Handel, avtal, vapen, ideologi och allt annat


Att ingå vapenmatierialsavtal och genomföra vapenhandel med diktaturer, länder som åsidosätter de mänskliga rättigheterna, förtrycker kvinnor är såklart inte önskvärt. Men länder som inte är diktaturer, respekterar de mänskliga rättigheterna och där man och kvinna har samma värde är sannolikt dåliga kunder på vapenmarknaden.

2014 uppgick Sveriges vapenexport till 13,7 miljarder svenska kronor. Bara för att skapa en referenspunkt som sätter vapenexportens storlek i perspektiv, kan sägas att hela den Svenska grundskolan kostade ca 8 miljarder svenska kronor under samma tidsperiod.

Att bedriva handel med ett land är så förfärligt mycket mer än att varor och tjänster byter ägare. Alla som ingår ett avtal påverkas. Att ingå ett avtal är alltid liktydigt med att båda parter är beredda att offra valda punkter i sitt tidigare liv mot vinster som kommer av det nya avtalet. Säger man upp ett avtal upphör denna påverkan. Ett brutet avtal får ofta effekten att de tidigare avtalsbundna parterna, förstärker sina tidigare mönster som avtalet tidigare förhandlade bort. Om ett äkta par bestämmer sig för att gå skilda vägar, innebär det inte per definition att parterna som skilda direkt börjar med att förbättra de brister som gjorde att äktenskapet sprack. Vanligtvis sker den diametralt motsatta utvecklingen. Kanske är det så att den slutgiltiga låsningen infinner sig om kvinnan i detta skillsmässoförhållande inleder förhandlingarna med att skriva en insändare, där hon hänger ut mannens alla brister i media. Frågan är om det överhuvudtaget går att skapa ett sämre förhandlingsunderlag. Det lär inte komma några inbjudningar till mannens släktmiddagar inför högtider.

När väl kvinnan är nyskild och söker sig ut i nattlivet, i sökandet efter en ny partner, uppstår kanske nya och oanade problem. Det behövs inte djupare kunskaper i psykologi för att ana det förtroendeunderskott som kvinnan bär med sig. Hon sänder i väg signaler av att söka något som inte är mänskligt. Många andra kvinnor skulle kanske uppfatta kvinnan som ovanligt känslig. Säg den äkta fru som inte någon gång retat sig på den äkta mannens brister och tillkortakommanden. Antagligen har det aldrig hänt att skilsmässan som unik handling, positivt förändrat en mans brister och tillkortakommanden till det bättre. Antagligen har skilsmässan som unik handling haft ungefär samma negativa effekt på alla inblandade oavsett könstillhörighet.

Nog med metaforer.. Men vill man vara med och påverka en mänsklig aktivitet eller en människa, finns i stort sett bara ett engagemang som avtalsbinder parterna att tillgå.

Sverige är ett land med hög svansföring i frågor som berör moral och etik. Det behövs i stort sett ingen analytisk förmåga för att inse att vapenexport inte är något som Sverige bör ägna sig åt. Med näbbar och klor har moralen i landets vapenindustri försökt hitta fast mark under fötterna. Sveriges vapenindustri tillverkar t ex inte vapen utan försvarsmaterial. Men inkomsterna och jobben är välkomna.

Kulor från Svenska gevär dödar precis på samma sätt som vapen tillverkade i andra länder. Moralen kan kanske upprättas utifrån ett annat perspektiv. Frågan man bör ställa sig är var inkomsterna från en vapenförsäljning hamnar. Så som Världen idag är utformad kommer det under överskådlig framtid utföras vapenhandel. Här har länder som Sverige ett ansvar att bära och samtidigt här finns här ett underlag att kunna leva upp till en viss nivå av moral. Intressanta perspektiv är hur Världen påverkas beroende på var vapen säljs, köps och tillverkas.

Låt säga att ett land som Nordkorea sålde vapen till Saudiarabien. Inkomsterna från denna vapenförsäljning hamnar då i ett land som försummar miljön, förtrycker, torterar och dödar sin befolkning. Sätt detta i förhållande till att samma vapen tillverkas och säljs av Sverige. Sverige respekterar mänskliga rättigheter, har en av Världens renaste miljö, är en demokrati och har en aktiv jämställdhetsprocess. Här finns ett mycket intressant moraliskt perspektiv. Men bara till en viss nivå. Sannolikt kommer kulor (indirekt och direkt) tillverkade i Sverige döda färre människor än kulor tillverkade i länder som t ex Nordkorea.

Sen får det inte underskattas att Sverige kan påverka ett land som Saudiarabien. Kanske inte på kort sikt. Men i det längre perspektivet är det positivt ur alla perspektiv att ett land som Saudiarabien handlar sina vapen av ett land likt Sverige. Det gynnar Världsfreden, främjar den mänskliga rättigheterna, är bra för miljön och understödjer kvinnors rättigheter ur ett globalt perspektiv.

 

 

Ett svar

  1. Finns nog ingen som svamlar så mycket som du i bloggsfären Roger.

    1. Avtalet du nämner har på inget sätt brutits. Gällande avtal skulle löpa ut i sommar och frågan var om det skulle förlängas, omförhandlas eller avslutas. Inget konstigt alls. En majoritet i Sveriges riksdag, ja utom moderaterna då förstås, var emot gällande avtal. En demokratisk ordning har således skett i frågan. Nu är du ju en ickedemokrat och därför viftar du också med armarna.

    2. Avtalet i frågan har verkat i 10 år. Du nämner att Sverige kan bidra med att påverka den demokratiska utveckligen på sikt men faktum är ju att inget har hänt. Varför då fortsätta sälja vapen till halshuggarlandet Saudiarabien?

    3. Sverige är en stor vapenexportör ja, och det är skämmigt och pinsamt att Sverige med sin höga svansföring utger sig för att vara ett land som står på de svagas sida och kämpar för mänskliga rättigheter och yada yada, ägnar tid och resurser till att utveckla vapen. Nu är vapenbranschen en lukrativ marknad och ägarna till de företag (läs Wallenberg) ser ju att det finns massor av stålar att hämta in på vapen. Tänk om dessa ägare satsade all denna tid och resurser på att skapa andra produkter istället som skulle kunna exporteras runt om i världen, då skulle svansföringen dessutom kunna vara äkta också. Sverige som ett välutvecklat land med både kunskap, expertis, resurser skulle naturligtvis kunna komma på ny innovativa produkter till marknaden, det gör vi ju redan!

    Du nämner NordKorea, svenska regimer och näringsliv gjorde redan på det glada 70-talet affärer med diktaturen i NordKorea, allt för att främja på ”demokratiutvecklingen”. Det gick ju inte så bra, det heller :p

    http://schlaug.blogspot.se/2015/03/da-kampade-svenskt-naringsliv-for.html

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: