Hackkycklingens tidevarv


Vill man bli en folkkär artist är det alltid en fördel och ta fram sin barndom och berätta om vilken hackkyckling man var under sin uppväxt. Otaliga är det bloggare som bygger hela sitt bloggande på sin barndom som mobbad.

Det var faktiskt svårt att hitta en kändis som inte lyft fram att de blivit våldtagna, misshandlade, haft/har en dysfunktionalitet, blivit mobbad eller i hemlighet burit på en svår last som var på god väg att kasta dem i fördärvet. I dag är det kanske så att hackkycklingen aldrig stått högre i kurs. På goda grunder kan man därför säga det är hög status att framstå som hackkyckling. Så pass hög status att man kan upplyfta hackkyckling till att vara en yrkestitel.

Hackkycklingens revange är ett faktum.

Under snart 20 års tid har internet på gott och ont intagit, i stort sett allas liv på det ena eller andra sättet. Vi har lärt oss Googla, näthata, porrsurfa, slösurfa, blogga, Instagramma, twittra, (Finns det ett verb för Facebook?), ladda ner filmer etc. Men kanske är det så att internet spelat sin mest självklara roll, som ett redskap för hackkycklingen som vill kunna vädra sina livsvåndor.

Det sägs att ett samhälle skall vara till för att alla skall kunna må bra. Men det är haltande klyscha för den som anser sig vara en hackkyckling. Som ordet antyder är det hackkycklingen som får ta emot allas spott och spä. Det är inte så att den som är mobbad i sin situation har ett värde som förgyller samhället. Men många kan nog känna igen sig i en känsla av att vara utanför. Att inte känna sig vara en del av den grupp man har förhoppningar av att kunna vara en del utav.

När man söker efter bloggar som handlar om mobbing, utanförskap eller utsatthet i någon form blir det fullt i sökrutan. Internet fullkomligt svämmar över av bloggar och inlägg med detta tema.

Kanske är det så att alla i mer eller mindre omfattning går runt och känner sig som en hackkyckling. Det är så att hackkycklingens roll är självklar. Men den som utför själva hackandet är en lite mera diffus roll i detta skådespel. Det hade verkligen varit spännande att läsa en mobbares blogg. Vilka känslor och upplevelser finns där i en mobbares kropp. Det finna inte en enda blogg på internet som är skriven av en mobbare.

När man betänker relationen mobbare och mobbad känns båda sidor minst lika utsatta. Mobbaren karakteriseras ofta som en självgod översittare. Men är det verkligen så? Det är lätt att tänka sig att även mobbaren är utsatt, men kanske inte på samma sätt som den som blir mobbad. Kanske är det så att mobbingen i själva verket handlar om den som mobbar. Att bli mobbad(Vilket tydligen är betydligt fler än man trott) är tydligen något som nästan alla kan känna igen sig i. Men att vara mobbare vill ingen känna sig som. Kanske är det så att den som verkligen är utsatt är den som mobbar. Den självgode översittaren är antagligen en myt. Den självgode översittaren är nog något som ingen vill kännas vid. Mobbing är ett socialt spel som tar den utsattes parti. Mobbaren lämnas att hantera sina problem efter bästa förmåga. Allt focus hamnar på den mobbade. Men utmaningen kanske består i att spegla relationen ur mobbarens perspektiv. Vad är det som får en människa att ikläda sig rollen av att vara en mobbare? Den frågan borde vara mycket mera intressant…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: