Tidens universella formel


Det faktum att det finns en kraft som får materia att förändras utan någon synbar fysisk påverkan har alltid varit kittlande. Det är ett välkänt faktum att allt levande och dött material förändras. Detta är en förändringsprocess som i dagligt tal reduceras till floskelbegrepp som ”Tidens tand”, ”Tiden läker alla sår”, ”Allt är en fråga om tid” etc.

Skrivande har ägnat ”tiden” mycket tankeverksamhet. Första steget har varit att konstant följa de senaste rönen vad gäller framsteg inom fysik, kemi och astronomi. Sen har alla dessa framsteg spolats in i filosofins förlovade Värld. Här började skrivande med att ställa frågan, finns det platser i universum där tiden står stilla. Hur skulle i så fall en levande organism påverkas under sådana omständigheter?

För att komma vidare i detta resonemang måste det först konstateras att tiden är ett ständigt fortlöpande förlopp, som har kraft och energi som är tillräckligt stark att påverka materia i alla dess olika former.

All materia har någon form att laddning och därför även gravitation i varierande grad. Det finns ett väl dokumenterat samband mellan tidens gång och gravitationens kraft. Vi vet idag att s.k. svarta hål får tiden att uppföra sig irrationellt. Vi vet också att gravitation är en kraft som bestämmer materias vikt.

Nästa stora fråga är vilken kraft som skapar upplevelser i from av förändringar/variationer, som lagras i människans minne som bilder och ord av förgången tid?

Att gravitationen har med saken att göra känns självklart. Materian står för fasta punkter som i ett konstant flöde levererar oändliga antal start och stopp sekvenser. Sen återstår att överföra energi i en konstant hastighet på ett sätt som inverkar på materia.

Tänk en magnet. Alla magneter har ett energifält som avtar i kraft i takt med att objekt avlägsnas bort från magneten. Man kan också vända på resonemanget. Magneten påverkar mindre objekt genom att låna energi från andra objekt som inte har magnetisk förmåga. Det sker alltså en energiöverföring som har en viss hastighet. Man kan nu lite tillspetsat säga att det som blir kvar av denna process är den tröghet som om inte låter sig falla offer för magnetens dragningskraft. Alltså ur ett filosofiskt perspektiv är det med den hastighet som materia förmår att motverkar gravitation som utgör en konstant regelbunden förändring av materia. Det är detta förlopp som i dagligt tal kallas ”Tid”.

Denna teori är sisten spiken i kistan för alla drömmar om att kunna resa i tiden. Tiden har tyvärr inget minne. Alla minnen lagras i hjärnan, i bilder, i minneskort och hårddiskar. Inte på någon annan plats. Tiden är i själva verket det samma som gravitation. Alla teorier om flera olika dimensioner är högst osannolika. Det är nog så att vi får hålla tillgodo med höjd, bredd och djup. Det där med att tiden skulle utgöra en dimension är fantasieggande men likväl bör denna idé stanna vid fantsistadiet. Men tiden som en del av gravitationen bör kanske vara användbart vid längre resor i rymden. Sannolikt kommer längre vistelser i tyngdlöshet innebära att åldrandet avtar. Men däremot behöver andra medicinska utmaningar hitta nya lösningar. T ex hur skelettet kan hållas intakt vid längre vistelser i tyngdlöshet. Kanske även lite djupare studier som klarlägger sambandet mellan gravationens inverkan och tidens gång..

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: