men bilden man får från internet, av dessa för oss människor så viktiga funktioner, är att det idag är mycket lättare att hitta sin blivande partner och att hitta sin föda. Bilden av och verkligheten utav är i dessa fall sannolikt missvisande. Min tro är att internet lurar dagens unga att skjuta upp sin mognad. Sanningen är den att vi behöver vara lika mogna, i samma tid idag som för 30 år sedan. Inget har egentligen förändrats. Allt som förändrats är synen på och hanteringen kring det där med att mogna..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: