Okända x-faktorer i ekonomin


Dagens samhällsutmaningar som t ex miljö och utanförskap är fortfarande relativt okända rörelser, sett ur ett längre nationalekonomiskt perspektiv. Nationalekonomi bygger på en syn där rörelser i ett samhälle skapar värden. Men när växande andel rörelser inte längre genererar värden, utan i stället skapar underskott, när dessutom en större andel av ekonomi bärs upp av krediter, uppstår svårförutsedda tendenser.

Dagens samhällsekonomi omfattar sociala värden i alla dess olika former. Men vad händer ur ett samhällsekonomiskt perspektiv när en utanförsatt, tar en kredit, äger en bil, smutsar miljön via avfall och avlopp? Om samma utanförsatt nyttjar sjukvård, lag och rätt etc. bokförs i nationalekonomin som en utgiftspost.

Sveriges 850 000 utanförsatta påverkar ekonomin på ett sätt som bara idag så sakta börjar göra sig gällande. Idag klarar Sverige av att bära denna utmaning. Men i sämre tider och på sikt är hela denna process ohållbar. Sanningen är nog den att Sverige i själva verket har två parallella budgetunderskott. Ett i forma underskottet i statsfinanserna. Ett utanförskap underskott som s.a.s. ”fläckvis” påverkar ekonomin.

Det kan mycket väl vara så att här vilar framtidens stora utmaning i samhällsbygget Sverige. Framtidens samhällsbygge måste både lära sig och kunna hantera dessa idag tillsynes svåra utmaningar. Sannolikt är det så att synen på vad som är välfärd måste ställas på högkant. Välfärd bör mätas i termer av närhet till jobb och självförsörjning. Välfärd är vad som följer i spåren av denna utveckling, inte som en konstant.

På goda grunder går det att kalla dagens syn på välfärden som aningslös. Hela välfärdsbygget är en konstruktion som bygger på ofullständiga tankebanor. Än goda tankar. Men inte allt för sällan är just goda tankar ofta goda tankar för att de endast vägt in delar av en utmaning som inte är svåra, eller kräver tuffa beslut. Alla människans handlingar går att spegla ur minst två perspektiv. Av naturen väljs ofta de delar ut som trivs väl i s.a.s. ”goda vänners lag”. Ur detta perspektiv skapar Sverige ett socialistiskt välfärdssamhälle, ur en fiktiv bild av samhället som blir allmänt känt under namnet Folkhemmet.

Ivriga samhällsideologer skapade en bild av samhället som bäst liknas vid ett hushåll. Men bara en mycket naiv person tror att detta tänk ens i sin linda hade minsta lilla koppling till verkligheten. Redan efter 10 talet år började det knaka betydande i detta välfärdsbygge. Första gången välfärdsbygget fick en ordentlig törn var när ekonomin skulle möta den stora vida Världen.

Antagligen var det så att redan då började okända faktorer skapa obalanser i det socialistiska välfärdsbygget. Ända från denna tidpunkt fram till 2006 har utanförskapet vuxit i Sverige. Samhällsklyftan mellan aktivitet och passivitet konstant vuxit. På område efter område ser vi nu skadeverkningarna från denna mycket olycksaliga period. Jordbruk, fiske, miljön, skolan, integrationen etc. är bar några av de områden som fick smaka på socialismens kalla hand. Dagens bönder får idag smaka på konsekvenserna, av vad som händer när en bransch berövas möjligheten att utvecklas i takt med marknadens efterfrågan. Sannolikt är det så att många av de söner och döttrar till de bönder som under 1900 talet anslöt sig till socialismen, idag återfinns bland Sveriges 850 000 st. utanförsatta.

Framtidens stora samhällsekonomiska utmaning är att identifiera de x-faktorer som idag påverkar samhället. Det måste finnas med i bilden i ett fullständigt förlopp som beskriver hela vägen mellan aktivitet och passivitet. Ur detta perspektiv är inte arbetslösheten speciellt intressant. I proportion är att lägga medel i syfte att minska arbetslösheten 1-2% långt i från så intressant, när man betänker att 15% av befolkningen befinner sig i utanförskap. Kanske är det så att arbetslöshet inte skall mätas som idag. Hela synen på vad som är samhällsdetagande måste kanske ställas på högkant. Hela synen på entreprenörskap är i behov av en förändring.

Ett exempel. Idag finns passivitet och aktivitet. Är man aktiv är man en samhällsbyggare. Är man passiv befinner man sig per automatik långt bort från arbetsmarknaden. Här finns möjligheten att ta upp en sportreferens. Tänk ett fotbollslag. Det behövs 11 spelare för att genomföra en fotbollsmatch. Men säg det seriöst satsande fotbollslag som bara har 11 fotbollspelare att tillgå. Man bör ha ungefär samma mängd avbytare, som det finns ordinarie spelare i ett fotbollslag som har för avsikt att kunna spela framgångsrikt en hel säsong. Detta tänk skulle vara fullt möjligt med ett annat tänk vad gäller skatter och avgifter. Säg att man inför en så kallad ”kvartsprincip” i skatteskalan. Från var fjärde anställd skall det avsättas resurser, så att det alltid finns en avlönad person på avbytarbänken. Hela detta tänk skulle kunna finansieras till viss del via staten. Låt säga en ”avbytarrabatt” via skattesedeln. Denna reform kan kanske även skapa en ny syn om vad som är ett bra samhällsdeltagande. Skapa en bro mellan passivitet och aktivitet där det finns möjlighet att snabbt andra skepnad, utan att på något sätt fastna i någon av de båda formerna.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: