Liberal kulturpolitik


Sveriges kulturpolitik vilar på en socialistisk grund. En grund som är hämtad ur villfarelsen att kulturen skall bilda folket. Därför skall staten äga kulturen. Staten skall därför kunna fördela medel på ett sätt som enligt dem skall gynna folkbildningen. Alla som vuxit upp under 1900 talet har sett och upplevt skrämmande exempel på detta tema.

Att vi nu ser en rödgrön regering t ex riva upp statens avtal med filmbranschen är djupt oroande. Att detta agerande skall leda till att Svensk kulturpolitik anpassar utbudet till efterfrågan av kultur känns avlägset.

Det är lätt att få uppfattningen att den rödgröna regeringens agerande i frågan, kommer att öka mångfalden och tillgängligheten av kulturutbudet. Men i realiteten handlar det om att staten skall få mer makt över kulturen. Mer makt till vänsterkulturpamparna i Stockholm.

Alltså; Momshöjningar och skattepålagor kommer få tillföljd att det blir svårare att bedriva kultur utan inblandning från staten.

Denna fråga ur ett ideologiskt perspektiv handlar om kulturens roll i samhället. Ur skrivandes liberala perspektiv är frågan enkel. Kultur är uteslutande bra så länge det finns någon som är beredda att konsumera den samma. Kultur i folkbildande syfte är också bra så länge det finns en publik. Men det är nog så att det är här som den liberala kulturpolitiken har sin himmel och sitt helvete. Med detta tänk tenderar kulturutbudet att smalna av, tappa substans och kvalitet. Samtidigt som den kultur som produceras alltid har sin publik.

En modern liberal kulturpolitik bör därför lyftas upp ur ett nytt perspektiv. Det nya medialandskapet bjuder många nya spännande möjligheter. Det behövs inte längre stora resurser för att kunna skapa stor kultur. Det är idag fullt möjligt att producera högklassig musik hemma i garderoben. Det går att skapa podcasts (poddar) vid köksbordet. Det är idag möjligt att producera filmer med en mycket liten budget.

Kanske är det redan så att dagens kulturkonsumtion till en huvuddel består av alster hämtade från köksbordsproduktioner.

Detta sker alltså trots att det fortfarande finns kulturproduktioner i Sverige som lever kvar i socialismens tänk om en statlig bildningsdriven kultur.

Faktum är att det även har finns en underavdalning. Det handlar om vad som är bra kultur. Även här bär 1900 talets socialism en tung ”skammantal”. Då var kultur som bar fram socialismens budskap, i kulturelitens munnar det samma som god kultur.

Nog är det så att den kultur som på ett begriplig sätt klarar av att fånga intressanta aktuella aspekter som speglar mänskliga relationer i framtid, samtid eller dåtid på ett igenkännande sätt, är kultur som uppskattas av en lite bredare publik.

Ur detta perspektiv är det intressant att debattera varför staten skall finnas med som finansiär till kulturutbudet. Här finns ett inbyggt demokratiproblem. Säg att i dagens Sverige kan 40% av befolkningen ställa sig bakom en socialistisk kulturpolitik. Där mycket smala kulturproduktioner skall få statligt stöd för att kunna framställa en socialistisk folkbildning.

Här kan en liberal kulturpolitik göra skillnad. Smala produktioner bör finnas inom ramen för kulturutbudet och kunna uppbära stöd. Men kanske alltid drivas i projektform med en tydlig tidsram.

Nästa steg i en liberal kulturpolitik bör vara att skapa ett gynnsamt skatteklimat som låter så många som möjligt få ta del av det moderna kulturutbudet både som konsument och producent. Låt det bli skattetekniskt fördelaktigt att producera kultur hemma i garderoben eller vid köksbordet. För det är kanske så att just precis nu sitter framtidens Steven Spielberg, vid köksborden i en liten by någonstans i Sverige och lägger grunden för framtidens stordåd..

2 svar

  1. Efter 8 långa år med Borgerligt styre har vi fortfarande en kulturpolitik som vilar på Socialistisk grund?
    Hoppas du ursäktar, men har Borgarna inte haft något eget alternativ till kulturpolitik eller har deras kulturminister sovit i 8 år?
    Det är återigen sossarnas fel och kanske skatten är för hög;)

    Ha det
    Christer

    • Hej Christer
      Du har helt rätt. Det går bra att sammanfatta utmaningen som du gör. Skatten på kultur är för hög och missriktad. Den slår mot dem som behöver kulturen bäst och mest..

      Hälsningar
      Roger Södervall

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: