Politiskt förtroende är färskvara


Som man ropar i skogen får man svar. En gammal skröna från bondesamhället, som antagligen syftar till  att få människor att fundera över sitt språk och beteenden. Jag tror att en av de stora utmaningarna för ett välfärdsamhälle, är att bedriva politik på ett sätt så att den politiska kampen hamnar i dagens ljus. Allt för mycket intresse läggs idag på att sätta focus på vad som kommer ut av det politiska arbetet.

Men det är kanske inte svårt att förstå sig på. Vem orkar att engagera sig för en politisk kamp när man befinner sig mitt uppe i vardagen och måste ta sig an alla utmaningar som det för med sig. Men faktum är att vardagen är politik. Faktum är att te x gå om kring med en känsla av att vara diskriminerad är frukten ett bristande engagemang. Många säger kanske att vi har politiker för att det är politikerna som skall stå för detta engagemang. Det är förvisso sant. Men om dessa politiker inte förmår driva en kamp som verkligen påverkar den vardag, som vi människor skall befinna oss i, på ett sätt som gör vardagen bättre, finns det en risk är hela idén med demokrati är satt ur spel.

Jag tänker mig då hur man som väljare idag upplever sin situation. Man vill ha fler jobb, men vi ser en politisk strömning växa som vill göra det dyrare att nyanställa. Man vill ha ett mera solidariskt och jämlikt samhälle, men vi ser ett främlingsfientligt parti växa. Man vill ha en bättre skola, men vi ser en politisk strömning växa som historiskt är emot betyg och kommer ifrån en regeringsperiod där man kraftfullt skar ner på skolan både kunskapsmässigt och materiellt. Man vill har ett växande företagande och fler innovationer, men vi ser ett politisk strömning växa som vill göra de dyrare att driva företag. Man vill ha ett mera jämställt och rättvist samhälle, men vi ser en politisk strömning växa som har utslagning som en av sina grundläggande ideologier. Man vill ha en renare miljö, men då ser vi en politisk rörelse växa som vill begränsa utsläpp i Världens kanske renaste land och lägga på straffskatter, som sänker den redan låga konkurrenskraften, för att sen helt lämna det smutsiga Europa till sitt öde. Man vill har mer trygghet, lag och rätt i samhället, men man ser den politiska strömning som alltid satsat och satsar på dessa frågor, minska i opinion.

Paradoxen är ju ett av mina stora intressen i livet. Tydligen är det så att den som vill lägga om kursen är den man tycker låter mest spännande. Det är själva kursändringen som är intressant, vart denna kursändring sen leder till är tydligen av mindre intresse. Min känsla är att ord och mening i en snittväljares ögon inte alls behöver vara överensstämmande. Bara det låter bra så kan man i stort sett köpa precis vad som helst. Bara det låter nytt och fräscht så kan man tänka sig att in princip rösta på vem som helst.

Sen tänker jag mig då den andra sidan. Den sida som inte under några som helst omständigheter kan tänka sig att vika från sin ideologiska övertygelse.  Denna skara är i min tro ganska så begränsad. Säg att ungefär ca 30% av den Svenska valmanskåren är ideologsikt övertygad. Det må vara höger som vänster. Denna förhållandevis lilla grupp har alltså som uppgift att övertyga 70% av valmanskåren, att det är deras alternativ som är det rätta att lägga sin röst på. Fram växer en bild i allmänhetens ögon att det kanske är som så, att man som politiker kan säga och lova i princip vad som helst, bara det går hem i media och i breda folklager. För alla i 30 procentsgruppen vet ända vad som händer om än det ena eller det andra alternativet vinner. För de i 70 procentsgruppen är det ändå bara viktigt att det politiska budskapet låter bra. Jag gissar mig till att det även är viktigt för de i 70 procentsgruppen att vara med i det vinnande laget.

Utifrån detta perspektiv blir det politiska livet en förunderlig dans. En form av socialt spel enligt principen; kungen är död, länge leve kungen..

5 svar

  1. Apropå politiskt förtroende. Du har inte svarat på frågan vad du anser om Anders Borg som nu gått och blivit socialist/kommunist (enligt din egen definition på hur en sådan är) när Borg på mindre än en månad svängt från att älska riskkapitalister i välfärden till att inte älska riskkapitalister i välfärden. Jag tänker då närmast på skolan efter alla avslöjanden senaste tiden. Är det populism och valfläsk av Borg eller är det helt enkelt så att den bistra verkligheten till slut kommit ikapp Borg?

    Och vad anser du själv i frågan när din guru Borg svängt helt i frågan? Älskar du fortfarande riskkapitalister i skolan? Är ditt politiska förtroende orubbat för Borg?

    • Hej Peter
      För ovanlighetens skull verkar det som om jag missat att besvara en kommentar. Ber så klart om ursäkt för detta av mig utförda tilltag.
      Verkligheten är något som ständigt skapas. Dina resonemang blandar samman begreppen på klassikt vänstermaner. Din fråga är egentligen två helt separata frågor. En ideologisk del, där människor rätt till valfrihet och frihet är den bärande länken, och en som handlar om hur man bäst utformar välfärdsförtag för att valfriheten skall kunna gå att genomföra.
      Ingen som var inblandad i processen där välfärdsföretag skulle övergå i privat drift, trodde att denna process skulle vara friktionsfri. Stora förändringar är alltid förenade med stora utmaningar. På din fråga, om jag tror att Anders Borg(Trots sin avklippta tofs)gått och blivit kommunist blir svaret; NEJ. Jag är fult och fast övertygad om att Anders Borg håller den ideologiska fanan högt och utan minsta lilla darr på stämman, är beredda att fortsatta kampen för valfrihet och frihet i alla dess former, som den gode Moderat han faktiskt är.
      Ödmjuketen inför frihetsprocesser var de än dyker upp, måste från politiskt höll vara enormt stor. För frihet är bara frihet om den får vara just fri. Men så har vi det där med den liberala paradoxen. Det måste till visst mått av kontroll för att frihet skall kunna växa och vara långsiktig. Anders Borg måste agera på ett sådant sätt att, samtidigt som han respekterar friheten utifrån sin personliga övertygelse, måste han även se till att kunna kontrollera de delar som är i behov av kontroll. Sannerligen ingen avundsvärd situation. Men är det någon som kan klara denna uppgift så är det Anders Borg. Med eller utan tofs..

      Hälsningar
      Roger Södervall

      • Stånk. Så kan ett ickesvar också se ut.

        Jag vill då utkräva en ursäkt av dig då du kallat mig vänsterslam, socialist, kommunist och jag vet inte vad när jag har kritiserat riskkapitalbolagens agerande i välfärden och särskilt skolor. Precis den kritik som Anders Borg nu, 1 år före valet passande nog, kommer med.

        Vad skiljer min kritik mot Anders Borgs?

        Det jag har sagt i 7 års tid får vi nu kvitto på av självaste Borg att den förda politiken varit och är åt helvete. Dessutom är det bara början…

      • Hej Peter
        Du är kanske inte kommunist men väl en person med vänster som din ideologiska bas. Som vanligt så är man utifrån din position i en ställning som normalt har svårt att skilja på ideologi och realpolitik. Vad jag försöker beskriva är en Anders Borg som vilar på en trygg ideologisk högergrund som står för frihet och valfrihet, nu har att hantera de avarter som vuxit fram i privatiseringarnas kölvatten. Jag för min del och alla inblandade ser detta som en logisk följd (Ingen hade väntat sig något annat, alla stora förändringar innebär nya utmaningar) och skall särhållas från alla tänkbara ideologiska ställningstaganden(Hoppas du förstå om jag uttrycker mig på detta sätt). Ser man privatiseringarna som en helhet kan man lugnt konstera de allra flesta privatiseringar såväl inom vård som skolan, både ägs, drivs och sköts på ett exemplariskt sätt. Det är som alltid så att de positiva exemplen håller en låg profil. Skulle man utföra samma granskning vid kommunala dito, skulle samma problem komma i dagens ljus. Det är faktiskt så att ganska många kommunala skolor som läggs när varje år i Sverige. Sannolikt läggs det ner fler kommunala skolan än privata. Sen kan man kanske göra ett nollsummespel av eventuella vinstuttag i privata verksamheter med alla röda siffror och ineffektivitet i den kommunala driften. Vinsten för den privata sidan ligger i en större kundnöjdhet. Personer som utnyttjar privata skol och -vård alernativ är 20% mera tillfreds med de tjänster de får där än vid kommunala och landstingsdrivna dito. Insikter som om du fullt ut tog till dig, skulle sticka hål på den vänsterretorik du far fram med. Men om man som du verkar ha lite svårt med, att våga sig på att lyfta blicken in i nutid, lite bortom den statiska 1900 tals vänsterpunkt där du tycks ha slagit rot, är det kanske för mycket att hoppas på.

        Hälsningar
        Roger Södervall

  2. Snickelisnack. Det är ju exakt dessa avarter jag har pratat om i 7 års tid. Varför blev det plötsligt så intressant att lyssna nu knappt 1 år före valet?

    Som sagt, politik handlar om trovärdighet och sittande regim tappar trovärdigheten mer och mer, dag för dag. Därmed sagt att det inte blir bättre med nästa regim men den matchen får vi ta då…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: