Ett fantastiskt underbart liv


Det ljuva livet är en ofta använd utopi när det kommer till dagdrömmeri. Många är de ideologier som i förlängningen leder till det mänskliga paradiset. Visioner som i stort sett ingen kan uppnå. Det kanske t.o.m. är så att fullbordandet av utopin i sitt verkliga utförande inte ens är praktiskt genomförbart.

Politisk ideologi är ett område som fasinerar den skrivande djupt.  I stort sett alla politiska och religiösa ideologier har någon form av utopiskt paradis som ett övergripande mål för sina strävande. Det kan vara kärlek, evig harmoni, evigt liv, ett liv i paradiset, jämlikhet, rättvisa etc.

Tiden är kanske mogen för att ändra dessa tankgångar. Den moderna upplysta människan behöver inte ledas av utopiska tankar. Den moderna människan behöver redskap att själv utforma sitt liv.

Efter ett århundrade med vänsterkollektiva utopier som lurat generationer av människor att samhället (Staten) kan skapa ett fantastiskt underbart liv, känns tiden nu mogen att varje människa själv skapar sitt fantastiska underbara liv.

Den människa som känner att den själv skapar sitt liv är en fri människa. Men livsenergi är inte en källa som bara flödar av sig själv. Den kraft som mer än någon annan kraft fyller på med ny livsenergi, så är det den fria människan som är i full färd med att skapa sitt underbara liv. Utifrån egna tankar, fri vilja och i samklang med ett samhälle som förstår vad som ger den fria människan handlingskraft.

Det utopiska vänster tankesättet kryper sig idag in i nästan allt som bär ett mänskligt signum. Allt som inte bär på positiva känslor i sitt sköte upplevs därför vara farligt och svårhanterat. Förväntningar på att alla människor skall ha ett fantastiskt underbart liv, vilar som en prestations dämpande filt på allt för många av dagens människor. Här vilar en av livets stora paradoxer. En paradox som så många människor drabbats av när de skall till att prestera.

Paradoxens stora kraft drabbar ofta den väl förberedda idrottsmannen/kvinnan när hen ställs in för sina svårare uppgifter. Med en vältränad kropp, med ett slipat sinne, med en taktik förädlad till perfektion, misslyckas trots allt detta denna atlet. Det handlar om att denna atlet redan i sitt sinne utlöst segerns sötma. Alla ansträngningar och förberedelser har gjort att denna atlet tappat den energi som behövs för att kunna prestera på önskad nivå. Drömmen om framgångar, har gjort att framgången redan landat i själen och sinnet.

Förståelsen och känslan som förbereder kroppen och sinnet för en prestation är i behov av att känna utmaningen för att fullt ut fungera. Sinnet gör då en beräkning över hur mycket energi och kraft som måste mobilseras i en kropp för att kunna lösa de utmaningar som ligger i framtiden.

Om sinnet inte känner att det är en utmaningen som ligger i närtid, då utsöndras inte den önskade mängd energi som behövs för att lösa de utmaningar som en individ har att utkämpa. Det är vad som ofta inträffar när en motståndares förmåga underskattas.

Livet i ett paradis kan mycket väl vara ett exempel på när människor skulle ha svårigheter med att utvecklas. Utmaningen att leva livet skulle då vara allt för simpel.

De stora drivkraften som driver människor att presentera är drömmen om att försätta sig i en situation där prestationen är onödig. Det kan mycket väl vara de ultimata paradoxen.

Det är nog så att prestationen är livsviktig. Prestationen har alltid drivit människligheten framåt. På gott och ont. Men energin som driver på är alltid hämtad från ett underförstått behov av att ha en utmaning att ta sig an. Större utmaningar har alltid inneburit större framsteg för mänskligheten. Frågan man kan ställa sig, är om människan i närtid vandrat på månen om det inte varit för att det andra Världskriget manat fram mänsklig initiativkraft i överflöd.

2 svar

  1. Du påstår dig vara liberal Roger och det är intressant att du fokuserar så stenhårt på individen och blir så totalt blind när det kommer till strukturer. Du säger ofta att det är upp till individen om hen ”lyckas” eller inte men blundar för de strukturer som finns i dennes verklighet.

    Du brukar använder begreppet klassresa och ser det dessutom som något positivt. Du vill bara att enskilda individer ska vandra denna vackra resa. Inte att kollektivet tillsammans hjälps åt på färden. Du är inte ett dugg intresserad av att höja den kollektiva lägstanivån och därför menar jag att du och dina politiska fantasier är lika utopiska de med!

    • Hej Peter
      Bra, nu har du förstått min syn på hur samhället och välfärden byggs långsiktigt. Hur ser nu din metod ut?

      Hälsningar
      Roger Södervall

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: