Idoldyrkan och positiva förebilder 2014

Vi lever i en tid då många kanske upplever sig vara utsatta. Jag tänker kanske på gängkriminalitet, rasism, nazism, kommunism, motorcykelklubbar med kriminella förtecken.  Man kan tycka och tänka precis exakta vad man vill om dessa företeelser. Men en sak som definitivt saknas när allt detta kommer på tal, och det är vett och etikett. Respekt för individens unika särart.

Kanske är det så att orsaken till att alla dessa avarter tillåtits se dagens ljus, bara för att vissa människor inte haft de rätta förebilderna. Jag tänker mig följande; för mig finns ingen större förebild än Magdalena Ribbing. Jag vill stäcka mig så långt som att det handlar om idoldyrkan. Jag kan inte för min inre syn framställa en mera fullfjädrad människa än just denna Magdalena Ribbing. I mina ögon är hon precis allt man kan tänka sig och definitivt allt man behöver för att som människa lära sig att vara just människa, och som sådana tillåtas växa utifrån sina unika förmågor och egenskaper.

Jag tänker mig att motpolen till nazism, rasism och kommunism är liberalism och humanism.  Man kanske även kan göra ett tillägg på denna punkt. Jag ser även Magdalena Ribbing och allt det hon står för som en direkt motpol till gängkriminalitet, rasism, nazism och kommunism etc.

Det sägs att det är våra tankar som styr våra handlingar. Jag menar, om man lär en ung nazist att funderar över när man skall bära smoking, eller vilka skyldigheter man har som bordskavaljer, då är kanske steget längre bort att ta på sig skinnstövlar, raka huvudet, bära hakors och gå ur på gator och torg och göra Hitler-hälsningar. Man behöver inte ha mycket fantasi för att tänka sig vad som händer när man byter förbilden Adolf Hitler mot Magdalena Ribbing eller för den delen Karl Marx mot Magdalena Ribbing.

Vi står nu inför ett nytt år. Ett helt oskrivet 2014 står för dörren. Vill man verkligen göra en förändring så är det i sina återkommande tankebanor man måste börja. För mig är ett bra nyårslöfte för en ung (Varför inte en gammal?) människa i ett kriminellt motorcykelgäng att släppa in lite tankegångar hämtade från Magdalena Ribbing. Kanske lite dilemman som beskriver de valmöjligheter som drottning Silva ställts inför årligen när hon skall välja diadem till Nobelmiddagen.  Eller kanske vilka skyldigheter man har som Toastmaster vid en 50 årsdagsbjudning. Kanske lite huvudbry hämtade från vilket bestick man skall använda till desserten, istället för att fundera över vilket slagord mot invandringen man skall ropa nedsättande mot invandringen på gator och torg.

Inget är så underskattat som människans förmåga till förändring. Inget är så underskattat som kraften i den goda tanken. På något sätt känns den goda tanken enklare att tänka, men svårare att genomföra och vise versa. Men min teori är att de beror på ett par omständigheter. Den goda tanken är bara god i förhållande till tankar som inte är så goda. Sen är det faktiskt som så att goda tankar bara är goda i fall någon (Helst flera) är beredda att tro på dessa tankar. Men övertygelsen är ändå alltid i behov av en tanke som grundlägger övertygelsen som sedermera övergår i handling.

Det är här jag ser Magdalena Ribbing. För mig är hon alla mänskliga tankars grundmoder, när det kommer till sociala tankebanor som är värda att överföra till handling.

Det multidimensionella universum

Att allt i grund och botten bara är energi, är inget nytt, inget banbrytande på något sätt.  Vi känner till atomens minsta beståndsdelar (Strängar). Vi känner till det som möjliggör massan existens (Higgs-partikeln). Vi vet att det finns mörk-materia. Dessutom är det nu mycket som talar för att det finns ett oändligt antal parallella universum, så som det universum vi befinner oss i.

Insupandes all denna kunskap är det bara mer och mer uppenbart när det kommer till kontentan av all kunskap. Nämligen att livet i grund och botten bara en enda stor tillfällighet. Visst är det en spännande tanke när man tänker på alla resurser som satsats för att lösa universums gåta och alla stora tänkare och vetenskapsmän som vigt sina liv åt dessa utmaningar. Bara för att komma fram till att mänskligheten i grund och botten bara är en ovanlig, sällsynt tillfällighet som ur detta perspektiv knappas funnits, om vi så ens lyckas överleva här på Jorden i 100 miljoner år.

Det känns som att kunskapen om universum och dess minsta beståndsdelar kanske kan sätta allas våra liv i ett helt nytt ljus. Nu när vi vet att vi har i stort sett bara en orsak till att vi finns och det är att försöka överleva. Hela poängen med att skapa drivkrafter till mänskligheten, så som religion, och spännande övergripande ideologier känns i ljuset av dagens kunskap som näst intill värdelöst.

Frågorna i ljuset av all denna kunskap måste i stället riktas mot varför saker sker. Jag tänker mig att denna kunskap borde kunna implementeras i vardagen. Vi borde tydligare söka sociala, ekonomiska och humana Higgs-partiklar. Vilken form av mörkmateria som är verksam när ett samhälle skapar utanförskap. Vilka parallella krafter som är versamma vid uppkomst av sjukdomar etc. Vi vet vilka enorma brister det finns i alla Väldens ekonomiska system. Kanske är det så att ekonomi är ett område som i stort sett bara styrs av tillfälligheter.  Jag menar, hur bygger man ett fritt demokratiskt ekonomisk system med styrpunkter som kan reglera alla typer av påfrestningar. Hur bygger man ett samhälle som står rustat inför alla typer av sociala utmaningar. Hur skapar man ett skolsystem som kan hantera elever utifrån så många perspektiv som möjligt. Vilka faktorer ligger bakom skapandet av ett jämställt samhälle.

Det står nu klart att vi människor är produkten av det multidimensionella universums oändliga variationer. Vi kom till av en tillfällighet, vi levde på Jorden under ett ögonblick. Vi är inget annat än det minsta av det minsta och har i princip inget att förlora.  Vi har inget att leva upp till. Vi har inga förväntningar på oss (Vem skulle det isf vara??). Vi har praktiskt taget inte åstadkommit något av värde. Vi har knappast hunnit med att leva (Åtminstone ur det universella perspektivet).

Det enda som återstår är människorna och deras vilja att älska, skapa och leva.  Frågan som återstår är vad vi alla står och väntar på?

Krisretoriken är inte vinnande

I nästan att inslag där borgerliga politiker skall försöka sig på att sätt fingret på gärningarna de senaste åren, nämns ordet kris allt för ofta. Det mänskliga örat hör nyckelord och ofta inte hela sammanhang.

Jag har försökt sammanfatta de inlägg som framförts både i tal och skrift, som signalerade av ledande moderater. Det visar sig att nästan 70% av dessa är  en form av tillbaka blickande krisretorik. I ljuset av detta sken är tillståndet i opinionen inte speciellt överraskade.

Det är alltid lättast att vara klok med facit i hand. Men på något sätt har vi borgare lämnat över framtiden till de rödgröna, som hamnar i ett läge där nästa alla ord  från denna gruppering, som behandlar framtiden uppfattas positivt i allmänhetens ögon. Som jag ser det handlar det bara om taktik. Jag tycker mig inte kunna se någon övergripande borgerlig regissör som tar tar sig an dessa utmaningar.

Bara för att man sitter på makten skall man inte tro att det kommande valet kommer att vinnas med tillbakablickande krisretorik. Då skrivande är att betrakta som en självutnämnd fotbollsidiot, så är det ideologisk fotbollstrategi som först kommer upp i mina tankebanor.

Den strategiska ideologi som ligger mig varmast om hjärtat är offensiv/aggressiv defensiv. Förenklat skulle man kunna säga att det handlar om att använda motståndarens svagheter och omvandla det till sin egna matchtaktik. På så sätt lämnar man aldrig över något till motståndaren som den vill ha, utan att denne måste offra lite av sina positioner som den är bra på, för att bristerna i moståndarens lag då blir allt för påtagliga. En taktisk ideologi som med mycket stor framgång praktiserats av det Tyska fotbollslandslaget så länge jag kan minnas.

En ideologi som ställer stora krav på den som analyserar sin motståndare. Här är minsta lilla detalj som beskriver ett fotbollslags styrka respektive svaghet av yttersta vikt.

Skall man omvandla dessa tankar till Svensk politik, så är inte svårt att hitta brister i den socialdemokratiska agendan som mycket lätt skulle radera ut de eventuella förtjänster som tydligen den Svenska opinionen kan se. Som jag ser det har Svenska folket tagit till sig en bild att socialdemokraterna som är mera positiv vad gäller synen på framtiden. Frågorna som man bör ställa sig som moderat valstrategiker:

1, Vad är sanningen bakom allt detta?

2, Vad är de verkliga orsakerna?

3, Vilka beslut har vi moderater tagit för att denna situation kunnat uppstå?

Nu gör jag det som alla smarta människor tycker är fel, nämligen att jag föregår händelserna och säger det jag tror är det som ligger bakom dagens läge i opinionen. Vi har varit rädda att hamna i ett läge där vi Borgare tvingas konstatera att Sverige idag har en ganska så hög arbetslöshet. Väl fångade i detta grepp har vi lurats att göra ett antal felprioriteringar när vi lägger vår agenda för den politiska debatten. Detta har dränerat energin från vår offensiv och de som vi är duktiga på. För att återigen anta fotbollstermer, vi har hamnat i ett läge där vi blir utkontrade från vår egen planhalva. Vi har tvingats bort/släppt initiativet ifrån det vi är bra på (Ekonomi, jobb, valfrihet, frihet och framtidstro) för att lägga energi på att förklara varför vi har den arbetslöshet vi idag har här i Sverige.

Hade jag nu varit Joachim ”Jogi” Löw (Han som för dagen tränar det Tyska fotbollslandslaget), och mitt i en match ser att laget är på väg att tappa energi, där man enligt matchplanen skall vara som bäst, är det hög tid att vidta en rad olika åtgärder.

För det första måste man kunna isolera problemet, och i teorin skapa sig en bilda av vad som händer om man blandar om i spelarmaterialet. Men först måste man känna sig säker på att man har en klar och korrekt bild av läget innan matchen. Kanske är det så att motståndarlaget gjort några taktiska dispositioner som var svåra, oväntade eller omöjliga att förutse (För att prata politik så var kanske valet av Stefan Löfvén snudd när omöjligt att förutse. har vi verkligen en klar och korrekt bild över denna spelare? Han kom in i politiken i ett skede där våra strategier för tillfället spelades oss i händerna av en viss Håkan Juholt. Nu är läget kanske det motsatta. Dvs att hur vi hanterar våra tillkortakommanden, spelar en viss Stefan Löfvén i händerna).

Min analys är att spelarmaterialet är av högsta kvalitet. Vi har dom bästa spelare på i stort sett alla positioner, med en lagledare av högsta tänkbara kaliber. Det är de taktiska dispositionerna som inte riktigt lever upp till samma höga nivå. Vi moderater måste för det första uppgradera samtidsanalysen, få stopp på energitappet och sen på nytt bygga upp en mera kraftfulls strategi som utjämnar energi förhållandena. Idag hanar vi allt för ofta på hälarna, när vi i själva verket bara borde ta bollen och springa rakt över plan och göra mål i öppen kasse…

Svenska folket vet inte vad de röstar på

Nedslående men absolut ingen överraskning. Jag skulle snarare säga att ett annat utfall hade varit mera överraskande. Ser man till hur de politiska retoriken utvecklats de senaste 20 år handlar, det snarare om orsak och verkan. Min tro är att det hände något under 1900 talets sista del, där politik och verklighet började gå i otakt.

Politisk medveten blev en klassfråga. Inte på sätt att det var kopplat till samhällelig status och rikedom i förhållande till dem som är sämre bemedlade. Nej, jag ser det som att samhällslandskapet breddades under denna tidsperiod på ett oväntat sätt. Helt plötsligt så fanns mycket stora skaror Svenska medborgare som valde att ställa sig utanför samhället. Det behövs inte mycket fantasi för att förstå vad som hände med den politiska medvetenheten i dessa grupperingar.

Vi gick alltså i från en tid där i stort sett alla på den ena eller andra sättet kunde enas under någon som populärt kunde kallas det Svenska folkhemmet, till en situation där 25% av dessa invånare i detta Folkhem inte längre ville vara med och skapa framtiden.

Man hittade helt plötsligt inga rötter att ansluta till i samhället, än mindre några politiska ideologiska dito gick att uppbringa.

Att vi idag har en situation där mer än 50% av de röstberättigade inte vet vad de politiska partierna står för i realpolitiska termer, då är det nog så att bara en mycket liten del av befolkning förstår sig på ens de enklaste grunderna när det kommer till politisk ideologi.

Jag har varit inne på detta tema tidigare, nu blir det liksom verkligen aktualiserat.

Mitt politiska engagemang spänner över hela mitt vuxna liv. Jag är stöpt i en form där politisk ideologi är en självklarhet. Men kanske är det så att jag alltid häpnar över att liberalismen stöter på så stort motstånd ur ett historisk perspektiv. Det jag alltid har misstänkt blir nu besannat. Människor i allmänhet förknippar liberalismen med ordet frihet. Politiker med sina ideologiska rötter i marxismen och kommunism har använt detta och gjort frihet till något enkelt och basalt som man inte bör ägna sig åt. Väl medvetna om att människors frihet är det man inte kan erbjuda utifrån sin ideologi, som bygger på att människor skall vara underordnade gråa samhällskuggar.

Här menar jag att vi som har våra ideologiska rötter i liberalismen, måste skärpa upp det pedagogiska arbetet.  Vi måste mycket tydligare ha redskap i debatten som lyfter fram vad det innebär att vara liberal. Vi måste sätt fingret på att enbart frihet absolut inte har något egenvärde. Det är antagligen har liberalismen hamnat i allmänhetens ögon. Ditknuffade av populistiska vänsterretoriker.

Vi måste mycket tydligare berätta om skillnader i människosyn när det kommer till vänster och högerpolitik. Kanske gå in på spåret där man talar om det liberala samhällets syn på vikten av att kunna leverera ett gott lärande som är till gagn för alla. Att förklara relationen mellan frihet och vilken förmåga man besitter. Att alla kan vara aktiva i att skapa sin egen frihet.

Tydligare beskriva att frihet är ett av de tyngsta ansvar vi människa har att skapa, vårda och föra vidare till kommande generationer.

Sen har vi det där med skyddandet av friheten som är aktuellar nu än någonsin. Det fria öppna samhället i väst har kanske aldrig tidigare varit utsatta för ett tydligare hot än just idag. Vi har te x ett Ryssland som har betydande svårigheten i sin liberaliseringsprocess. Vi ser en religiös fanatism som ständigt reser monument av hot och ond bröd död, som är ett direkt hot mot den frihet vi i det närmaste tar för given. I detta läge vi nu befinner oss i, behövs kunskap i grundläggande liberala samhällsvärderingar mer än någonsin.  Här vilar den pedagogiska uppgiften tungt i den politiska debatten på oss med liberala samhällsvärderingar.

I detta läge som uppstår framstår vi liberaler som tandlösa. De breda folklagren vänder sig då i stället till den retorik som höger och vänster extremister anammar. Tittar man på partier som idag går framåt så är det på den yttre högre och vänsterkanten vi ser framgångar. Ur ett ideologisk perspektiv ser jag detta som orsak och verkan. Men sanningen är den att de riktigt bra verktygen att säkra tryggheten, vilar i händerna på oss liberaler. Problemet är bara att vi fastnar i retoriken. Vi blir en munsbit för makthungriga höger och vänster extremister. Vänster extremister (Kommunister, socialister) säger, det där med frihet är ju inte att kämpa för, se bara hur det går. Höger extremister blir än mera handfast och er sig ut på gator och torg med Hitler hälsningar, stövar, och järnrör. Frihet är absolut inte för dessa grupperingar. Det är inte involverat överhuvudtaget i deras respektive ideologier.

Vi liberaler tror på människan och den mänskliga intelligensen. Vi tror att det går att skydda det fria öppna samhället. Utmaningen ligger i att hitta nya vägar för att göra människor i allmänhet ideologsikt medvetna.

Det vi kan lära av Liberalismen

# Att vi behöver ha kunskap för att klara av att leva ett stegvis friare liv.

# Utan kontroll ingen frihet.

# Friheten påverkas inte av kontroll utan av vad som kontrolleras.

# Frihet är inte något självklart.

# Frihet är något som skapas.

# Den frihet man upplever är summan av förmågan att skapa frihet.

# Samhällets syn på frihet är den frihet som individen upplever.

# Det finns olika typer av frihet, handlingsfrihet, uttrycksfrihet, tryckfrihet etc.

# Integritet är också en form av frihet.

# Frihetens motpol är kommunism och marxism.

 

Julsaga anno 2013

Så närmar sig då den magiska timma. Utanför fönstret hörs antirasister stimma. På himlen lyser stjärnan i Norr, tack vare Borg slipper vi alla känna ekonomisk sorg.  Någon släde med tomtar och paket vi knappast kommer att beskåda, för våra paket ligger redan i vår postlåda.

Husets pappa redan skinkan skurit, endast mamma tomtens skägg burit. Så samma sak varje år mjuka paket vi alla får. Runt granen vi alla dansar, se till att du med glöggen inte halsar, för ett tu tre du kan hamna på sne.

Sverige är ett land som inte lider, men i hjärtat det svider på den som inte med välfärden rider. Men nya tider det vankas, i dörren den utanförsatta välkommen hälsas, snart en allén vi alla får smaka på den samhälleliga sufflén.

Julens tider är för alla, ung, gammal, fattig och som rik. Högtiden i själen spritter, i granen vi hänger glitter. Alltid utförd med kärleksfull metodik. Säg den människa som utanför vill stå, lockad av ljuset i hemmets vrå och inför Tomten med förväntansfull min, känna glädjen stråla och i gemenskapen glaset skåla.  Här inne vi känner kärlek, glädje och förhoppning om kommande tidevarv med värme och blommors knoppning, snart är vi där, sommaren 2014 känns så kär.

Julen, humanismen och kärleken

De krafter som driver mänskligt framåtskridande, kan inte allt för sällan förvåna och överraska. På mer än ett sätt är Julen en sådan kraft. Få högtider får oss människor att tänka på varandra och visa varandra omsorg som just denna högtid. Julen är medmänsklighetens och känslornas stora högtid.

Men så gör man ett nedtramp i verkligheten och ser en bild som inte allt för sällan visar något helt annat. Mycket talar för att Julen är en högtid där separata känslor med olika ursprung kolliderar med full kraft. Vi ser kommersialismen kollidera med medmänsklighet. Vi ser kärleksbudskap kollidera med prestationsångest. Vi ser goda relationer kollidera med spruckna uppskruvade förväntningar. Vi ser ensamhet kollidera med samhällets förväntningar om gemenskap och glädje. Vi ser hemmets lugn kollidera med våld i nära relationer och alkoholism.

Men visst är det så att Julen är en högtid, där de flesta har det bra och upplever en högtidsstund bland vänner med god mat under lugna och värdiga omständigheter.

Men det verkligt stora med Julen finns kanske bortom allt detta. Julen är den högtid som verkligen förmår att få människor visa sin kärlek för varandra. Högtiden heter jul, men drivkraften som får människor att ta sig an att fira denna högtid är kärleken. Säg den mänskliga mötesplats som ens kommer i närheten av den förenade kraft, likt den magnetiska dito som företräds av Julen. Detta trots att alla mycket väl känner till alla känslokollisioner som inte allt för sälla utspelar sig under denna högtid.

Men jag tror faktiskt att denna historia har ytterligare bottnar att ta fasta på. Bortom kärleken tror sig kanske inte många att det finns speciellt mycket. Men det finns faktiskt ett helt universum där bortom redo att lyftas fram. Sökandet efter något mer i livet, sökandet efter det där som vi försöker ringa in som jaget. Många kallar kanske detta för att tro på en högre makt. En del tror kanske på denna högre makt i form av en Gud eller motsvarande. Kristendomen har gjort berömvärda försök i form av historien med att sända en jungfrufödd son till Jorden, som har till uppgift att fylla detta tomrum i den mänskliga själen. Mång anser sig kunna fylla detta tomrum med denna historia. Hade alla nöjt sig med denna historia skulle försäljningen av narkotika och alkohol falla på ett anmärkningsvärt sätt. En del tycker sig kunna fylla detta tomrum med kärlek. I dag är det faktiskt ganska många som gör tappra försök att fylla tomrummet med mat. Vissa är beredda att ge sig ut i rymden etc..

Men vad i består detta tomrum. Vad är det för ett hål i själen som så många kämpar så hårt för att försöka fylla?

För mig är svaret en moment 22 historia. Det verkar som att sökandet efter att kunna fylla tomrummet i själen, handlar om att hitta drivkrafter att komma vidare. Kanske är det så att botten av botten på allt detta, handlar om våra geners sökande efter andra och nya gener. Under denna resa måste vi utföra en mängd olika upptäkter som gör det möjligt att ständigt få detta tomrum att tillfälligt hitta ro och tillfredställelse. Kanske är det t.o.m. så att utan detta tomrum hade vi människor snabbt fastnat i inavel och dött ut ganska så fort. Tomrummet i själen driver oss att anta nya utmaningar. Nu är det nog så att detta tomrum finns hos oss människor i varierande grad. Kanske är det så att vår strävan efter trygghet, motverkar våra genetiskt framkallade levnadsmönster och grundlägger svårigheter till genetiskt mångfald, där den bästa tänkbara individen framavlas.

Jag tänker mig utdöda människoslag. Ta te x Neandertalarna.  De blev allt mera inringade, fick en begränsad yta att röra sig på. Vilket fick till följd att även de genetiska alternativen blev allt färre. Kanske var det så att tomrummet inte fanns hos Neandertalarna. De var kanske trygga i sig själva, medans homosapiens drevs av sitt tomrum i själen. Paradoxalt finns där alltså ett stort överlevnadsvärde i att ha ett tomrum i själen. Kanske är det så att här har vi den starkaste drivkraften som ligger till grund för homosapiens storslagan framgångar här på Jorden de senaste 100 000 åren.

Så är vi tillbaka på ruta ett. För att sen få homosapiens att slå sig till ro uppfanns religionen. Sen uppfann homosapiens alkohol och narkotika som än mera effektivt fyllde detta tomrum. Som sen i sin tur skapade nya problem, där nya drivkrafter att ta sig vidare i den genetiska karusellen växte fram.. osv.. osv.. osv..

Ta nu chansen Jimmie Å

Nollvision mot rasism och nazism råder som bekant  bland landets Sverigedemokrater. Nu vill vi se Jimmie Åkesson gå först i ledet mot rasism och nazism. Vi vill höra smäktande tal om det mångkulturella samhällets fördelar. Jimmie Åkesson, ta nu chansen och ge nollvisionen lite trovärdighet..

Vem var det egentligen som gjorde Maria gravid?

Vem är det egentligen idag som köper Marias förklaring? Gud eller den Heliga anden som fader till en utomäktenskaplig graviditet. Som lök på laxen, så påstår hon på fullt allvar att hon inte hade en aning om graviditeten fram tills dessa att hon fick höra nyheten av Ängeln Gabriel. Visst kan man tycka att Josef var blåögd.

Som om inte de var nog, så dyker det helt plötsligt upp tre män från ingenstans när barnet skall födas. Som om lögnerna inte stannade där. När dessa tre män kommer och bevittnar barnets födsel, påstår de sig vara Kungar från Syrien som följde en stjärna på himmelen. Säkert…! Sådana uppgifter finns ju ingen orsak att ifrågasätta. Speciellt för 2000 år sedan då kommunikationerna inte direkt går att mäta med dagens.

Jag säger bara stackars Josef. En mera bedragen och grundlurad man får man faktiskt leta efter. Sannolikt var det ingen stjärna på himmelen som drev De tre vise männen (Vad visheten bestod av lär väl förbli en väl borgad hemlighet) att besöka det nyfödda Jesusbarnet. Sannolikt var det dåligt samvete som var dessa tre mäns ledstjärna. Eller åtminstone en av dem, borde känna extra mycket lycka/oro.

Vem det var av Caspar, Melchior eller Balthazar som verkligen gjorde Maria gravid lär vi aldrig få veta. Men skulle man gå på namnens olika betydelse, faller nog mitt val på Caspar. Caspar betyder rik man. Melker som betyder ljusets man och Balthazar som betyder beskyddare, får nog finnas sig i att komma på en delad andra plats.

Maria är lite av ett mysterium. Men mycket talar för att hon levde ett dubbelliv. Hennes släkt härstammar från den kända Aron-släkten. Hennes mycket nära släkting Elisabet(Finns mycket som talar för att hon var Marias syster, man av dv olika okända anledningar så framställs hon som en släkting till Maria i historieböckerna)var gift med prästen Sakarias. Mycket pekar på att Maria var av en annan samhällsklass än den klass som Josef tillhörde. Att sträcka sig så lång som att påstå att hon helt enkelt var en glädjeflicka är väl att förhäva sig.

Kanske var hon bannad av sin lite högre stående familj. Kanske var hon lite glad i att ha flera olika manliga kontakter. Vilket inte är onormalt på något sätt. En annan tänkbar lösning är att hon vägrade att gifta sig med den man som familjen föreslog henne.

Allt är bara spekulationer som aldrig kommer att hitta sitt riktiga svar. Men visst är det fantastisk vad man kan göra av ett ganska så klassiskt familjedrama med en kvinna i centrum. Som dessutom ägde rum för med än 2000 år sedan.

Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton

Sagor berättar ofta om sånt som upplevs i samtiden eller i dåtiden på ett trevligt och fabulerande sätt. Sagor talar till barnet inom oss alla.  Gemensamt för nästa alla sagor är att en framträdande gestalt gör något som på dv olika sätt upplevs vara bra för mänskligheten.

Gångna tider visar denna hjälte som man, vit och inte allt för sällen visar det sig att denna varmhjärtade hjälte i själva verket är en fostrad i överklassen. Karl-Bertil Jonsson, Robin Hood är två sådana figurer. Likheterna är slående och samtidigt visar en bild av hjälten som är vit, född med en silversked i munnen, har egenskaper utöver det vanliga på något sätt. Men av dv olika omständigheter väljer man att sätta sin samhällsposition på spel, för att hjälpa sådan människor som har det sämre ställt.

Här finns ett djup bortom det uppenbara, som aldrig eller sällan når dagens ljus. I botten av dessa hjältehistorier finns tanken om revolutionen som samhällsförändrande kraft. Den humanistiska människosynen är bara tilldelad den som stöder hjältens verklighetsbild. Den/de som strider mot hjältens ambitioner, är någon man inte bara får rikta sina fördömande emot, det är även helt acceptabelt att både skada och döda den som inte stöder hjältens syn på vad som är rätt och fel. Här har vi ett mycket konkret exempel på vad som händer när man försöker sig på att experimentera med kommunism och marxism.

Mitt Liberala hjärta går inte igång på Robin Hood och Karl-Bertil Jonsson. Min humana syn på mänskligheten tillåter mig inte att hysa speciellt varma känslor för dessa förtryckare. I ett Liberalt samhälle skall ingen förtryckas. Var sig om man är rik, fattig eller något mitt emellan är man lika mycket värd. Robin Hood och Karl-Bertil Jonsson skall bygga upp sina liv utifrån sina bästa tänkbara omständigheter. Det är så dom på bästa tänkbara sätt hjälper de i sin omgivning som kanske inte lever ett lika priviligierat liv.