Synen på värden, pengar och den egna förmågan

Lagom är bäst. Säg den Svensk som inte kan skriva under på det. Men är lagom verkligen bäst? Kanske är det så att lagom är en uppfinning som bara finns här i Norden. Vad kan då tänkas vara de drivkrafter som får oss Nordbor att vilja vara lagom?

Skrivande tolkar lagom som en konstruktion hämtad för upplevelser i samband med prestationer där man är orolig över utgången. Det handlar om en intellektuell skapelse, där man försöker hitta en klok inställning till det man försöker ge sig i kast med att göra. Som lagom har man alltid en väg tillbaka där man kan gå med huvudet högt. Vinsterna blir inte så stora, men samtidigt skapar man en hållbar syn på sina handlingar. Samtidigt är lagom bra ur sociala aspekter. Lätt att förstå för andra, lätta att sälja in och kunna övertyga. Som lagom blir man accepterad som en sansad människa som har lätt att fatta kloka beslut.

Men vad händer egentligen med människor som i generationer levt enligt mottot lagom. När rätt (Lagom) verkligen är rätt eller fel, är risken för förvirring uppenbar. Det är lätta att lära om lagom, men det är svårt att leva lagom.

Många söker lyckan. Men när man söker lyckan i lagom är det lätt att bli besviken. I lagom är livet i ett vacuum.  Den mycket snäva gräns för att framstå som lagom kan inte överträdas allt för ofta. Går man över denna gräns ser den välvilliga omgivningen till att reagera. Denna gräns är så välkända att den i folksjälen fått egen lag uppkallad efter sig. Jantelagen är den gräns som märkerar ut lagom.

Kan man då vara lagom, lycklig, rik och framgångsrik. Sannolikt är det inte så. På något sätt kan man inte vara på rätt sida om Jante och samtidigt kalla sig framgångsrik. Skall man lyckas med denna bedrift måste man vara gudomligt framgångsrik. Så framgångsrik att det skymmer rikedomen i sig.

Men Jantelagen har en effekt till som kanske blivit förbisedd. Jantelagen kan användas som alibi för de egna uteblivna framgångarna. Genom att ansluta sig till andras eller närstående framgångar kan Jantelagen dölja egna misslyckanden. I detta ljus är det kanske lättare att förstå varför lagom tillskrivits en sån stor plats i det Nordiska hjärtat.

Segrar är viktiga för alla. Men kanske är det än viktigare att inte råka ut för nederlag i den kalla Norden. Jantelagen handlar inte om att göra alla människor lika. Den handlar om att minimera effekten av nederlag.

Det är här Jantelagen blir mest intressant. Jantelagen är på något sätt evolutionens direkta motpol. Jantelagen tror att det är skadligt att misslyckats. Jantelagen tror att en bättre människan skapas om den aldrig får uppleva misslyckande. Här har vi ett mycket intressant område där det borde vara högintressant att inleda dv olika forskningsprojekt. För första gången sedan människan började gå upprätt har andra krafter varit aktiva än sociala faktorer, miljö och försök – effekt – framsteg/trial and error. Vilket som blir evolutionens dom över att människor helt plötsligt börjar premiera aktiviteter som förbygger och undviker misslyckanden, återstår att se. Men nog är evolutionen avigt inställd till dessa aktiviter. Det mänskliga sinnet är utformat för att klara av och formas av utmaningar. Människor som inte upplever utmaningar kan lätt känna att meningen med livet är svårt att uppleva. Risken med välfärdssamhället är att det krävs mycket för att komma in. Men väl där behövs inte speciellt mycket av ansträngningar.

Detta har format hur samhället ser ut. Det gör att vi får an längre startsträcka för ungdomar som vill in i samhället och den försenade mognaden gör att livet som aktiv samhällsbyggare bli längre. Man kan i detta sammanhang peka på många andra faktorer som bra kost och sjukvård etc, men nu väljer skrivande denna vinkel.

Här finns mycket djupgående effekter att sätta fingret på. Frågan man måste sätt i focus är om det är långsiktigt att bygga ett samhälle som fostrar människor i riskminimeringens konst. Ett större mått av utmaning för de som växer upp hade nog varit bra. Det är inte utan orsak man tänker på det där med utmaningar när det kommer till u-hjälp. Evolutionen är en tuff fostrare. Men när den väl står där med en skapelse som har dynamisk kraft i sina ådror, har den människliga evolutionen visats sig vara en ostoppbar kraft. Vi har att invänta vad som händer med Världen när de barn som idag syr våra kläder växer upp. Asiens och Afrikas barn som vi i den rika delen av Världen idag faktiskt behandlar riktigt illa, kommer att utkräva hämnd. Men faktum är att vi ger dessa barn en bättre uppväxt än vår egna barn. Vi låter våra barn växa upp utan utmaningar, medans vi ger Asiens och Afrikas barn utmaningar i överflöd.