Avtalsfriheten på den Svenska arbetsmarknaden


Arbetsmarknaden är ett ämne som man kan stöta och blöta ur en mängd olika perspektiv. Men det där med bemanningsförtag är ett ämne som nästa varje gång jag lyssnar på och deltar i debatter i ämnet, slåss jag av hur ämnet missar den springande punkten.  För mig handlar frågan om avtalsfrihet. En frihet som parterna helt valt att blunda för.

Jag hör hur landets vänsterkrafter skyller alla utmaningar inom bemanningsbranschen på sittande regering och den förda politiken. Jag ser det återigen som vänsterpolitikens svårigheter att anpassa sig att fungera i ett fritt samhälle.

Är det nu så att många löntagare känner sig otrygga i det nya liberaliserade Svenska samhället, så borde det vara en fråga för arbetsmarkandens parter och kanske t.o.m. en fråga för arbetsmiljöverket. En kommunist som tittar på samhällsutmaningar har bara två verktyg att ta till, antingen förbjuder man eller så avrättar man de som är ansvariga. Men i ett fritt samhälle löser man samhällsutmaningar på andra sätt.

Jag ser den delen av arbetsmarknaden i Sverige, som vi populärt kallar bemanningsföretag och utmaningarna däromkring som en fråga för de fackliga organisationerna och representanter för de företag som befinner sig i branschen. Det är vad jag kallar att använda sig av avtalsfriheten.

Jag vill därför lägga hela ansvaret för de utmaningar som finns inom och med bemanningsförtagen på landets löntagarorganisationer. Sanningen är den att löntagarorganisationerna har inte hängt med i samhällsutvecklingen.  Vilket i och för sig är typiskt för den stelbenthet som normalt följer vänsterpolitiken i spåren. Stelbentheten är typisk för människor som sitter still allt för länge och där har vi vänsterpolitiken i sin linda.

Man har helt enkelt misslyckats med att ta in samtiden. Ett fast jobb 1950 ser inte ut på samma sätt 2013. För att en människa skall trivas och må bra på jobbet ser inte likadant ut 2013 som 1950. Att vi idag har bemanningsföretag är kanske t.o.m. beroende på löntagarorganisationernas stelbenthet och oförmåga att se samtiden så som den verklige är.

För mig som är intresserad av ideologi så handlar detta i grunden om vilken syn man har på människan. Man stöpte en människosyn i samband med att kommunismen hade sin storhetsperiod i samband med 1900 talet och östblocket med Sovjetunionen som russinet i kakan. Man skapade en människosyn som de själva beskrev med orden ”Den stora gråa massan”. Kanske var det även så man tänkte som vänstermänniska på 1950 talet, när man skapade den tidens arbetsmarknadspolitik. Man bestämde vad den stora gråa massan behövde för att trivas och må bra. Man utformade inte arbetsmarkand för varje unik människa. Att denna unika individ har alldeles unika förmågor och personliga krav för hur hon/han vill ha för att kunna skapa sitt liv och sitt liv på arbetsmarknaden.

Man undrar lite hur landets löntagarorganisationer ser på sin roll i det moderna fria samhället. Vad är det som gör att man inte tar tag i frågan och utmaningarna med bemanningsföretagen? Varför låter man sina medlemmar sköta sig själva bara för att de arbetar i ett bemanningsföretag? Är det viljan eller är det förmågan som saknas? Eller är det så att man vill beröva sina medlemmar deras avtalsfrihet, bara för att man är rädd för att förlora sin makt över sina medlemmar. För kan de skörta sig själva, då behövs det ju inte några fackliga företrädare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: