Sorgen i livet – Glädjen som ger liv


Döden är alltid närvarande. På något sätt är livets resa snitslat med stolpar att passera som berättar detta faktum. Alla nu levande kommer att stöta på döden, om inte så är åtminstone en träff inbokad.

Nästan 1 500 Svenskar väljer årligen att avsluta sina liv. Att födas är inte per automatik en granat för ett långt och lyckligt liv. Livsglädje kan alla uppleva. Men glädjen i livet är för många en sällan åtnjuten lyx. Kanske är det så att glädjen i livet är som minst när den behövs som mest. Vem känner glädje inför ett brustet hjärta eller en smärtsam daglig ångest?

Ideal, lycka och framgång. Ord som grundlägger mycket av de strävanden som driver fram mänskliga ambitioner. Sökande i denna brunn är vanligt förkommande. Men långt i från alla hittar ens minsta lilla uns av dessa varor. Kanske är det så att allt för många söker lyckan i allt för få brunnar. När allt kommer omkring är kanske hälsan de största lycka en människa kan uppleva. Lycka att ha en så pass frisk kropp och själ att sökande i lyckans brunn ens är möjligt.

Men lyckan är trotts all denna visdom inte synlig för alla. Alla har inte förmågan att se tillvarons guldkorn. Allt förmycket ångest och mörka sinnelag grumlar ibland upplevelsen av livets mirakel.

Men lycka och framgång är inte ett tillstånd. Lycka och framgång är en strävan. Lycka och framgång är det man vid några tillfällen i levet kan ha förmånen att få uppleva under tiden man är i full färd med att skapa sitt liv. Människan säger, jag är olycklig. Jag orkar inte leva längre. Livet är tröttsamt. Det finns ingen mening med att leva.

Sanningen är den att livet saknar mål och mening. Vi människor har själva kommit på det där med att det finns något som heter meningen med livet. Det finns inte mer mening med att en människa förds och lever än liljan som växer och blommar på ängen. Sanningen är den att om vi människor inte sysselsätter oss med något, blir vår vandring här på Jorden oändligt långtråkig. Varför inte säga meningslös, eller kanske deprimerande. I stället för att söka lyckan borde man kanske söka efter något att sysselsätta sig med. Det var kanske inte ett stort problem under tiden då vi människor vara nomader och vandrare. Då behövde man inte fundera på vilken sysselsättningen som låg på tur att ta sig an.

Det låter kanske konstigt. Men att människor idag upplever tristess och depression snarare en naturlig följd än något alarmerande och konstigt. För bara 100 år sedan arbetade i stort sett alla ute på fälten på somrarna och på vintern skottade man snö. Hela den vakna tiden gick åt till att utföra mängder med sysslor i bondesamhället. Det fanns säkert människor som även då tog avkortade sina liv. Men efter en hård dags arbete på fälten var det nog inte sannolikt att speciellt många valde att avkorta sina liv. Med denna retorik skall inte ha sägas att det var bättre förr. Men det var lättare att hitta mål och mening med livet.

Dagens arbetsliv med 8 timmars arbetsdag lämnar många människor med 1/3 av dygnet att hitta mål och mening med. Kanske är det inte så konstigt att många tappar sugen. Det behövs inte mycket fantasi för att tänka sig vad som händer med en ung människa som själv skall försöka sig på att managera sin fritid. Har man inga speciella intressen och en liten social kontaktyta kan 8 timmar vara en tristess att ta sig igenom. Det ligger nog nära tillhands att så sakta börja känna sig olycklig. Helt plötsligt föds kanske tankar om livets meningslöshet. När sen denna människa söker hjälp av samhället för den samme kanske höra religionens förhärligande av livet. Kanske lära sig allt om psykologins syn på depression och medicinering därtill.

Lägger man sen till en dimension av kärleksrelationer och allt som följer detta i spåren, blir kanske inte 1 500 självmord om året helt obegripligt. Glädjen som lyfter livet till meningsfulla dimensioner står att finna i det människovärde en individ själv anser sig uppbära. Ser man sig själv som oduglig, är livet inte värt ett enda korvöre än precis just så mycket.

Det är en förbannad lögn att: ”Du duger som du är”.  Den frasen är bara sann om det är så individen verkligen upplever sig själv. En individ som upplever sig själv som värdelös, börjar helt plötsligt inte på medveten nivå att känna sig värdefulla för att den får höra att den duger som den är.

Det upplevda människovärdet är ingen konstant. Det är ett ständigt stävande. Detta går att förenkla genom att börja kalla det för självförtroende o.d. Men människovärdet växer i stort sett bara genom förtroenden som skapas av omgivningen och/eller individen själv. Meningen med livet är att livet förmår att skapa mening. Meningen är glädjens grundförutsättning. Glädje skapar sen ytterligare lite mening. Så håller det på i det oändliga… För den som så bestämmer sig för att börja skapa sitt eget liv…

 

 

 

 

 

 

 

Det

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: