Ideologiska tankar om framtiden


Svensk politik är en pragmatisk skapelse baserad på socialismens människosyn. Med ett övergripande motiv som har ambitionen att skapa ett platt samhälle, där alla invånare lever utifrån samma förutsättningar. Alla med fattningsförmåga ser att det finns en avgrundsdjup klyfta mellan ambitioner och verklighet.

Mycket talar för att dagens konstitutionella situation i Sverige beror på svårtigheten att hitta en hållbar ideologisk kompassriktning. Det står idag klart att socialismen är en återvändsgränd. Att ideologisk svältfödda socialister idag väljer att stödja landets nationalsocialister (SD) är en naturlig följd av denna process. Nationalsocialisterna har alltid varit bra på att förmedla sina samhällsförvanskningar iklädda populismens mantel. Finns det någon som inte minns vad som hände i Tyskland 1933 så är det bara att klicka på länken..

Sveriges utmaningar handlar ur ett övergivande perspektiv, om att välja en ideologisk kompassriktning in i framtiden. 1900 talet har lärt ut vad som händer när ett land drabbas av socialism och marxismens skadeverkningar. Just nu utspelar sig en sådan tid då det finns goda orsaker att reflektera ur ett bredare ideologiskt perspektiv. Dagens politiska debatt handlar mycket om länders förmåga att rädda människor i nöd. Den handlar också om överenskommelser utförda under en viss månad. Det handlar även om hur välfärden skall räcka till alla. Men i skivandes öron spelar en helt annan melodi.

Sverige är idag ett land utan en bäranden ideologisk framtid. Många av dem som tillbad socialismen under 1900 talet känner att verkligheten synat denna ideologi. Att det här inte finns några svar på de frågor som framtiden redan idag skickar ut. Verkligheten sköljer idag över den lilla ankdammen Sverige, på ett sätt som skrämmer och oroar i den lilla spillra av fiktiv trygghet som många välfärdsivarare kanske känner. Men livet är ingen konstant. Livet är en relation. Livet är inte lyckligt per automatik eller på något sätt förutbeställt, utan bara i vissa delar finns möjligheten att styra över de levande processer som i dagligt tal kallas ett människoliv. Livet är förmågan att förhålla sig till mänskliga relationer. Så har mänskligheten vuxit fram till den position där den idag befinner sig.

Ideologier som har synpunkter om hur dessa relationer skall utföras är alltid på sikt dödsdömda. Det finns i stort sett inga undantag. Det finns bara två ideologier som överlevt sedan den första människan befolkade detta Jordklot. Det är människans frihet och människans vilja att skapa värden. Här uppenbarar sig de två drivkrafter som alltid vinner i längden. Här finns också roten till all kunskap.

Idag lever chansen som aldrig förr att låta Sverige få en ny ideologisk framtidsvision. Idag finns möjligheten att släppa loss friheten i landet. Låta drivkrafterna ta fart. Idag är det tid att släppa sargen och prova vad som händer med livets alla relationer om skridskorna får löpa fritt på isen.

Med partiledare som Ebba Busch-Thor, Annie Lööf och Anna Kinberg-Batra känns det verkligen hoppfullt att Sverige kan byggas starkt in i framtiden utifrån en Liberal framtidsvison.

Vän av ordning undrar kanske varför inte Sveriges enda parti som helt vilar på liberalismen (Folkparitet) inte nämns i detta sammanhang. Här vilar en spännande paradox. Folkpariet har genom historien varit det parti som alltid fått ta skott, när ofrihetens företrädare inom vänstern angripit friheten med sina nidbilder av den fria individen.

Det har skapat en bild där frihet sammankopplas med människans sämsta sidor. Idag behövs ingen nidbildsretorik för att påvisa socialismens sammankopling med människans absolut sämsta sidor. Paradoxen består alltså av att nidbilden av vad som händer med människan när den blir fri. Sätt vänsterns nidbild av den fria girige hårt arbetande individen i relation till ett land där 25% av befolkningen befinner sig i utanförskap. Ur denna paradox borde det finnas ideologisk kraft som kan lyfta upp Folkpartisternas självbild till nya och oanade höjder.

När skivande ser och åhör framtidsnamn inom politiken likt Annie Lööf och Ebba Busch-Thor väcks tankar som handlar om en förlorad politisk kamp i det förgångna. När vi frihetsivrare fick stå vid sidan utav när socialism och marxism slog sin våta filt rund landets befolkning. När människor självmant ställde sig i kö för att få betala halva sin inkomst i skatt. När människors självbestämmande flyttades in i den kommunala socialtjänstens försorg. Det var en mörk tid. Det var en djupt olycklig tid för Sverige. Men med dagens friska krafter i Alliansen väcks ett nytt spirande hopp om en framtid, där friheten ständigt växer sig stark och individens handlingskraft blommar som aldrig förr.

 

 

 

Ett svar

  1. Ebba Busch-Thor vill anamma Sverigedemokraternas politik med stängda gränser och hårdare kontroller. AKB vill också föra en politik mer lik SD:s. Annie Lööf vill tvärtemot sina allianssystrar ha öppna gränser.

    Det vore mer logiskt om Ebba och AKB gjorde gemensam sak med SD då de står närmare varandra. Rasister som de är.

    Annie Lööf kan som den nyliberal hon är fortsätta på den inslagna vägen. Annie borde dessutom vara själaglad då det i skrivande stund väller in flyktingar som polisen inte längre har kontroll över. Din hjälte Fredrik Reinfeldt har nu fått det Sverige han i hela sitt liv drömt om, ett land med tiotusentals människor som nu är villiga att arbeta för inga pengar alls, som inte finns registrerade i systemet och där ”marknaden” kan välja och vraka över människor de kan utnyttja precis som den vill.
    Välfärdsstaten är nu död. Precis som Reinfeldt ville och skrev i sin bok ”Det Sovande Folket.”

    Till sist har vi den något svagbegåvade Jan Björklund som nu säger sig vara beredd att samarbeta över blockgränserna.
    Kravet från Björklund är att de partier Björklund inte kan samarbeta med inte ska vara med i det samarbetet. Så att det helt enkelt blir lite lättare för Björklund att samarbeta…

    Som grädde på moset har vi en regim som inte har någon plan whatsoever att lösa den pågående migrationskollapsen vi har framför ögonen, och bobubblan som spricker när som helst.
    Det finns inget regeringsdugligt alternativ i landet för närvarande. Inte så länge som käbblet bara blir större och större…

    Hej å hå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: