I det verkliga livet


Någonting annat är frihet kommer inte på tal. Finns det någon enda människa som inte vill ha frihet. Varför är det då så svårt för vissa att förstå vad som händer när man läger sin röst på partier och politiska ideologier som inte förespråkar frihet? Vad finns där då för filter inbyggt i mänskligheten som gör att det är så svårt att förstå sig på frihet?

Ser man tillbaka tyska riksdagsvalet 1932  som hölls den 6 november 1932 finns stora likheter till dagens politiska utveckling. Kommunister och Nazister gör framsteg. Det som verkligen är spännande, är att det fanns ett parti i detta val som bar liberal ideologi. Med andra ord, hade frihet som drivande kraft i sin ideologi. Lite som det Svenska folkpartiet. Man tror på en god utbildning, välfärd, frihet, fred, medmänsklighet och demokrati. Detta liberala partiet(Centrumpartiet) som 1932 i det tyska riksdagsvalet fick nöja sig med ett stöd på 11,9 % från den Tyska Befolkningen. Ett blygsamt resultat om man jämför med det parti (National socialistiska tyska arbetarepartiet) som hade Judeutrotning i sitt partiprogam, fick en tredjedel av den Tyska valmanskårens stöd.

Den som säger att politik är lättbegripligt vet sannerligen inte vad den pratar om.  I det verkliga livet sker sannerligen underligheter.  Mänsklighetens strävan efter frihet är tydligen bara en chimär om likt en kuliss kan monteras upp och ner. Men så ibland händer det något. Ibland förstår mänskligheten att frihet är något som man måste kämpa för. Något som alltid  är värt att försvara. Men då måste man med egna ögon först sett vad som händer när ofrihetens förespråkare (Socialister, Kommunister, Nazister, Rasister, Fascister, religiösa fanatiker och Sverigedemokrater etc) får styra ett samhälle.

Men där finns ytterligare en övergripande problematik. Det handlar om människan som går runt med ett sant liberalt hjärta. De verkligt liberala människorna är inte de som marscherar med gevär på sin axel, iklädd uniform och stövlar i parad. Den fria människan är den som står längs gator och torg och vajar med färglada vimplar. Man har en nästintill naiv tro på vad den fria människan kan utföra. Man varken vill eller kan delta i aktiviteter som inte synbart har mer än armlängds avstånd till en varm kram från sin närmaste medmänniska.

Den fria människan förstår ofrihet, tillskillnad från den ofria människan som inte tycker sig ha något alternativ. Men alla kan välja tolerans och frihet. Tittar bara på de människor som står längs gator och torg med regnbågsfärgade kläder, vajandes med färgglad vimplar, så kanske frihetens dynamiska kraft kan få den mest inbitne Nazist att vilja krama sin kompis. Eller hur Putin?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: