Grekisk jobbpolitik


Det som idag sker i Grekland är intressant ur flera olika perspektiv. Men kanske är det så att det ideologiska perspektivet överskuggats av landets mycket allvarliga ekonomiska kris. EU har lånat ut ca 200 miljarder Euro till Grekland. Idag är Grekland bankrutt. Den bara måttligt begåvade ekonomen, kan mycket snabbt slå fast att nya lån till Grekland i det skick som landet idag befinner sig är som att elda med pengar.

Det kan tyckas vara en paradox, men det som idag utspelar sig i Grekland har mycket lite med ekonomi att göra. Grekland är faktiskt bara toppen av ett isberg med högt skuldsatta välfärdsländer som saknar en verkningsfull jobbpolitik.

Synen på välfärd som en mänskilig rättighet har vuxit fram ur de kollektiva ideologiernas syn på den stora statens förträfflighet. Detta får i sin tur negativa effekter på kreativitet, initiativ och individens drivkrafter.

Allt handlar i grunden om synen på hur ett valfärdssamhälle skapas. Välfärdssamhället är en solidarisk skapelse, en överrenskommelse över generationer. Det tar ca tre generationer med hårt jobb och slit för att kunna skapa grundplåten i ett välfärdssamhälle. Alltså, i grund och botten en solidarisk handling, där människor bestämmer sig att jobba hårt med målet att skapa en gemensam välfärd som omfattas av vård, skola och omsorg.

Om det är så att ett land inte kan enas under dessa målsättningar blir välfärden svår att skapa. Många säger kanske att Grekerna är lata. Men säkert är Greker arbetssamma och lata i samma utstäckning som folk i alla andra länder här på Jordklotet. Greklands stora problem är att landet inte enats kring en jobbpolitik som kan bygga en samlad grund i landets välfärdsambitioner.

Grekland har hela tiden följt minsta motståndets lag. En slags ideologisk Grek-soppa. En välfärdssoppa som tillåtits existera med hjälp av ständigt ökade krediter.

Nu ställer långivarna krav på refomer för landets fortsatta utveckling, med förhoppning om att landets tillväxt tar fart. Men landets problem är djupare än så. Grekernas sår efter 40 år med välfärdskrediter har påverkat landets samlade förmåga på ett sätt som mycket väl kan vara oåterkallerligt. Det handlar om generationer av hårt jobb för att Grekland skall bli ett land med en balanserad ekonomi som leder till en solidarisk välfärd.

Att landet befinner sig i en s.k. ideologisk Grek-soppa, toppas nu dessutom av att man utser en Marxist som kock. Men kanske är denna väg den bästa för Grekerna. Problemen är så djupa att det helt enkelt inte finns några enkla lösningar.

Att ens nämna termer om samhällsekonomi i fallet Grekland är som att blunda och skjuta. Grekerna måste först bestämma sig för en ideologisk inrikning. Väljer Grekerna Marxismen, bör landet tillåtas att göra det. Vilket kanske inte är en så dålig idé. Landet behöver kanske 40-60 år på s.a.s ”Kuba nivå”. Hitta en nationell identitet på en nivå som passar hela befolkningen. Börja med att bygga upp en identitet som kan ena Grekland. Skapa en grundplåt som kan bära de första stegen där alla Greker verkligen vill förverkliga idén om en välfärdsstat och är beredda att satsa det som verkligen krävs.

Väljer däremot Grekerna Liberalismen finns goda möjligheter att snabbt vända dagens situation till något positivt. Med en agenda för nya jobb och nya företag har landet mycket goda möjligheter att snabbt kunna växa fram som en växande välfärdsnation i Europa. Satsa på individens möjligheter att växa. Låta välfärden växa fram i samma takt som nya företag och nya jobb skapas.

Europa har verkligen en mörk historia att lära utav. För 100 år sedan befanna sig Europa i ett mycket svårt krisläge. Då blev det krig och elände. Idag har vi EU. Det finns ingen orsak för något land att påkalla Marxister eller Nazister. Idag är tiden inne för oss Liberaler. Vi är redo att ta över taktpinnen. Under 1900 talet fick Marxister och Nazister sin chans. Ingen kan säga att någon enda av deras ansträngningar ledde till något övergripande positivt för mänskligheten.

2000 talet har möjligheten att bli det Liberala århundradet. Varför kan inte alla vi tysta, snälla, humana, hårt arbetande, frihetsälskare få 100 år? Det är inte mer än rättvist. Det enda vi vill är att starta företag, skapa nya jobb, fixa välfärd, vårda våra gamlingar, utbilda alla barn, bekämpa orättvisor, skapa en ren miljö, se till att alla har hälsan, vårda och bota sjukdomar och jobba så hårt vi bra förmår.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: