Borgismen – Jobb före bidrag


Älgjägaren som siktar på den stillastående älgen. Kornet stannar mellan bog och hals. Pekfingret smeker avtryckaren. Skottet går och älgen faller. Här finns en logisk, helt naturlig följd som gjorde att jägaren fällde sitt byte. Hade jägaren inte följt sin logik, slängt geväret i backen när han såg älgen, sprungit hem och förfasats över sin otur, kan mycket väl vara ett sätt att beskriva den rödgröna synen på jobbtillväxt och statliga finanser.

Det går mycket bra att säga sig kunna skapa välfärd. Men att bygga den långsiktigt utifrån en livskraftig ekonomi är något helt annat. Det är inte beroende på tur att Sverige idag är en av Europas framgångsrikaste ekonomier med den kanske starkaste sysselsättningsgraden (Att vi nu ser de Rödgröna dra in SCB:s mätningar av just sysselsättningen, är ett bevis för att man tänker sig sysselsättning via staten och inte marknaden. Det kommer att få katastrofala konsekvenser för jobbtillväxt och statens finanser). En långsiktigt välfärd som rättvist skall kunna komma alla till del, är effekten av en politik som ser skeenden i sen logiska följd.

Det kanske låter som en solidarisk handling med en politik som låter bidrag gå före jobb. Med en retorik som vill göra gällande att välfärd inte kan mätas i pengar och att välfärd inte skall behandlas som en handelsvara, är det kanske lätt att vinna sympatisörer. Men sanningen är precis den motsatta, all välfärd kostar pengar. Det finns i stort sett bara två sätt att finansiera välfärd. Det är med lånade eller införtjänade medel. Den grundläggande orsaken till i stort sett alla ekonomiska kriser de senaste 10 åren, har sin rot i nationer som är överbelånade beroende på att man saknar instrument som långsiktigt finansierar välfärden.

Oinsiktfulla vänsterpolitiker tror sig ha gåtans svar. Genom ett högre skatteuttag skall alla problem vara som bortblåsta. Även här är sanningen den diametralt motsatta. Högre skatter har samma effekt på en nation som att kissa i byxorna en kall vinterdag i syfte att bli varm. Finns det något som är tveksam på vad som händer, är ett praktiskt försök i studiesyfte att rekommendera.

Om nu höga skatter har samma effekt på ett samhälle som varm urin i byxorna i syfte att hålla värmen en kall vinterdag. Då är det inte så att det blir varmare i byxorna om man inte kissar för att bli varm. Att sänka skatten är inte på något sätt ett universalmedel. Men det är ärligare. En sänkt skatt sänder signaler om att individen måste börja agera. Sänkt skatt talar om för individen att verkligheten är den att det blir kallare. Individen kan såklart välja att kissa i byxorna för att bli varm. Men med höga skatter är man tvungen att kissa i byxorna (Ta ett Amsjobb). Leva på värmen(Höga skatter) från kisset, tills det att kylan (Verkligheten) har fruset urinen till is (Pengarna till välfärd har tagit slut).

Framgången Sverige fått uppleva de senaste 8 åren beror i huvudsak på: 1, jobb före bidrag. 2, lägre kostnader för att jobba har stärkt Sveriges konkurrenskraft. 3, Hög sysselsättning/minskat utanförskap.

Men kanske är det så att framtidens välfärd måste vara valfri. Frågan är komplicerad och kräver sin tid. Men i grunden handlar det om hur samhället skall se på välfärd. Idag är välfärd näst intill en mänsklig rättighet i Sverige. Alla är med och betalar. Vi vet idag att det inte finns en enda seriös ekonom som kan räkna hem välfärd, enligt den Svenska modellen, i samhällsekonomiska termer som en plus-minus-noll affär över tid.

Här vila det klassiska dilemmat. Förnuft eller känsla? Finns det ens en tredje väg? Kan man språkligt hantera ord som ”förnuftigkänsla”? Men det är nog så att sett över tid är den goda känslan att skapa Amsjobb en oförnuftig handling. Att vissa inte vill/kan se konsekvenserna av detta handlande är i stort roten till att det finns en höger och en vänstersida av politiken.

Låter man tankarna falla ner på individnivå blir det genast mer enkelt. Valfriheten och frihetens motståndare klarar inte av politik på individnivå. Den fri människans drivkrafter att själv vilja skapa sitt liv måste beskäras för att vänsterpolitik skall kunna praktiseras.

Är det då möjligt att skapa en finansierad välfärd som bejakar den fria människans drivkrafter med en framväxande valfrihet och frihet? Faktum är att Sverige fick faktiskt uppleva just detta under 8 års tid. Underbart är kort. Kanske är det så att det behövs 4 rödgröna år för att alla skall förstå vikten av minskat utanförskap, hög sysselsättningsgrad och starka statliga finanser. Här finns en som redan längtar efter Borgismen..

 

4 svar

  1. Under 8 år med alliansstyre var Sverige trots allt ett av världens mest hårdast beskattade länder. Vad är, enligt dig, en bra skattesats? 0, 5, 10, 20, 40 procent?

    • Hej Peter
      Jobb före bidrag i förhållande till landets konkurrenskraft är lika med tillväxt. Här har du grafen. Sannolikt finns där en idealisk skattesats. Men mycket sannolikt är den variabel år från år. Jag jobbar på en graf. Sannolikt skulle Sverige idag må bra av 2-5% ytterligare skattesänkningar på jobb. Kanske även en tydligare jobblinje vad gäller bidrag. Mitt förslag är en utanförskapspeng. Säg att samhället erbjuder alla utanförsatta 3 årslöner. Mot att alla utanförsatta anstränger sig att ta sig två steg närmare arbetsmarknaden. Det skulle vara en enorm samhällsbesparing. Utanförskapet kostar samhället nästan 200 miljarder per år. Amsjobb enligt den modell som de rödgröna föreslår träffar tyvärr inte de utanförsatta.

      Hälsningar
      Roger Södervall

      • Själv anser jag skatt på arbete vara stöld. (och du påstår mig vara vänster….)

      • Skatt är ett balansmedel. Så som skatteverktyget utvecklats i det moderna samhället, finns övrigt att önska. Alla är med och betalar till något som kallas välfärd. Men egentligen är det bara en effekt av många. Varje skattekrona är med och formar våra möjligheter och skyldigheter samt det liv vi lever. Då anser jag att skatten skall vara mera valfri. Det skall finnas incitament till valfrihet både hur skatt erläggs och i vilka delar man avser att vilja vara delaktig i välfärden. Sen skall aldrig välfärden kunna utvidgas till en nivå där värdet av ett jobb degraderas eller kan ifrågasättas.

        Hälsningar
        Roger Södervall

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: