En hållbar välfärd


Socialismens ”Allt till alla” är en slogan som vinner anhängare. Men är det verkligen denna slogen som bygger välfärd och välstånd. Är det så enkelt? Mycket talar för att den ekonomiska kris som huvudsakligen florerat i södra Europa, berodde på att människor där förleddes att tro på välfärden som om den vore en mänsklig rättighet.

Den typ av ekonomiska system som i stort sett alla Världens länder använder sig av, handlar om att kunna skapa värden. Välfärden är inget undantag. Skall välfärd skapas måste det först skapas värden. Ur det strikt ekonomiska perspektivet är välfärd inte en verksamhet utan ett mervärde. Sett ur detta perspektiv är välfärd det som människor kan ägna sig åt när allt annat i samhället är betalt och avskrivet. Lite som vinsten i ett aktiebolag. Mycket vinst, mycket välfärd. Liten vinst, lite välfärd.

Problemet i dagens välfärd är att den anses vara en rörelse som genererar andra former av vinster än de som går att räkna in i Kronor och Ören. Alla som någon gång räknat med något annat än Kronor och Ören, som vinstdrivande medel i ett aktiebolag vet vad som blir konsekvensen.

Kanske är det så att nu är det moderna välfärdssamhället framme vid ett vägskäl. Antingen sker utvecklingen åt vänster. Fortsätter att betrakta välfärd som en mänsklig rättighet och trampar vidare i lånekarusellen under parollen ”Allt till alla”. Eller så svänger välfärds utvecklingen åt höger. Med en ny ekonomisk modell för en hållbar välfärd.

Vi som levt några år har lärt oss att ”Allt till alla” modellen inte är speciellt rättvis. Alla får inte allt. Det stora problemet med socialismens ”Allt till alla” blir att väldigt många får absolut ingenting överhuvudtaget. Skrivande har jämfört länder med långvarig socialistisk ”Allt till alla” politik med länder som har en mer liberal/konservativ inriktning. Resultatet är föga överraskande. Där finns speciellt ett mycket spännande övergripande samband. Höga skatter>större utslagning>mindre relativ välfärd>växande arbetslöshet>låg sysselsättningsgrad>lägre konkurrenskraft>lägre löner>ojämlikhet>tilltagande miljöförstöring=handelsunderskott och obalanserade statsfinanser. 

Nu skall man såklart akta sig för allt för grova generaliseringar. Men faktum är paradoxerna står som ”spön i backen” när det kommer till socialismens ”Allt till alla” politik. En politik som lovar ”Allt till alla”. Men i verkligheten är det en sakta krympande skara invånare som får allt, medan en snabbt växande dito skara som får absolut ingenting.

För länder som har en kultur av att välfärd måste förtjänas, blir det konstigt när man helt plötsligt börjar låna för att kunna ha råd med välfärd. Säkert är det så att t ex Grekland är ett sådant exempel. Grekerna fick lära sig om välfärd genom att beskåda anländande överförfriskade Skandinaver i strida strömmar under 1900 talets mitt och framåt. Grekerna förundrades säkert över hur Skandinaverna egentligen bär sig åt. Hur kan vanliga människor åka iväg och leva gott i andra länder? När de insåg att vi Skandinaver faktiskt  lånar oss denna förmån, såg Grekerna inget hinder för att själva göra samma sak. Så i slutet av 1900 talet gjorde man slag i saken. Man började låna till välfärd. Utan att först sjösätta reformer typ ATP eller att utforma ett bärande skattesystem. Visserligen höjde man skatterna ordentligt. Men följden blev bara den vanliga när skatter höjs. Folk börjar jobba svart. Färre startar företag. Färre jobb. Utslagningen tar fart osv.. osv..

Det talas om att skapa en hållbar miljö. Men kanske är det så att först måste det skapas en hållbar välfärd. En hållbar välfärd bygger på samhällets förmåga att  bereda möjligheter så att alla både kan och känner drivkrafter att vara delaktiga. Av de verktyg som idag är kända finns kanske bara en väg framåt och det är den kapitalistiska modellen. Hitta drivkrafter från skapandet av värden. Det bör skapas gemensamma nämnare mellan viljan att skapa värden och att åtnjuta välfärd. Den medelmåttligt begåvade inser direkt att detta resonemang också skapar orättvisor. Men skillnaden från den socialistiska ”Allt till alla” modellen är att alla här har bollen i sina egna händer. Med denna kapitalistiska/liberala modell har alla möjligheten att få allt. Man står fri att välja. Kan man inte välja eller är förhindrad finns där ett problem. Då måste samhället leverera lösningar som binder samma viljan att delta med den förmåga som erbjuds samhället. Dessa åtgärder går faktiskt att räkna hem via välkända ekonomiska incitament. Detta är ett första steg mot att skapa en hållbar välfärd. Sverige som kanske första land i Världen, har praktiserat denna modell under 8 år tid. Modellen har markant ökat samhällsdeltagandet, utslagningstakten har minskat radikalt, 350 000 nya jobb har skapats och aldrig tidigare Sverige satsat mer på välfärd. Sverige har amorterat statsskulden. Sverige är ett land i framkanten vad gäller miljöarbete i Världen. Vägen framåt känns odiskutabel. En politik som bjuder in alla att delta i samhällsbygget, via drivkrafter att skapa värden, då kan samhället bära en framväxande välfärd.                                  

12 svar

  1. ”Den typ av ekonomiska system som i stort sett alla Världens länder använder sig av, handlar om att kunna skapa värden.”

    De värden du talar om skapas genom skuld. Det är genom dessa skulder som världen allt sedan Lehmankraschen nu allt fortare går mot sitt oundvikliga öde.

    De fem storbankerna i USA, The Big Five: JP Morgan Chase, Citibank, Goldman Sachs, Bank of America och Morgan Stanley är större idag och än mer too big to fail sedan Lehmankraschen.

    De fem storbankerna i USA har idag derivat utställda till ett samlat värde om 279 triljoner dollar.(!) Sammantaget har de fem storbankerna samlade tillgångar om 8,6 triljoner dollar. 8,6 triljoner dollar i cash är förstås mycket stålar men då derivat är ett slags betting om vad som ska hända i framtiden så diffar det i runda slängar 270 triljoner dollar hos The Big Five. Det räcker med att en spelare vid roulettbordet på Wall Street blir lite nervös så kan hela det finansiella systemet börja vackla. Kanske redan i morgon…

    Eller som en av ledamöterna i det svenska finansutskottet, Jörgen Andersson (M) sa rakt ut när jag hade möjligheten att chatta med honom: ”Vi lever på konstgjord andning”.

    • Hej Peter
      Det finns i stort sett bara ett enda hot och det är socialism och kommunism. Dessa irrläror vänder verkligheten ryggen. Det finns bara en väg ur detta läge och det är att alla nu levande människor börjar använda sin kreativa förmåga. Då behövs en politik som understödjer individens drivkrafter att skapa värden.
      Gärna välfärd, med då måste det finnas systematiska incitament som skapar värden, där individen tillåts succesivt ökande frihet och handlingsutrymme.

      Hälsningar
      Roger Södervall

      • Håller helt med dig på den.

        Men skulderna då? Hur gör vi med dem?
        Tillväxten i Europa tar inte fart och den enda förklaringen till det stavas skuldmättnad. Vi dränks i skulder och du hejar på med mer skuld i tron att det löser några problem.

      • Hej Peter
        Skulderna är ackumulerade välfärdsuttag. Nu behövs en politik som täcker dessa uttag. 100 år av välfärdsambitioner som inte haft ekonomisk täckning, måste nu finansieras. Faktum är att dagens vedertagna samhällsekonomiska realitet, godkänner samhällsvinster där värdet inte kan fastställas. Vissa delar av välfärdens verksamheter räknar utförda tjänster som intäkter. När välfärdsverksamheten i själva verket nära nog till 100% finansieras via staten/skatteintäkter. Det är lite av den Svenska modellens signum. Varifrån detta tänk kommer vet faktiskt inte jag. Men att John Maynard Keynes har med saken att göra håller jag för sannolikt. Hade alla välfärdsinstanser i Sverige räknat in alla sina tjänster i balansräkningen som kostnadsposter, skulle denna obalans vara liktydig med Sveriges statskuld. Hela den Svenska modellen bygger på att välfärd i sig är en vinst för samhället. Må så vara. Men det betyder absolut ingenting när läkare, sjuksköterskor och lärare etc i slutet av månaden skall ha sin lön.
        Här vilar hela skuldproblematiken. Här har du orsaken till att vi moderater alltid varit skeptiska till välfärd enligt den socialistiska modellen ”Allt till alla utifrån alla synvinklar”. Vill du sätta dig in i vad det handlar om kan du läsa en ekonomisk årsredovisning från någon av landets många kommuner.
        Vi moderater vill såklart gärna ha välfärd. Men berätta då först hur den skall finansieras. Tanken med socialism är att alla skall vara lika. Men betänk då vad som händer när socialismen är aktiv. Se hur de ser ut i Sverige. Vi har ett av Världens högsta skattetryck. Allt till alla. Hur blev det? 25% i utanförskap. Den stora massan, låt säga 68% sitter fast i skuldfällan(Bolån od), som göder Banker och kreditgivare. Övriga % är socialismens stora vinnare.
        Vi moderater säger att det finns en annan väg för Sverige. Vi säger att en politik som skapar värden är vägen ur denna bubbla. Vi tror på individen och dennes fria förmåga, bara omständigheterna är de rätta. Vi tror på de drivkrafter som alltid lockat människan att anstränga sig. Vi tror på jobb och hur en politik som stödjer aktivitet kan förändra ett samhälle. En politik som gör det lönsamt att anstränga sig oavsett var i livet man befinner sig. Det har tagit nästa 100 år med kommunism och socialism för att skapa dessa välfärdsskulder. Nu behövs det 100 år med liberalism för att betala dessa skulder. Läste i dagens avisa att Anders Borg kan tänka om i frågan att bli Moderaternas nästa partiledare. Kanske blir det så att Borgismen en gång för alla räddar Sveriges välfärd.. Den som lever får se…:)

        Hälsningar
        Roger Södervall

  2. När jag pratar skulder talar jag om världens skulder, inklusive Sveriges. Du har som vanligt balken i ögat och ser inte och förstår inte att rådande monetära penningsystem har en inbyggd felfunktion.(ränta på ränta) Du vet helt enkelt inte hur penningsystemet fungerar.

    Bankernas rätt att skapa krediter ur ingenting som grundas på deras rätt att skapa den inlåning som blir utlåning ur ingenting måste upphöra och rätten till att skapa pengar måste återföras till samhället.

    • Hej Peter
      Bankvärldens utmaningar är bara symptom på andra mera djupgående problem. Med en ökad individuell frihet minskar behovet av kreditgivning. Den finansiella Världen är visserligen en katalysator, men det som verkligen påverkar i stort är din och min förmåga att vidga vår handlingskraft. Där kommer politiken in i bilden. Två vägar uppenbara sig där. Mer mänsklig frihet och handlingskraft via liberalismen eller minskad frihet och utslagning via socialismen. Valet är fortfarande ditt och mitt och alla andra för den delen. I morgon kan det vara för sent. Det är nu som det är viktigt att ta ställning.

      Hälsningar
      Roger Södervall

      • ”Med en ökad individuell frihet minskar behovet av kreditgivning.”

        Alltså, du förstår verkligen inte att tillväxt kräver ökad skuldsättning. Med ökade skulder minskar vår frihet.

        Bankerna skapar de pengar som styr ekonomin, som kontrollerar politiken och dessa pengar består av krediter som betingar en kostnad av ränta, som ackumuleras över tiden i ekonomin eftersom krediten nominellt inte skapar sin egen räntekostnad, så kommer den ackumulerade räntekostnaden att växa för alltid. När inte längre den realekonomiska tillväxten kan försörja den ackumulerade räntekostnadstillväxten, så blir systemet skuldmättat och tillväxten av den ackumulerade räntekostnaden accelererar eftersom den större delen av varje ny kredit går till att försörja sedan tidigare skapade krediters räntekostnad.

        Exakt vad är det du inte förstår?

      • Hej Peter
        Du förstår inte bankernas roll. Bankerna är inget annat än en katalysator. Bankerna skapar pengar, med värdet kommer av samhällets förmåga att balansera inkomster och utgifter. Om ett samhälle/stat inte har en balanserad ekonomi kan bankerna trycka upp hur mycket pengar som helst, men inget förändras. Pengar/värden måste skapas. Pengar måste strömma in i statskassan i form av arbetsinkomster, bytesbalans, i form av fasta värden, när något byggs eller uppfinns inom nationens gränser. Finns det inga värden som kan balansera kreditgivningen är kreditgivningen värdelös.
        Socialdemokraterna säger att Alliansen lånade till skattesänkningar som minskade utanförskapet. Men vad värre är att socialdemokraterna lånade till att öka utanförskapet. Två mycket tydliga ideologiska inriktningar som i avgörande mening försköt Sverige i två helt olika riktningar. Kanske är det så att här vilar Sveriges framtida öde. Oavsett hur mycket krediter bankerna skriver ut, är det hur Svenska regeringar hanterar utanförskapet som blir avgörande för Sveriges förmåga att skapa värden. Varje år kostar utanförskapet i runda tal 200-300 miljarder. Varje utanförsatt som hamnar i sysselsättning är en vinst med 2-3 miljoner per år för samhället. Med den politik som nu föreslås av den rödgröna röran, höjs skatter, Sverige belånas, samtidigt som de för en ”Ams-linje” som vi alla vet leder till ett ökat utanförskap, lägre sysselsättning, minskad konkurrenskraft för Sverige och färre nya jobb. Detta handlar om avgörande skeden för Sverige som bankerna inte kan påverka överhuvudtaget..
        Hoppas detta skänker dig lite ljus, när det kommer till liberalismen. En politik som ger individen större frihet är ett effektivt vapen att bryta utanförskap med. Det liberala samhällets roll är att understödja alla människors kamp, för att kunna leva sitt liv där den individuella friheten hela tiden växer fram. Understödjer den utanförsatta med verktyg att komma i gång och börja skapa sitt eget liv utifrån alla perspektiv.

        Hälsningar
        Roger Södervall

  3. Och du begriper fortfarande inte att rådande monetära penningsystem har en inbyggd felfunktion som gör att skulderna aldrig kan betalas av.

    Du liksom politiker tycks inte vilja förstå detta och därför ser världen ut som den gör. Det kan aldrig bli liberalism med dagens samhällsmodell. Aldrig.

    • Hej Peter
      Du har helt rätt i att liberalism aldrig kan bli av. För något sådant tillstånd finns inte. Liberalism är en ständig kamp. Inte ett tillstånd eller plats. Skulder kan amorteras när kredittagaren skapar värden. När kredittagarens verksamhet avkastar vinst, antingen utifrån rörelse, arbetsinkomst eller ur fasta värden. Liberalismen understödjer individens succesiva kamp för ökad handlingskraft och förmåga. Från 2006 till 2012 amorterade Sverige ner sin statsskuld med ca 150 miljarder. Det berodde huvudsakligen på att människor gick från utanförskap till sysselsättning och nya jobb. Samt ca 35 miljarder från försäljningen av AB vin o sprit till Finland. Borgismen… Jobb före bidrag…
      I runda tal kan man säga att varje 10 000 som går från utanförskap till sysselsättning alt nytt jobb, innebär ca 20 miljarder plus i statskassan. Med ett utanförskap på ca 800 000 människor finns alltså här ett vilande kapital på 80 * 20 000 000 000 = 1600 miljarder. En hyfsad amortering av statsskulden..

      Hälsningar
      Roger Södervall

      • Zzzz…blablabla…zzz….blabla…

        Och ändå ökar skulderna. I Sverige och i världen. Oavsett färg på regimerna.

      • Hej Peter
        Det beror i sin tur på att välfärden kostar mer än vad välfärdens brukare dra in till respektive länders statskassor. Borgismen har lärt oss att så behöver det inte vara.. Det finns en väg framåt.. Vilken väg valde du??

        Hälsningar
        Roger Södervall

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: