När det gudomliga inte ser Gud


En Gud verkar var något som vi människor väljer använda som metafor för det inom oss som är Gudomligt. Alla människor troende eller ej har något inom sig som är gudomligt. På något sätt finns där ett rum i den mänskliga själen som likt en övergripande makt står för det som är gudomligt i vårt handlande. Många skulle kanske kalla det för ett samvete. Men sannolikt finns det något utöver det där som vi alldagligt kallar vårt medmänskliga samvete.

På något sätt känns det som att varje situation där vi människor har något att välja mellan, så finns där alltid en möjlighet att följa det inom oss som är gudomligt. Vi kan vara hur utsatta och prövade i livet som individer. Vi kan drabbas av alla tänkbara prövningar, men det finns alltid en väg till det gudomliga. Vi behöver inte bli förlåtna för att välja en gudomlig väg i livet, vi behöver inte helt plötsligt bli frälsta för att välja en gudomlig väg i livet. Vi behöver bara fatta et beslut om att följa vår inre gudomlighet.

Men vad är det då som händer i livet när vi helt plötsligt slutar att lyssna på det gudomliga i våra själar? Paradoxalt verkar det som om vi helt plötsligt börjar tvivla på det gudomliga, när vi slutar att följa det vi innerst inne vet är gudomligt och den rätta vägen för vår egna existens att vandra längs med. Tvivel och osäkerhet gör kanske ibland att man förlorar den beslutsamhet som behövs för att navigerar på livets krokiga stig. En klok man har sagt att många människor tror att Gud har övergett folket i prövningens tid. Men sanningen är den diametralt motsatta. Det är människorna som överger det gudomliga i prövningens tid.  Vi människor är så skapta att vi behöver ha något att tro på för att känna meningsfullhet i livet. Tron kan vara i princip vad som helst. Gud är en skapelse som är utformad för att passa in på bilden av något som är värt att tro på. Men tron är riktad introvert. Att känna tro är det samma som att känna sig själv. Är det så att man tycker sig vara trolös, då är det samma sak som att inte riktigt tro på sig själv, eller omskrivet i prövningens stund inte kunna se det som är gudomligt i den egna själen.

Vi ser många exempel i dagens samhälle där destruktiva krafter när sig på människors oförmåga att hitta det gudomliga i sina själar. Man söker via prylar, kortsiktiga kärleksrelationer, status, makt, mat, och ett onaturligt kommunikationsmönster att ersätta det gudomliga i själen. Man ser helt enkelt inte vilka enorma resurser som ligger latent i den gudomliga delen av själslivet, som man bara vänder ryggen och åker ner till närmsta pizzeria för att köpa 2000 kalorier, som man vet kommer att göra kroppen både fet, förslöad och på sikt även sjuk.

Det gudomliga är den lilla rest vi alla går och bär på som väcker känslor och agerande så som medmänsklighet, empati, kärlek, litenhet, känslighet, hjälpsamhet, flit, ärlighet, hjältemod, kamratskap, givmildhet samt sin nästas bästa och pålitligaste vän. Även den mest förhärdade busen och suputen kan agera gudomligt. Men om man betänker varför man skall prata om något som är gudomligt så borde det rimligen vara så att det i första hand inte är den som redan idag känner sig kunna agera gudomligt som behöver den bäst. Utan den som befinner sig längst bort från det som är gudomligt, är den som behöver det gudomliga som mest. Den som säger sig stå utan en Gud, är väl den som behöver få känna på det som det gudomliga inom alla oss människor har att erbjuda.

Vi har alla tänkbara träningsanläggningar i detta land. Idrottsplatser, gym, sporthallar, simhallar, skogslingor etc. Men den plats som tidigare var det kyrkliga, har vi inte riktigt lyckats ersätta. Själslig spis är något som kanske många gör tappra försök att ersätta med ett eller flera restaurangbesök. Men det resulterar i stort sett bara i hål i plånboken och en på tok för tung kropp. Det själsliga saknar både vikt och ett pris. Det handlar bara om att hitta ett sätt att låta själen få ny kraft. Många försöker sätta ett pris på det själsliga. Men en själslig upplevelse kräver oftast bara att man själv vågar visa tillgivenhet tillsammans med en annan individ. Alla människor går runt och bär på det gudomliga. Respekt och tillgivenhet heter dörröppnaren till detta rum. Varför inte redan idag träffa en själ och öppna dörren till det gudomliga, det kanske leder till att Gud uppenbarar sig? Det har hänt förr och kommer att hända igen var så säker på det…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: