Kanske skulle detta inlägg kunnat ståtat med rubriken; Det livsstilen kan lära vården om framtiden. Faktum är att det idag finns mycket kunskap om vad livsstil kan bidra med när det kommer till sjukdomsförbyggande åtgärder.
Men hela detta landskap är belamrat med djupgående paradoxer som hindrar det sunda förnuftets agerande. Roten i hela utmaningen är att vårdsystemet bygger på att det uppenbara, nämligen att det finns ett växande antal människor som är i behov av att våras. Sett ur välfärdsperspektivet bygger idag (o)logiken på den gamla succépjäsen Ebberöds bank.
Innan detta inlägg tillåts fortsätta måste det nämnas att ingen enskild vårdtagare som lider skall känna sig utmålad. Detta inlägg är tänkt att belysa samhällets vårdsystem ur ett helikopterperspektiv. Ett övergripande ideologiskt och filosofiskt grepp som inte på något sätt har för avsikt att skuldbelägga sjuka människors behov av vård och omsorg.
Ebberöds bank är begrepp för en verksamhet som visserligen är välmenande men samtidigt svårt vanskött. Då kostnaderna för inlåning aldrig går att täcka med inkomster från utlåning av samma kapital uppstår ett underskott som till slut måste betalas med insatta medel.
Välfärdens ekonomi skapas utifrån samma grundläggande utmaning. Stora delar av vården bygger på inkomster från välfärdsmänniskans oförmåga att leva ett hälsosamt liv. Det som människor sätter in i samhället i form av sin arbetsinsats vägs med råge upp av vad samhället kan erbjuda i form av välfärd. Dessutom föder detta sammanhang effekter där det faktiskt kan finnas drivande krafter som erhåller större inkomster, när en större del av befolkningen söker vård och omsorg. Också känt som ”Vårdparadoxen”.
Alltså, vården erhåller ökande inkomster som följd när befolkningen blir sjukare. Ur ett ekonomiskt perspektiv ligger det i vårdens intresse att ta hand om så många vårdtagare som möjligt. Vårdens underförstådda marknadsföring skulle kunna vara typ; Kom till oss och bli sjuk.. Är du sjuk kan du bli sjukare med oss.. Är du sjuk en kortare tid kan vi göra dig sjuk en längre tid.. Vi kan det där med sjukskrivningar.. etc..
Viss låter det paradoxalt, för att inte säga bisarrt, eller varför inte hjärtlöst.
Den som är sjuk skall såklart känna sig trygg med att få tillgång till bästa tänkbara vård och omsorg. Men vårdens stora uppgift i framtiden måste vara att ändra välfärdsbegreppet. Lära ut att där finns en skillnad mellan ett liv i välfärd och ett hälsosamt liv som leder till ett hållbart långsiktigt välbefinnande. Men det behöver per automatik absolut inte finnas en motsättning i detta. Det måste vara det framtida samhällets uppgift att skapa ett skattesystem som premierar deltagande och en hälsosam livsstil.
Det vi ser idag är inte acceptabelt. I landet Sverige med en av Världens högsta levnadsstandard skenar sjukfrånvaron. Ohälsan slår ständigt nya otrevliga rekord, samt att ett växande utanförskap som ett ohanterat inslag i samhällsbilden.
Filed under: Människor - Politik | Tagged: Ekonomi, Frihet, Politik, Sänkt skatt, Solidaritet, Trygghet, Utanförskap, Välfärd |
Now more than ever 
Vill du veta en annan paradox. Vården är inte till för att vårda sjuka utan att skapa hälsa och förebygga sjukdom. Tyvärr så förlänger vi liv och möjliggör vi för människor att både överleva och leva allt längre på det sättet Att sedan sjuktalen stiger är ju en kombination av att de som jobbar med hälsa glömmer sig själva och sin hälsa ( deras chefer ser inte heller dem annat än som en balansräkning) , att många människor inte tar sig in i samhället ( vi har inte råd/ intresse att anställa alla och konkurrens gör ju att människor måste kämpa ) När människor ska bo kvar i sina hem blir arbetsmiljön därefter ( annat var det förr när vi hade 4-6 salar, vårdhem,långvård,specialsjukhus, bältesläggning och Hibernal ) Då bestämde samhället och inte folk hur länge de fick leva.
GillaGilla
Hej Birgitta
Jag tror att du bara ser en mycket liten del av en mycket större utmaning när det kommer till vården. I framtiden behöver vård i sjukhus bara utföras som en sista del av en lång vårdkedja. Behovet att koppla samman arbetsmiljö, psykiatri och hälsovård är något som redan idag är på väg att bi en verklighet. Samhället måste kunna agera lång innan det bli tal om att söka vård och att en sjukskrivning är aktuell.
Med tanke på de kraftigt växande ohälsotalen är det sannolikt att hälsocoacher, kostrådgivare, träningsexperter och stresskonsulter blir en lagstiftad del i det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Allt utformat som en flerstegsraket, där det sista steget handlar om att hamna i den reguljära vården. Kanske behövs så mycket som 5 steg där innan som kan fånga upp problemen i sin linda.. Sannolikt skulle detta jobb avlasta vården. Förflytta kostnader och lidande närmare dess källa. Få en tidig indikation vid en tidpunkt där utmaningarna inte fått så stor effekt, där vägen tillbaka är kortare och där åtgärder ganska snabbt kan utvärderas i förhållande till sin verkningsgrad.
Hälsningar
Roger Södervall
GillaGilla
Sjukhusvården är vare sig första eller sista steget i vårdkedjan. På alla arbetsplatser har man skyldighet att bedriva hälsoarbete och detta ansvar utökades 1 mars till att gälla även psykisk och social hälsa.länken på det kanske du kan leta upp själv då jag är ganska trött efter en lång dags arbete med hälsa i focus.
Barn och mödravården är första steget och där får blivande och nyblivna föräldrar råd om både sin egen och sitt lilla barns hälsa Därefter kommer skolhälsovården ( vet att den brister en del eftersom de skolsköterskor som slutar inte alltid ersätts och luftiga team som ska kunna rådgiva oftast är mer pappersprodukt än verklighet tyvärr) Människor som står utanför samhället har också rätt till vård om soc ger dem den rätten. Dock blir det vanligen ”nödvändig vård” och det är också en förhandlingsfråga mellan dessa parter och är den hjälpsökande övertygande så får den vård.
Med de som är gamla är det lite knivigt då allt blir lite slitet med tiden, så och de. Kommunen har besluten om insatserna i det dagliga livet och kommunen och landstinget delar ansvaret ( på papperet) för hälso och sjukvården vilket de har lite svårt att hantera så både kommuner och landsting har Diabetessköterskor, demenssköterskor, fysiologisk kompetens osv
Men för att komma till läkare som finns i Landstinget måste man vara stark om man är gammal och har kommunal sjukvård för läkare signalerar sjukvård och samverkan är inte deras grej.
Uppenbarligen har hälso och sjukvården ändå lyckats då fler överlever idag och därmed gör att befolkningspyramiden blir ett stup istället för en kulle
GillaGilla
Hej Birgitta
Utgångspunkten i mitt svar är att Sverige i dag har skenande ohälsotal. Landets rödgröna regering väljer som bekant att satsa ytterligare 10 miljarder utöver de ca 250 miljarder som vården i pengar räknat kostar per år. Sjukskrivningarna/ohälsan kostar samhället ca 75 miljarder per år. De rödgröna står handfallna inför denna enorma utmaning.
Det behövs inte mycket insikt för att förstå att denna kraftigt växande ohälsa belastar vården. Den springande frågan återstår fortfarande att besvara och det är vilka faktorer som är bakomliggande. Hur kommer det sig att ett land som Sverige har en arbetsmarknad där fler och fler blir tvungna att vara sjukskrivna/ långtidssjukskrivna? Att satsa 10 miljarder på sjukvård känns som ett slag i luften i detta sammanhang.
Här behövs reformer som klara av att lyfta fram utmaningarna. Belysa faktorer som gör folk sjuka. Hitta kreativa lösningar som belyser åtgärder där ohälsan kan påverkas.
Hälsningar
Roger Södervall
GillaGilla
Ja Sverige har en skenande ohälsa som vare sig Alliansen med sin stupstock, Fas3 och Soc som försörjning inte heller rådde på.
Problemet är ju att vare sig ni eller dom har någon lösning.
Jag vet att jag borde varit forskare utan band i den praktiska världen för att bli respekterad här
men
Sanningen är att vi snarare har för bra vård i Sverige.
Barn som aldrig skulle överlevt en förlossning gör det tack vare den utvecklade kunskap som finns.,
Barn med svåra skador inte bara överlever de får ett liv också
Samma med de sjukdomar/ skador som uppkommer under människors allt längre liv
Sådant som var obotbart kan botas idag och för de som inte kan få bot finns behandling som förlänger livet
Det vi kanske har svårast att hantera är vad vi ska ha dem till, alla de som finns men är som uddabitar i ett pussel.
Alla gamla som gjort sitt och alla de som fick pension och sedan får leva ung lika länge som de tillbringade i yrkeslivet med pension
De som föddes med svåra hjärnskador och fysiska handikapp och de som förvärvar sina skador under livets gång.
I er värld skulle vi bygga anstalter och låta dem tyna bort i fattigdom för en skuld som inte var deras
Ni spånade om att arbete skulle löna sig och flyttade era pengar från vårt land
De som sedan verkligen fick arbeta fick göra det med morötter i form av jobbskattebidrag ( många tror faktiskt att pengar ger både lycka och ökad hälsa ) Men resultatet blir vanligen att folk blir både fysiskt och psykiskt utslitna i jakt efter jobbskattebidrag och vips har vi ytterligare sådana där uddabitar som behöver allt mer pengar .
Trots att de som jobbar i branschen jobbar så de stupar så blir det inte nog.
En stor del av de som faktiskt är sjuka är välfärdsarbetare som jagas runt eftersom vården och omvårdnaden har flyttat hem till folk.
I ett demokratiskt land där alla över 18 är myndiga både dårar och dementa ska beaktas och få beslutsrätt över sina liv och hur de ska leva å ena sidan och kalla ekonomiska kalkyler som ska hållas å den andra hjälper det inte hur många kurser i stress och konflikthantering man har gått
En annan sak som är konstig är ju att de som läst mest om hälsa och dess konsekvenser också utsätter sig själv för allt de lärt sig undvika som att jobba obekvämt, äta och sova dåligt, stressa och förtränga sina grundläggande behov i största allmänhet.
Det finns forskare som hävdar att utbrändhet och kollapsväggar inte finns , men de har aldrig varit där
Hur vill föresten herrn själv ha sin sista tid i livet?
En monitor i taket och upprörda kommandon på polska eller kinesiska när du lullar ur bild?
Snälla värlfärdsarbetare ( det behöver inte vara fler än man kan lära sig namnen )som stoppar om dig ?
Eller en arme av utslitna industriarbetare och sjuka som fått AMS utbildning i skön förening med invandrare och ungar som inte orkade skola samt kriminella som ska återanpassas ( det var ju den skaran som kallades de som stod längst från arbetsmarknaden och behövde nystartsjobb i enkla arbeten?
De som var ännu mer för sjuka men hade utbildningar som var gångbara och välfärdsarbetarna som vanligen är kvinnor vet jag inte vad för plan det finns för, för de står ju inte så långt från arbetsmarknaden om de bara fick jobba i sin egen takt och med arbetsuppgifter där deras kompetens kom till nytta.skulle de bli riktigt samhällsekonomiska så de får kosta kulor istället
GillaGilla
Hej Birgitta
Du ger utryck för en stor portion cynism. Det skulle verkligen vara spännande att höra din tolkning av ”Meningen med livet”. Läser man din text finns möjligheten att din dito tolkningar är att allt i livet går ut på att bli utbränd alt utsliten.
Vill bara påminna att inlägget du kommenterat har rubriken ”Det vården kan lära framtiden”. Enligt din text tolkar jag den så att du har förhoppningar om att vården skall lära framtiden att man blir utbränd och utsliten av att jobba.
Nu har jag en betydligt mera positiv bild av arbetslivet och vårdappraten. Jag tror det att fullt möjligt att bygga ett samhälle som inte skapar dessa enorma ohälsotal. Jag tror på en mera nära utveckling. Ett samhälle som växer fram närmare människor. Som tydligare klarar av att implementera humanism och medmänsklighet i det som växer fram. Då behövs aktiva reformer som inkluderar människor i det som växer fram. Skapa ett samhälle där alla oavsett förutsättningar enklare kan bli en del av samhällbygget.
Då krävs ett samhälle som förstår och har djupare insikter om vad som utspelar sig. Som t ex att kunskapen om samhällets 800 000 utanförsatta är ganska stor. Men åtgärderna som har syftet att korta ner avståndet till samhällsdeltagare lyser med sin frånvaro. Snarare, tack vare, samhället oförmåga att hantera de växande ohälsotalen är avståndet ut ur samhället, mycket kortare än vägen in i samhället. Sunda förnuftet och alla logik säger att detta inte är långsiktigt hållbart. I ett samhälle som Sverige, där alla som jobbar betalar 50% av sin inkomst till samhället, framstår detta som en gåta. Det satsas 250 miljarder om året på vård. Detta till trots växer ohälsotalen med 75% per år. Det sägs att det finns stora samhällsklyftor i Sverige. Men här finns ett mycket stor klyfta som undanhållet det sunda förnuftet från att vara aktivt.. 🙂
Hälsningar
Roger Södervall
GillaGilla
Jo du har faktiskt rätt i att jag är cynisk i avseende den arbetssituation som råder innom välfardssektorn .
De flesta kvinnor som jobbar där blir utslitna och många som jobbar där orksr inte till 65
I samhällets ögon finns inte heller så stora förmågor att rehabillitera dem heller
Man satsar mer på unga människor som inga ambitioner har, missbrukare som ska rehabiliteras. manliga,industriarbetare som är arbetslösa eller sjuka och invandrare alla dessa får erbjudande om omvårdnadskurser
Kvinnorna får erbjudande att städa eller bli mattanter och eftersom det ju oftast är tunga och stressiga jobb så klarar de ju inte det ,för det är ju dessa saker de blev utslitna av stress och tunga lyft
Problemet med dem som jobbar innom välfärdssektorn är att de ” vill jobba med människor”
IT och digitala medier är på chefsnivå och som chef ser du mer till budget och schema än till det som händer på golvet ( utbildning är också något som inte tar sig ut i verksamheten)
Ibland är det bra att få input och få reflektera över hur man löser problem.
Allt detta vet jag idag då jag och två tjejer till driver ett privat vårdbolag på landsbygden
Vi jobbar från golvet,lägger schema,vi tar beslut och vi håller i vårdkontakter osv
Detta att både använda din kunskap och utveckla den borde fler våga .
I en vanlig organisation drabbas både de som jobbar där och brukarna mer.eftersom beslutsvägarna är så långa hos oss tar vi beslut tillsammans och jag känner mig yngre mentalt än i den gamla organisationen
Förvisso möter man den gamla med kommuner o landsting Ssk, VC och sjukhus ( skulle aldrig skicka någon brukare utan att jsg eller anhöriga är med idag,) för trots att alla är trevliga och gör sitt bästa så har omvårdnad blivit en handelsvara och människor är inga bilar som man sätter ihop i en fabrik.
Många gamla förstår inte språk helker,vilket gör att med en allt mer mångkulturell vård behöver ju även gamla tolkhjälp
Således hoppas jag att de som en gång tar över efter oss fortsätter i vår anda och att den vård som vi ser som landsbygdsutveckling får finnas kvar så att människor som bor hemma hos sig får fortsätta med det ,att åldras och dö i sitt hem om de så önskar.
Man orkar mer om.man har roligt och går till jobbet med förväntan.
Ha en bra dag ,för det har jag!
GillaGilla
Hej Birgitta
Jag har läst dina kommentarer mycket noga. Jag vet att allt du säger är viktigt. Men det är speciellt en del som väcker min nyfikenhet. Många gånger märks en antydan om att vård som bedrivs kostnadseffektivt skulle vara något som per automatik gör vården sämre.
Det går inte att fly verkligheten. Allt har ett pris. Även vård oavsett hur den bedrivs.
Jag tror att allt detta härrör från en tid då välfärdssamhället skapade en tro att allt offentligt var bra och allt i privat regi var dåligt. Vi vet idag att sanningen är den motsatta. Det är i offentlig sektor som arbetsmiljön tvingar, huvudsakligen kvinnor, till långa sjukskrivningar. Det är i den privata vården som patienterna är mest nöjda med sin behandling osv. Kanske är det så att kvinnor som sliter ut sig i den offentliga vården söker vård för egen del i den privata vården..??
Det som är värt att föra med in i framtiden är det som vuxit fram ur alla nya privata vårdinitiativ. Valfriheten har återigen gjort ett bra jobb. Det är när patienterna själva får välja som vården är som bäst. Man får anta att patienterna i en snar framtid själva väljer den bästa vården..
Hälsningar
Roger Södervall
GillaGilla
Eftersom den privata och offentliga vården är beroende av varann, så kan man inte välja bort den offentliga vården och på många platser kan du inte heller välja din vård eller ens vem som kommer in i ditt hem.
Den där tiden där man hyllar det offentliga och misstror den vård som bedrivs i privat regi är inte över.
Båda sidor kapprustar över huvudena på oss
Vi väntar alla på vilka slutsatser som Reepalu kommer fram till.
Den offentliga vården går på slentrian ”så här har vi alltid gjort”och kallar detta för validitet
Nya tankar och metoder är skrämmande för många, även fast kompetensen hos de som jobbar inom denna bransch är samma for båda grupperna.
Vi har med tiden troligen byggt upp mer gedigen kunskap än en genomsnittlig kommun och landstingsanställd med vårat yrke eftersom vi får ta del av kunskap som aldrig når ut till golvet för dem.
Vi är tydliga med att följa den lagstiftning som finns.
Ja hälsan i den här branschen bygger på inflytande och drägliga villkor.
Men jag anser också att många av de som lider av ohälsa finner sig i det och snarare ser detta att samhället inte kan rehabilitera dem som en bonus.
Nej kvinnor som sliter ut sig i den offentliga vården söker inte privat vård om inte den offentliga skickar dem dit.
Det är ett konstigt fenomen att läkare, sjukgymnaster, psykologer kan bedriva privat vård utan att bli misstänkliggjorda.
Men startar du ett dagis eller vårdföretag så….
Förvisso räknas idag på fullt allvar invandringen som vård och de som ”vårdar” behöver ingen utbildning
Även Assistansen har för länge sedan lämnat adekvat utbildning bakom sig och båda dessa verksamheter är i allra högsta grad vinstdrivande och i mina ögon krävs det utbildning om både människor, vård och kultur där.
De som jobbar där idag får vanligen sitt jobb från AF och de anses inte ens värda ens minimilön.och ingen bryr sig om arbetsförhållandena heller.
Ibland brukar dessa jobb anses som enkla jobb, hur nu människors liv och hälsa kan bli enkelt.
Där höll inte heller er politik i Alliansen då ni fokuserade på sysselsättning mer än drägliga villkor för människor
Den regering som sitter nu har också valt att blunda.( kastar ut lite pengar och hoppas de landar )
GillaGilla
Hej Birgitta
Din cynism är bitande. Är det du ger utryck för något som finns lite ”överallt” i samhället? Har du någon gång reflekterat över dina samtidsupplevelser? Jag blir negativt påverkad av att ta in dina upplevelser. Jag förstår att människor blir utbrända om sådana tankegångar är en del av vardagen.
Samhället i vardagen som skapar välfärd är inte i dag ett aktivt val. Vi i Sverige har valt denna väg som en låsning inför andra tänkbara scenario. Den som läser min blogg vet att jag har en kritisk hållning till dagens upplägg. Jag tycker att välfärden mer skall utformas som ett aktivt val som regelbundet sätts på prov. Enligt mig bör det inte vara självklart att alla skall betala 50% av sin lön i syfte att bära upp dagens välfärd. Det skall vara ett aktivt val. Vi ser även idag att många väljer att undvika att delta i välfärdsbygget. Via de s.k. Panama dokumenten går det att se att 10 000 tals Svenskar faktiskt struntar i den Svenska välfärden. Men kanske är det så att dessa 10 000 tals skatteflyktingar tillhör den grupp som under hela sitt liv varit med och bidragit med den största delen välfärdspengar.
Jag vill mena att dagens välfärdsmodell är en förlegad 1900 tals konstruktion, som dödar initiativ och kreativitet för att i stället föda cynism i alla dess negativa former. Framtidens välfärd skall bygga på människors aktiva val. Att det både går att skapa en verksamhet som ständigt förändras i syfte att fylla samhällets behov, samt att brukare och vårdgivare kan jobba utifrån sina positiva drivkrafter. Välfärd skall inte vara en rättighet utan ett aktivt val att vilja delta.
Hälsningar
Roger Södervall
GillaGilla
Nej så du menar att Stina + 90 bast som av samhället tilldelades rollen som ”hemmafru” eftersom det fortfarande var lagligt att avskeda gifta kvinnor och kutym att kvinnor tog hand om hem och hushåll i första hand ska ha låg pension, eftersom hon ju inte betalat in tillräckligt med skatt?
Hon gjorde ju ett jättearbete för samhället, det ser vi ju nu med de senaste regeringarna som skränkt verksamheterna och vill återigen förpassa kvinnor som jobbar som lönearbetare och utbildning till sektor ” enklare jobb”
Inte heller Stina +50 som jobbade på sommarlov och långt innan 18 års ålder ska ha någonting för detta då hon inte sambeskattat med sin man,inte kan få full änkepension och de där 15 åren som förr krävdes för ATP är borttagna samt att hennes pension numera är en investering på börsen som är avhängig på de investerare som förvaltar hennes pengar och så det att på kvinnors pension betalas hälften så mycket % som av männens Hon fick dessutom nöja sig med deltid då könsstrukturerna inte ändrat sig nämnvärt i Arbetslivet.
Stinas dotter Stina som förutom grundskola har gått både gymnasium och högskola kommer inte ut i arbetslivet lika fort som sin man som fick jobb efter gymnasiet om han inte valde själv att studera vidare.
Om Stinas dotter valt att hoppa av efter gymnasiet hade hon haft exakt samma villkor som sin mor.
Pga detta val kommer hon in i yrkeslivet förrän efter 20 års ålder och med studieskulder
I många fall får inte heller hon heltid och vanligen får hon projektanställning
Nej i min värld är det inte skattesmitarna med konto i skatteparadis som som bidragit mest till vår välfärd och de kommer hem när de behöver vård, var så säker ( självklart stannar pengarna i kontona som inte vårt lands skattesystem når så när de kommer är de ”fattigpensionärer”)
Hur vill du själv ha det när du blir gammal? En människa som valt sitt yrke? En utfattig slav som AF skickar för arbetsträning? En kamera och en dator ? För även om du har försäkring kan du inte påräkna dig ” bättre vård” om inget jobb finns.
Så vem väljer egentligen?
GillaGilla
Hej Birgitta
Alla skall kunna välja. Samhällets service skall inte omfattas av sådant som inte efterfrågas och/eller ogillas.
Såväl ur ett brukarperspektiv som ur ett vårdgivarperspektiv.
Hälsningar
Roger Södervall
GillaGilla
Sådant här intresserar mig mer idag när jag dessutom jobbar mer med friskfaktorer såsom
Inflytande ,Kontroll , kontinuerlig yrkes utveckling ( något man skapar ) och uppskattning
http://news.cision.com/se/arbetsmiljoverket/r/lean-bade-risk-och-mojlighet-for-halsan-pa-jobbet,c9952723
Tyvärr får aldrig de som jobbar på golvet det utan detta är endast förbehållet chefer.
GillaGilla
Hej Birgitta
Min erfarenhet är att systemiskt arbetsmiljöarbete är något som brister /I varierande omfattning/ vid i stort sett alla verksamhetsområden. Det finns idag mycket ny kunskap inom området, psykosocial arbetsmiljö. Det som inte sällan saknas är att tillämpningen kommer i bruk. Kanske är det så att chefer är den yrkeskategori som behöver hjälpen mest akut. Pressade chefer som fattar dåliga beslut sprider stress. Finns insikter om god framförhållning som ger tid att fatta balanserade demokratiska beslut, skapar marginaler i verksamheten, som förebygger stress och misstag. Väl kända faktum som allt för sällan praktiseras.
Hälsningar
Roger Södervall
GillaGilla