Vänstervinden som blåser bort


Almedalen är en unik demokratisk institution. På mycket få platser i Världen finns något liknande. Inför öppen ridå, med 100% transparangs föds och dör politiska förslag och idéer. Sveriges samlade vänsterkrafter tog sig an 2014 års Almedalsdalsvecka med opinionen i ryggen. Frågor som berör arbetsmarknaden, höjda skatter, samhällsklyftor, miljö, nya bostäder, nedlagda kärnkraftverk, lägga ner RUT o ROT, vinstförbud i välfärden och feminism skulle bli opinionsdrivande åt vänster.

Men på området samtidsanalys stöter vänsterkrafterna på patrull. Som vanligt finns inget i vänsterpolitiken som speglar individen och dennes ständiga kamp för frihet. De kollektiva ideologierna är en skapelse som tillhör förgångna tider. För fick vänsterkrafterna sin slagord att åtminstone låta bra. Men idag skär klangen av falska toner redan i retoriken.

Förslagen må vara problematiska ur alla tänkbara perspektiv. Men det bli än mer problematiskt när det kommer till samtidsanalysen av vår tid. Mycket talar för att det som i opinionen upplevs vara en vänstervind i själva verket är en rekyl på långvarigt högerstyre och att de rödgröna partierna som på ett populistiskt sätt fått bärighet för sina skräckversioner, som fantasifullt och i många fall nedvärderande beskriver tillståndet i den Svenska välfärden.

Med all önskvärd tydlighet har Almedalen 2014 lärt sina åhörare att så inte är fallet. På ett mycket tydligt sätt har bilden succesivt nyanserats. Sverige är inte ett land där välfärden är på väg att försvinna. Sverige är inte ett land där riskkapitalbolagen tar alla pengar från de privat drivna skolorna och vårdinrättningarna. Därmed inte sagt att Sverige står helt utan utmaningar.

Nu kommer nästa del i den rödgröna skrämselpropagandan som deras förespråkare helt väljer att ducka inför. Det är den delen som handlar om politisk kraft och förmåga. I stort sett hela den rödgröna politiken bygger på att Sveriges finanser är goda. Att det faktiskt finns något att fördela. Säg den som inte vill ha en bättre miljö. Men vad kostar det att jobba för en bättre miljö. Vad vi alla vinner på en ren miljö bör nog vara uppenbart för alla och en var. Men hur kommer vi dit? Vad är vi beredda att offra för att miljön skall bli bättre? Var finns prislappen?

Må hända att vissa slag i vissa frågor utfaller med rödgrön seger. Men striden om Sverige har inte ens börjat. Skall man sammanfatta Almedalen 2014, gör man nog det bäst genom att målande sätta fingret de enorma brister det rödgrönrosa alternativet (Som egentligen inte är ett alternativ enligt egen utsago) uppvisar. Det saknas en sammanhängande verklighetsbaserad samtidsanalys. Presentationen av dessa förslag är osammanhängande och ofinansierade. Vänsterorienteringen är på en sådan nivå att många förslag är direkt Marxistiska och på gränsen till extrema. Som te x förslaget om att införa ett ekonomiskt system utan tillväxt. Att förbjuda vinster i välfärden, som mycket väl ur ett ideologiskt vänsterperspektiv går att dra vidare till andra branscher. På goda grunder går det att ställa sig frågan vilken bransch som står på tur att förbjudas att göra vinst nästa gång de rödgrönrosa har vind i opinionsseglet.

Den rödgrönrosa energipolitiken är en sorglig skapelse att beskåda. Det pratas om nedlagda kärnkraftverk. Men tack var de misstag som gjordes förra gången de rödgröna hade inflytande över Svensk politik, finns idag inte en enda möjlighet att ens tänka på att lägga ner Svenska kärnkraftverk på ett ansvarfullt sätt. Alla de rödgröna miljarder som kastades ut på att bygga helt värdelösa vindkraftverk, skulle varit bra att haft på kistbotten idag. Då fanns det idag åtminstone en teoretisk chans att börja avveckla den Svenska kärnkraften. Den rödgröna tanklösheten har idag försatt Sverige i en situation där vi helt enkelt måste försöka hålla liv i våra gamla och slitna kärnkraftverk, lång tid framöver om Sverige skall klara sitt energibehov. Alternativet är att köpa gas och kolkraft från Ryssland alt Tyskland. Lite grovhugget kan man säga att för varje Svenskt kärnkraftverk som idag läggs ner försvinner ca 10% av Sveriges energiförsörjning. Enligt dagens sätt att räkna motsvarar 1% av Sveriges energiförsörjning ungefär 1000 st vindkraftverk. Med andra ord behöver Sverige utöka dagens ca 3ooo befintliga vindkraftverk med ytterligare 10 000 st för att endast täcka bortfallet från ett enda kärnkraftverk. Om man betänker ett snittpris på ca 25 miljoner för ett enda vindkraftverk får vi alltså en nota för 10 000 st på 250 000 000 000 sv kr.

Siffror som grödgrönrosa företrädare gärna glömmer att föra fram i debatten. För att inte tala om den negativa miljöpåverkan som 10 000 nya vindkraftverk skulle få på det Svenska landskapet. Eftertanken sägs vara förståndets moder. Eftertanken fungerar alltid bäst innan handling. Något att ta till sig så här i valtider…

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: