Delar som helar


Utbrändhet är ett allt vanligare syndrom. Allt i från partiledare till vanligt folk drabbas. Det handlar om en folksjukdom. En sjukdom utan solklar diagnos, behandling eller medicin. Sjukdomen befinner sig antagligen någonstans i gränslandet mellan kropp och själ.

Det är verkligen kittlande att gräva djupare i orsaker och konsekvenser kring denna sjukdom. För att gå grundligt till väga skall man kanske först titta på sjukdomen utifrån ett historiskt perspektiv. Låt säga 100 år bakåt i tiden. Vad hände då med människor som inte hade kraft att ta sig an de vardagliga utmaningarna?

Då var utmaning i många fall en klassfråga. Var man rik, åkte man till en kurort och ”Drack brunn”. Var man fattig eller mindre bemedlad hamnade man på sanatorium. Fick en diagnos av en läkare som i bästa fall läst en bok av Sigmund Freud. Visade patienten inga tecken på ett snabbt tillfriskande, förklarades hen vara en s.k. sinnessvag person. Det finns alltså en tydlig historisk koppling där utbrändhet är skamfylld och något som bara händer svaga människor.

Idag vet vi bättre. Idag vet vi att utbrändhet kan drabba alla. Alla kan bli utbrända. Vi vet också att många kommer att bli utbrända.

Sen blir det tunnare med kunskap. Vi vet ganska väl att stress och påfrestningar under längre tid, utan längre sammanhängande perioder med vila gör att människor ibland blir utbrända.

Dagens samhälle berättar om hur prestationer bör utföras. Träning, materialism, jobb, hem och familj etc. är sånt som alla på något sätt kommer i kontakt med. Med andra ord det som anses vara normalt. Kanske är det just ordet ”normalt” som är boven i dramat. Tänk om OS-medaljören kommer i mål och första frågan blir; hur kändes det att utföra en normal prestation? Sannolikt ökar denna fråga att OS-medaljören blir utbränd inom kort.

Avståndet mellan individens upplevelse av en prestation och omgivningens reaktioner är sannolikt viktiga komponenter för att komma fram till ökad förståelse av utbrändhet.

Alla som följer idrott och idrottande vet att vissa individer återhämtar sig snabbt efter idrottsprestationer. Sannolikt är det just denna faktor som urskiljer den extremt framgångsrike idrottaren från den som når mera medelmåttliga resultat. Till en viss nivå kan alla träna fram resultat inom idrott. Men det sista steget upp till högsta elit är det bara några få människor som ta.

Återhämtning och omgivningens reaktioner är två komponenter som finns att hantera för en person som vill kunna hantera sitt liv på ett sätt så att risken att bli utbränd minskas.

Det handlar alltså om självkännedom. Att lära sig sin kropps återhämtningsfaser är inte lätt. Många försöker lura denna process med narkotika, alkohol och narkotika. Men det är bara att skjuta problemen framför sig. Vissa finner kanske att meditation och yoga hjälper till att påskynda återhämtningen. Faktum är att det återhämtningen bara ger marginell hjälp. Det är också viktigt att kunna skilja på vila och återhämtning. Det finns inget som säger att vila och återhämtning har med vartannat att göra. Vila kan kanske hjälpa den person som behöver ny kraft att börja jobba med sin förmåga att återhämta sig.

Att återhämta sig från en idrottsprestation handlar mycket om att kroppen skall få ny näring, att muskler skall transportera bort mjölksyra och fylla på syreunderskott. Men en mental utbrändhet som skall återhämtas är något helt annat. Det handlar om att hitta den tidpunkt där sinnet inte klarade av att återhämta sig under 8 timmars sömn. Bygga upp förståelse kring situationen så att den blir hanterbar. Utbrändhet handlar till stor del om en livssituation som blivit okontrollerbar. Små delar som vart och ett för sig skapat ett liv som sinnet valt att lämna utan åtgärd, beroende på att de är allt får svåra och obehagliga. Sinnet är som ett rovdjur, när väl den stora livsprövningen kommer, är det de svaga delarna i sinnet som angrips. Focus hamnar på fysisk överlevnad. Allt undanträngt, som kunnat döljas i vardagsrutinerna blottas. Utbrändheten är ett faktum. Denna person kan vila under 50 år helt utan effekt.

Att agera på ett sätt där omgivningens reaktioner kan föregripas och förstås är såklart näst intill omöjligt. En kontroversiell politiker bör verkligen utföra dessa tankeövningar. Kan jag själv leva med min politiska agenda? Hur mår jag när omvärlden reagerar på min politik?

Ungefär samma tankar behöver tänkas när vi vanliga människor lever våra liv. Hur lever jag mitt liv?  Kan jag påverka min omvärldsbild? Är jag ett offer av mina beslut? Eller är det jag som styr livets seglats?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: