Jag har mina åsikter – Kom och köp min skiva


Mikael Wiehes vänsteråsikter kan knappast någon missat att uppfatta. Han är röd ända in i själen. För att inte kort och gott säga kommunist. Något som Mikael knappas klarar av att förneka.

Allt har en moral. Att bli rik genom att vänsterpropagera är en form av dubbelmoral. För att inte säga att det är dubbelmoral. Att skriva kärleksfulla texter som beskriver att den hemska kapitalismen som ett spöke, är i sig inget moraliskt dilemma. För att det skall gå att bygga ett moraliskt dilemma behövs en definition. En definition som beskriver vad det innebär att vara rik och hur man förskansat sig denna förmögenhet.

Den Värld som är Mikael Wiehes idealvärld, där är alla människor jämlika. Men vänta nu lite. Mikael Wiehe är kommunist. Där är inte alla människor jämlika. Kanske är det så att få samhällen är så klassindelade som just kommunistsamhällen.

Men den Värld som Mikael Wiehe besjunger är fri från kapitalismens plågor. Där finns minsann ingen över och underordning. Bara ren och skär idealism och kärlek. Men Mikael Wiehe är själv en framgångsrik företagsägare i musikbranschen. Han har tjänat sina miljoner genom att sjunga alla tänkbara sånger som finns i Karl Marx bibel. Han har helt enkelt profiterat på att bespotta dem som profitera. Gjort sig en förmögenhet på att låta ”vänsteröron” fått höra det de vill höra. Men själv låtit sig förföras av kapitalismens lockelser.

Om nu inte Mikael Wiehe är en psykopat, kan hans nattsömn inte vara god. Det finns såklart ett annat alternativ. Det är att Mikael i själva verket sitter med korsade ben under sin konserter, räcker lång näsa åt alla lättlurade åhörare och skrattar hela vägen till banken.

Detta må vara sagt under ironins hängbjörkar. Men i grunden finns djupa ideologiska bottnar. Kanske är det så att politik är en ständig kamp mellan höga ideal och människans krassa verklighet. De som tror sig besitta höga ideal blir ändå aldrig något annat än en människa.

Men vad är då fotnoten? Finns här något som sätter snaran runt havresäcken?

En budbärare blir aldrig större än förmågan att bära sitt budskap. Budskapet mår vara stort och viktigt. Men budbärarens talang kan aldrig överglänsa budbärarens egen moral.

2 svar

  1. Bortsett från att jag gillar Wiehes musik så finns det rätt stora likheter mellan humanisten och socialisten Wiehe och ”humanisterna” och kapitalisterna riskkapitalbolagen. Båda sjunger rättvisans lovsång och båda profiterar och skor sig på andras drömmar och förhoppningar.

    Dock tror jag du missar en viktigt poäng. Alla skulle kunna vara lika rika som Wiehe om vi delade mer rättvist. Vore inte det fint om alla hade det lika fint och gott som Mikael Wiehe, oavsett om denne är ”kommunist” eller kapitalist? Eller är det bara fina och äkta kapitalister som får vara rika?

    • Hej Peter
      Men hur skall du då skapa denna så, enligt dig, enormt fina rättvisa. Snacka går bra. Vad skall jag tänka på om jag vill bli lika rik som Mikael Wiehe? Hur ser Peters ideologiska tankebanor (Låter nästan som underrubriken på din blogg) ut?

      Hälsningar
      Roger Södervall

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: