Den fria människans strävan


Livet ägs av människan. Ytterst är alla tankar, ideologier och visdom mänskliga skapelser. Någon gång, någonstans föds alltid en tanke. Många tankar blir absolut ingenting. Några få blir ismer som driver sina teser i förhoppning om att bli allmänt vedertagna.

Antagligen ligger det i stort sett i alla ismers grundläggande strävan att mäniskan skall kunna leva ett bättre liv utifrån en speciell utgångspunkt. Feminismens strävan är att man och kvinna skall bli jämställda. Socialismen och Kommunismens strävan är göra alla människor jämlika och på sätt få människor att leva bättre liv. Kapitalismens strävan är att skapa värden, som hjälper människor att leva bättre liv. Liberalismen vill att människor skall blir mera fria så att de kan leva bättre liv. Rasismen vill dela upp människor med te x olika hudfärg och på så sätt få människor att leva bättre liv etc. etc.

Det som en gång i tiden väckte mig som Moderat var frihet. Kanske var det så att friheten man såg som ung inte riktigt överensstämmer med det man idag ser som frihet. Idag upplever jag inte frihet som något som kan upplevas, idag är frihet en ständig kamp. Man kan kanske tycka att Svensken är fri. Men så är det inte. Kanske är det så att den som slutat kämpa för sin frihet är den som upplever sig vara ofri.

Det räcker att höra en vänsterpolitiker prata om skatter, jobb, budget etc. Då bultar den inre frihetskampen igång. Frihet har tre gyllene ben, individen, kunskap och handlingskraft. Många säger att frihet och det liberala är osocialt. Men säg den individ som har stor kunskap och dito handlingskraft som inte är mycket viktigt i sociala sammanhang.

Det är en bluff att det är bättre för gruppen (samhället) om man beskär individens handlingskraft. Det är inte så att ta från de rika och ge till de fattiga, gör att de fattiga blir rikare på sikt. Det som egentligen händer är att de rika blir fattigare, vilket på sikt gör att de fattiga blir ännu fattigare.

Om Robin Hood modellen (Kommunismen) verkligen skulle fungerat, skulle Robin tagit individuella resurser från de rika som skapar kunskap och handlingskraft. När den fattige sen fått denna mix till del, då kunde den fattige mycket snabbt ökat sina förutsättningar här i livet.

En frihetskamp behöver inte på något sätt vara något storslaget. Det kan handla om att bli en skicklig löneförhandlare. Bra på att föra sin talan under samtal med handläggare vid ansökan om försörjningsstöd. Det kan kanske vara så att det kan handlar om hur man hanterar sina när och kära relationer.

Frihet är ofta en bristvara i nationer där kollektiva ideologier varit rådande. Sverige är ett exempel på just detta. 100 år av kollektiva ideologier vid makten, på det ena eller andra sättet har gjort att vi Svenskar inte är bra på att göra oss fria. Vänsterslogans som präntat in jämlikhet, broderskap och solidaritet vilar tungt i mångas undermedvetande.

Förhållandet är som så här; Kollektivet kan aldrig göra den svage stark. Men den starke kan lyfta kollektivet. Alla kan bli starkare med ökad frihet, handlingskraft och kunskap. Därför behövs en politisk ideologi som bejakar individen och dennes succesiva frihetskamp. Det är därför det finns Moderater.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: