Välfärdens verksamhetsplan


Inget företag med självaktning skulle upprätta en verksamhetsplan där 20% av personalen inte deltar i den dagliga verksamheten. Men när det kommer till välfärdssamhället är detta en del av verksamheten. Välfärdssamhället budgeterar för att kunna bära ett utanförskap. Det går att läsa en samhällsbudget utifrån ett oändligt antal vinklar och perspektiv. Men så som dagens skattesystem är uppbyggt, är det inte sällan svårare att vandra in i samhället som aktiv samhällsdetagare än att ramla ut ur det samma.

Utgångpunkten skall alltid vara att alla i ett samhälle skall behandlas som likvärdiga. På den punkten är Sverige ett föregångsland. Men allas likvärdighet när det kommer till samhällsdeltagande finns mycket övrigt att önska. Dagens skattesystem är diskrimineringsfaktor modell större. Det är på god väg att samhällsdeltagandet är att betrakta som gruppen för inbördes beundran. Innanförskapet är nästan att likna vid medlemskapet i en upplyft sekt.

Även innanförskapet behandlas illa av dagens skattesystem. Fortfarande är det inte speciellt dyrt att leva sitt liv på ett sätt som kommer att belasta välfärdssamhället. Det är billigt att äta mycket socker och fet mat, dricka sprit, nyttja tobak och smutsa ner miljön. Det är t.o.m. billigare att äta skräpmat i förhållande till giftfri ekologisk dito. Allt detta samtidigt som samhället tar ut Världens högsta skatter från alla som jobbar oavsett livsstil. Detta tänk ur ett samhällsekonomiskt perspektiv övergår skrivandes fattningsförmåga. Var finns likaberättigandet. Borde inte skattesystemet motverka sånt som uppenbart strider mot samhällets bästa, och stimmulera sånt som leder till bättre liv åt alla? Ur detta perspektiv går det att skapa valfrihet. Med ett skattesystem som gör det dyrare att leva ohälsosamt, passivt i förhållande till att leva ett nyttigt, produktivt dito.

Alltså, billigare och enklare att komma i jobb, äta nyttigt och regelbunden motion. Dyrare att äta socker, röka, snusa, dricka och vara passiv. Med detta upplägg har alla möjligheten att göra aktiva val. Med en beskattning som vänder sig till konsumtion kan alla välja sin egen väg i livet. Välja att äta socker, röka, snusa etc. Vara med och betala en extra slant till välfärden. Eller så välja en annan väg som blir huvudsakligen blir både bättre och billigare.

I framtiden bör skatt på jobb vara någonstans mellan 15-25% av inkomsten. Medan kanske ett kilo socker kostar dubbelt mot idag.

För att detta tänk inte skall skapa stora svarta marknader behöver frågan lyftas till EU-nivå. Priset på socker, tobak och alkohol etc. bör vara ungefär på samma nivå i hela EU. Samma sak bör gälla löner och ingångslöner.

Efter denna inledning finns i stort sett bara en enda grund och det människovärdet. Dagens debatt klarar inte av att förhålla sig till den ekonomiska verkligheten, välfärdssamhället och människovärdet. Det finns ingen naturlig motsättning mellan att räkna på välfärdens kostnader och människovärdet.

Att skapa en ny samhällsmodell där deltagande och aktivitet premieras. Där ohälsosamma aktiviteter och miljöförstöring beskattas hårdare borde vara vägen in i framtiden. Det är rättvisa inte för rättvisans egen sak, utan här har alla möjlighet att påverka sina liv så att rättvisa ur ett nytt perspektiv skapas. Det handlar inte om att välja mellan bidrag i förhållande till jobb. Det handlar om rättigheten att välja en väg som leder till ett bättre liv, ett val som innebär ekonomisk vinst.

Detta är en vision som ligger väl i linje Moderaternas ideologiska kamp för ett bättre samhälle. Här skall vi sätta in det torraste krutet inför valrörelsen 2018.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: