Utanförskapets bruna nyanser


En kedja är aldrig starkare än den svagaste länken. Sverige har precis gjort sitt val. Valets utfall blev brunt. Vad är det då som får 13% av befolkningen i välfärdsstaten Sverige att stödja rasismens och nazismens bruna nyanser.

Mycket pekar på att den svaga länken går att koppla till landets utanförsatta. Att identifiera sig som utanförsatt är en komplicerad process. Sannolikt har utanförskapet många olika ansikten.

Gränsen för att känna sig delaktig i samhället går inte vid jobb. Sannolikt är går gränsen högre än så. Det finns tydligen många som utåt sett är samhällsbyggare, men i tanke och handling utför man handlingar som påminner om utanförskap.

I denna zon finns ett groende missnöje. Mycket talar för att denna bruna zon idag når rekordartade dimensioner. Det är i denna zon Sverigedemokraterna hittar sina kärnväljare.

Här handlar det alltså om att kunna skilja på fysiskt och mentalt utanförskap.

En aktiv politik som långsiktigt begränsar de bruna nyanserna i samhället, skall alltså kunna sänka gränsen för känslan av delaktighet i samhället. Alliansen under sina 8 år vid makten, har lyckats med att bjuda in ca 300 000 tidigare utanförsatta i samhället. Men frågan är om dessa människor lämnat sitt mentala utanförskap.

Så här i eftervalstider är det alltid spännande att spekulera om valets utfall. Det skulle alltså vara fullt möjligt att alliansens ansträngningar att minska utanförskapet, har skapat ett underlag för att ett brunt parti skall kunna växa. Dessutom då på bekostnad av alliansens egna sympatisörer, som lämnat alliansen för att stödja Sverigedemokraterna.

Varje person som fastnar i livslångt utanförskap kostar samhället 10–15 miljoner kronor per år. Det är summan av välfärdskostnader såsom sjukvård, rehabilitering och insatser från rättsväsendet plus produktionsförluster under de personernas vuxna liv. Per årskull blir det en kostnad på 210 miljarder. Utanförskapets pris för fem årskullar är lika högt som hela Sveriges statsskuld!

Det finns alltså två täter att bekämpa utanförskap på. Att bara göra det lönsamt att jobba är en förenkling. Att även få en människa att känna delaktighet i samhället är en betydligt större och mera avancerad uppgift. Kanske är det så att Sverigedemokraterna här har en positiv oväntad uppgift att fylla. Sverigedemokraterna med sin enkla och naiva retorik, lyckas sannolikt att fång upp människor som inte känner sig vara delaktiga i samhället. En röst på Sverigedemokraterna alltså är inte bara en röst på ett rasistiskt – nazistiskt parti, det kan även vara ett första steg in i samhället för människor som inte känner delaktighet i samhället.

Här finns att lära av de etablerade partierna med demokratiska värderingar och human människosyn. Skall utanförskap brytas behövs även att bjuda in människan i samhället. Delaktighet är en upplevelse. Ingen människa förstår hur det är att åka karusell utifrån en förklaring. Vissa saker måste upplevas. Sverigedemokraternas retorik bjuder in utanförsatta. Moderaterna står för jobben. En mix mellan en tillgänglig retorik och faktiska handlingar är kanske metoden för att fortsätta kampen mot utanförskapet. Här finns enorma resurser att frigöra i samhället.

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: