Från orkeslös till fullt ös

Den som är intresserad av politik vet att ideologi är tankar och funderingar som grundlägger beslut som styr människors vardag. Att ideologiernas olika budbärare (Politikerna) inte alltid åtnjuter väljarna fulla förförtroende kommer kanske inte som ett oväntat påstående. En politikers vardag handlar myckt om att bära hundhuvud för sånt som går snett och så att se andra ta åt sig ären för sånt som blir framgångsrikt i samhället. Att vara politker innebär inte alltid glädje när vandringen till stadens bankkonor skall genomföras.

Dagens politiker har förvandalts till adminstratörer av beslut i en samhällsapparat som dagligen måste skötas. Vilket såklart är nödvändigt. Men effekten av detta har blivit att Svenska politiker uppvisar orkeslöshet, när det kommer till det ämne som verkligen borde spruta eld och heta känslor, nämligen politisk ideologi.

Det är med nostalgi i sinnet som skrivande tänker tillbaka på frihetskämpar som Gösta Boman. En frihetskämpe av renaste vatten. När han avbildas med kniv i bältet huggandes ved vid sin sommarstuga. Då var det kanske inte många som verkligen förstod vad denna bild ville förmedla. Bilden som förmedlades var en käftsmäll mot de kolletiva ideologiernas degenererande samhällskraft. Gösta Boman gestaltade den fria starka självständiga människan som är större än samhället. Gösta Boman var allt annat än en en orkeslös adminstratör av politiska beslut. Han var en brinnande äkta frihetskämpe. Gösta Boman trodde på den fria människans oändliga skaparkraft. Han trodde på alla människors förmåga att växa som fria kraftfulla initiativrika samhällsskapare.

Det är med fasa i sinnet man betänker ett Sverige utan den motkraft till Socialism, Nazism och Marxism som Gösta Boman tillförde Sverige, när dessa krafter verkligen hotade Sveriges frihet.

Vi frihetsivrare som hade Gösta Boman som husgud minns denna tid med blandade känslor. Samtidigt som vi förlorade striden mot de kollektiva ideologierna, fick vi verkligen chansen att visa vad äkta frihetskämpar har att tillföra samhället. Men det var inte vi som förlorade, det var den fria, fritänkande starka självständiga människan som förlorade striden mot de kollektiva ideologierna. Med tårar i ögonen fick vi frihetskämpar istället uppleva att människor flyttade in i gråa trista miljonprogam. Vi fick se bönder överlämna sin självständighet till Arla och Scan. Vi fick se arbetare överlämna sin frihet till fackförbund. Vi fick se fria självständiga människor överlämna sin frihet, för att utvecklas till att bli gråa kuggar i de kollektiva ideologiernas utopier.

Tack vara det arbete som två andra husgudar, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, finns nu återigen chansen för oss frihetsälskare att sätta in en stöt. En Liberal dolkstöt (Vi skall ta fram den dolk som Gösta hade i bältet) som gör Sverige och Svenskarna friare.

Idag ser vi återigen Nazister, Marxister och Socialister hota frihetsutvecklingen. Kanske är det så att Nazisterna (För dagen kallar Nazisterna sig Sverigedemokraterna. Använder sig av samma knep som Socialisterna en gång i tiden använde sig av för att bli rumsrena. Nämligen att avsluta partinamnet med demokraterna) som utgör det största hotet mot friheten.

2000 talet har alla möjligheter att bli frihetens århundrade. De kollektiva ideologierna har inget att komma med. De förde bara med sig död, svält, nöd, kris, skulder och allmänt elände. Nu är tiden inne att skapa samhällen där människan är större än samhället. Ett samhälle där frihet är ett ständigt område för utveckling. Tiden är inne för oss Moderater att plocka fram de drivkrafter som gjorde Gösta Boman till vår tids största frihetskämpe.