Sanningen bakom Estonia


Nationella trauman har alltid mycket att lära ut. Sverige har en lång historia av nationella trauman. Stora båtar som sjunkit, kungar, statsministrar och statsråd som mördats. Men kanske är det så att Estonias förlisning är speciell. Den ligger nära i tid. Den är omgärdad av mystiska omständigheter. Även en rad av konstiga politiska beslut.

Det hade varit en enkel sak att bärga alla olyckans offer. Men det blev inte så. Varför det blev så, kan man såklart spekulera kring. Men det blir gärna så när det inträffar som ingen trodde var möjligt.

Man kan säga att Estonias förlisning och hanteringen av olyckans verkningar, var en rad av dåliga beslut och slarv. Båten kördes för fort i hård vind. Underhållet av båten var eftersatt. Svenskens oförmåga att hantera svåra utmaningar.

Bara som en så enkel sak som att Estonias fart anpassat till de svåra omständigheter som rådde den olycksaliga natten, är det mycket som talar för att olycka aldrig hade in träffat. Men den har inträffat. 852 människor miste livet. Människor från Sverige, Finland och Estland miste sina liv.

Sannolikt skulle historien med Estonias förlisning kunnat sluta där. Men besluten om att inte bärga offren ur djupet, satte fart på en mängd olika konspirationsteorier. Fanns där dolda sanningar bakom förlisningen? Sannolikt var det så att de efterföljde mindre lyckade besluten om hur Sverige skulle hantera katastrofen, byggde upp en situation som bäst beskrivs som konspirationsteoretikernas blöta dröm.

Fältet lämnades öppet för fria fantasier. Som lök på laxen fattas sen det fatalt felaktiga beslutet att göra om förlisningsplatsen till en grav. På så vis blir Estonias förlisning ett konstant sår i den Svenska folksjälen. Precis på samma sätt som mordet på Olof Palme alltid kommer att framstå som ett oläkt dito sår.

Sveriges och Svenskens oförmåga att hantera trauman beror säkert på 200 år av fred. Det värsta trauman Svenskar har råkat ut för de senaste 200 åren är att t ex hamna mellan stolarna på försäkringskassan, blivit utförsäkrad eller haft inbrott i hemmet. Vi Svenskar förstår helt enkelt inte hur det är att gå igenom skeden där våra liv står på spel. Vi förstår inte att nästa hela övriga Världen tvingas dagligen vara delaktiga i processer där man kan förlora livet. Utsätts man för trauman måste det finnas aktiva rutiner för att kunna hantera situationen. Man måste stanna upp. Tänka till. Ta in det som sker, så nära det som sker som bara det är möjligt. Förmågan att ta in en situation som är obehaglig och besvärlig är enormt viktig. Det är absolut ingen självklarhet. Det är mycket enklare att stänga av och gå vidare. Finns inte en naturlig rutin för att hantera svårigheter, blir svårigheter obearbetade och kan vålla alla tänkbara psykologiska sjukdomar.

Nu säger säkert många att det idag finns rutiner för kris. Vi vet idag mycket om hur man hanterar kris. Men förmågan att ta in den fullskaliga situationen är underutvecklad. Spöken är bara skrämmande så länge de är spöken. När man ser hur och varför ett spöke uppträder, finns inte längre någon orsak att vara rädd för spöket. Att våga ta in spökets alla funktioner och beteenden. Sen är det bara en fråga om man vill omge sig med spöket eller att man väljer att gå vidare i livet. Då kan man välja. Men när man inte förstår spöket fullt ut, är man en slav under spöket.

Livet handlar mycket om att radera ut spöken. Kommer man till punkten där man har för många spöken i själen, finns risk för psykisk sjukdom. När allt för många händelser i livet passerar utan en rimlig förklaring. Det som händer vid en traumatisk upplevelse är att man stannar upp. Man reagerar. Det är en fullt ut normal reaktion. Men det som händer därefter är ytterst individuellt. Vissa stannar upp. Låter händelsen sjunka in. Tar tid att fullt ut greppa händelsen. Låter det ta tid.

Det behöver absolut inte handla om en katastrof typ Estonias förlisning. Det kan precis lika gärna handla om en konflikt i en nära relation. Man bryr sig bara om att spegla konflikten ur det egna perspektivet. Man tog inte tid att lyfta blicken och ta in hela situationen. Att stanna upp är viktigt. Låta det ta tid. Sova på saken.

Många tycker säkert att det låter tråkigt. Men det är så livet fungerar. Beslut blir i stort sett inte bättre för att de görs snabbt. Men många beslut bygger på att de skall utföras snabbt. Vissa andra beslut behöver tid. Men det sker inte per automatik. Då är vi framme vid den klassiska frågan. Känsla eller förnuft? Paradoxalt kan man sägen att när förnuft behövs använder vi människa ofta använder känsla. När känsla behövs använder vi allt för ofta förnuft.

Som t ex nära relationer. Här låter vi allt som oftast känsla vinna över förnuft. Precis på samma sätt fast tvärt om hanterades Estonia katastrofen. När förnuftet sa sänk farten, vann känslan och farten blev för hög. När förnuftet sa, bärga offren, vann känslan av att det var enklare att låta offren vila på havets botten. Alltså fel gånger två. Inget blir bättre av två fel. Bara två gånger så fel…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: