Ytterligare en av alla dessa dagar


Det är omöjligt att vänja sig vid terror. Empatin med terrorns offer skall vara intakt. Terror är en mänsklig uttrycksform som ur alla perspektiv är oacceptabel. Men tyvärr hänger terrorn tätt samman med mänskligheten. Den är en ventil som släpper ut mänsklig desperation, om än på det sämsta tänkbara sättet.

Terrorns grundförutsättning vilar på två grundstenar. För det första måste det finnas skillnader. Skillnader mellan hur människor lever sina liv. Sen kan dessa skillnader vara religion, politisk ideologi eller levnadsomständigheter etc. Omständigheter som föder desperation. Omständigheter där människor inte känner sig hörda, sedda eller respekterade ur en bredare kontext.

Det andra är en känslomässig insikt om terrorns verkningar där de utförs. Ett bra exempel på detta är attentatet mot Charlie Hebdos. Här döljer terrorn sitt mål med att den vill hämnas profeten Mohamad. När det egentligen är yttrande friheten som angrips.

Frihet är ett begrepp med många aspekter. Den filosofiska frågan; Vad är frihet om alla människor upplever sig vara fria. Det behövs en definition av frihet. Kanske kan definitionen lyda som följer: Frihet är det som upplevs i förhållande till människor som upplever sig vara ofria. Frihet är ingen konstant. Frihet är en succesiv kamp.

Kanske är det så att terror är det uppstår i gränslandet mellan frihet och ofrihet. Det som däremot är ett faktum är att terrorn alltid har för avsikt begränsa frihet. Oavsett om det handlar om terror i Marxismens namn, Socialismens namn, Nazismens namn,  eller religiös extremism, så är det alltid det fria öppna samhället som angrips. Frihet kan aldrig annat än försvaras, respekteras och vårdas.

Varje gång det händer ett terrordåd, hamnar frågan om frihet högt upp på samtalsagendan. Den som lever i frihet tar den snabbt för given. Kanske är det så att frihetskampens dalar bjuder ofrihetens tjänare en fribiljett.

Som Moderat är alltid kampen mot ofrihetens förespråkare aktuell. Kampen för frihet är kanske den viktigaste kamp som kan bedrivas, för att det fria öppna demokratiska välfärdssamhället skall upprätthållas.

Att idag kunna titta tillbaka på den tysta kamp som bedrevs av oss Moderater, i syfte att bekämpa Marxismen, känns tillfredsställande. Det var visserligen en stor seger för oss frihetsivrare när Järnridån föll, men den det var friheten som vann en stor triumf.

Kampen för frihet bara fortsätter. Det finns inget delmål, det finns inga målsättningar. Det enda som utlovas är att det alltid kommer finnas Moderater som vinkar med frihetens vimpel. Det kommer att ske under alla dessa dagar..

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: